Barn = lycka?
16 years ago
Annas skrev så här:
Hej Peppe,
Jag tänkte fråga en fråga som du gärna får svara på här eller i ett eget inlägg.
Jo, jag undrar om du tycker att du blivit lyckligare för att du har ett barn? Jag förstår ju såklart att du säkert är superduperlycklig för att du har honom, men gjorde det dej till en lyckligare människa när han kom till världen?
Jag har funderat mycket på dethär med barn och om jag vill ha barn osv. Jag har svårt att tro att ett barn skulle göra mig lyckligare för jag är superlycklig över livet, men det skulle kanske göra mig lycklig på ett annat sätt. Sen påstår endel att man inte vet vad lycka är innan man har ett barn och jag är bara lite nyfiken vad folk tycker o tänker o känner gällande den frågan :)
Tack för svar!
Hej Annas,
Bra fråga, jag funderade också mycket på det där med hur det skulle kännas att få barn. Precis som du är jag en ganska lycklig människa per default. Jag har de bra för det mesta och tycker att livet är kiva (det betyder naturligtvis inte att jag aldrig skulle vara ledsen).
Jag skulle inte påstår att jag är en lyckligare människa som förälder. Det finns visserligen massvis med kärlek i mig och jag sjukt roligt med Vid och Magnus, men som sagt var jag lycklig också före dem. För mig handlar barn snarare om att ha en fruktansvärt viktig uppgift i livet. Vissa ser det kanske som mening i livet eller finner lycka i tryggheten av att vara behövd. Barn ger kanske mer struktur.
Jag säger så här: att ha barn är fantastiskt och väldigt kärleksfullt, men man ska nog inte skaffa barn för att bli en lyckligare människa. Det kan ju såklart vara att man blir det, men stundvis är det också tungt och jobbigt att vara förälder. Barn är liksom så långt bort från en quick fix man kan komma.
Och allt det här är ju individuellt, jag kan inte tala för någon annan. När jag som gravid frågade Basse om hur det är att ha barn brukade han säga att det konstigaste är att det plötsligt bor en tredje person hemma hos en. Annars är allt ganska mycket som vanligt. Jag håller med honom.
/Peppe
Hej Peppe,
Jag tänkte fråga en fråga som du gärna får svara på här eller i ett eget inlägg.
Jo, jag undrar om du tycker att du blivit lyckligare för att du har ett barn? Jag förstår ju såklart att du säkert är superduperlycklig för att du har honom, men gjorde det dej till en lyckligare människa när han kom till världen?
Jag har funderat mycket på dethär med barn och om jag vill ha barn osv. Jag har svårt att tro att ett barn skulle göra mig lyckligare för jag är superlycklig över livet, men det skulle kanske göra mig lycklig på ett annat sätt. Sen påstår endel att man inte vet vad lycka är innan man har ett barn och jag är bara lite nyfiken vad folk tycker o tänker o känner gällande den frågan :)
Tack för svar!
Hej Annas,
Bra fråga, jag funderade också mycket på det där med hur det skulle kännas att få barn. Precis som du är jag en ganska lycklig människa per default. Jag har de bra för det mesta och tycker att livet är kiva (det betyder naturligtvis inte att jag aldrig skulle vara ledsen).
Jag skulle inte påstår att jag är en lyckligare människa som förälder. Det finns visserligen massvis med kärlek i mig och jag sjukt roligt med Vid och Magnus, men som sagt var jag lycklig också före dem. För mig handlar barn snarare om att ha en fruktansvärt viktig uppgift i livet. Vissa ser det kanske som mening i livet eller finner lycka i tryggheten av att vara behövd. Barn ger kanske mer struktur.
Jag säger så här: att ha barn är fantastiskt och väldigt kärleksfullt, men man ska nog inte skaffa barn för att bli en lyckligare människa. Det kan ju såklart vara att man blir det, men stundvis är det också tungt och jobbigt att vara förälder. Barn är liksom så långt bort från en quick fix man kan komma.
Och allt det här är ju individuellt, jag kan inte tala för någon annan. När jag som gravid frågade Basse om hur det är att ha barn brukade han säga att det konstigaste är att det plötsligt bor en tredje person hemma hos en. Annars är allt ganska mycket som vanligt. Jag håller med honom.
/Peppe
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Emma · 16 years ago
Gott och konstruktivt skrivet. Det tycker jag verkligen, för jag undrar också över samma. Nåh. Jag har en helt annan fråga som skulle vara kul att få svar på. Alltså din fina son; hur ska har lära sig finska? Var är hans finska språkkontakter med två svensktalande föräldrar? Jag frågar bara för att jag är nyfiken på det där med att vara svensk språkminoritet i Finland. Själv är jag svensk minoritet i Köpenhamn, och hoppas kanske kanske på ett språkgenialt barn i framtiden.
Malin Nyman · 16 years ago
Det var intressant att läsa. Du är en bra förebild, Peppe! Och han är ju för bedårande söt, han dendär din son...
Peppe · 16 years ago
Emma: så trevligt att du förstod vad jag emnade i inlägget. Jag vet inte riktigt hur vi ska göra med Vid så att han lär sig finska. Jag har ju själv vuxit upp med två helsvenska föräldrar, men lärt mig finska i skolan/på jobbet. Hoppas att Vid blir så social att han får fisnka vänner och lär sig den vägen.Malin: äsch... nu blir jag generad. Kram!
Johanna · 16 years ago
Jag var också väldigt nöjd och lycklig utan barn och grubblade mycket på ifall det kommer att "förstöra" mitt liv då jag får barn. Men jag skulle nog säga att jag blivit lyckligare sen jag fick barn. Beror förstås på hur man definierar lycka, men att varje dag uppfyllas av total och villkorslös kärlek tycker jag är att vara lyckligare än då den kärleken inte fanns i mitt liv. Icke att förneka att det finns stunder då jag är trött, arg och på bristningsgränserna till vad min ork klarar. Men kärleken finns där varje sekund.//Tormenta
Malin · 16 years ago
Intressant fråga! Jag skall inte inflika något i den frågan just nu utan gå hem från jobbet, men jag måste bara skriva att Vidar är alldeles oerhört söt på den där bilden!
Anonym · 16 years ago
Jag märker att du ganska ofta i bloggen får frågor om hur Vidar ska lära sig finska. Är det SÅ ovanligt i dagens läge att båda föräldrarna talar svenska med sitt barn? (Frågan är inte egentligen riktad till dig, utan till alla som undrar, och inte heller menad som kritik utan helt enkelt nyfikenhet.)Han är galet söt, Vidar.
Anonym · 16 years ago
Han verkar smart, den där Basse. Och het.
Peppe · 16 years ago
Johanna: jag är med på tacksamheten. Malin: själv e du! och återkom gärna.Anonym: jag tänkte också på det där idag. Jag har som sagt vuxit upp med två svenskspråkiga föräldrar och har en massa polare med samma bakgrund. Visserligen är min finska inte helt perfekt, men jsg klarar mig bra.Anonym: Basse, jag vet att det är du!
Anonym · 16 years ago
Finskt dagis vore ju ett smart drag?
Anonym · 16 years ago
Vi har vår son på finskt dagis och han har lärt sig finska flytande.Sen om lyckligheten - var lycklig tidigare och kanske t.o.m. lyckligare nu, eller iallafall är jag otroligt tacksam för att ha fått två härliga friska barn. Men om man lyccklighet drar synonym till sorglöshet så är jag mindre lycklig, för man oroar ju sig mycket också hur dom klarar dittan och dattan. Och är man ifrån dem så saknar man dem och har dåligt samvete för att man prioriterar nåt annat, t.ex. jobb eller kanske bara en välförtjänt veckoslutsresa på tumis med farzan.
Anonym · 16 years ago
Herreduje så jag tycker om ditt svar Peppe.-Carla-
Anonym · 16 years ago
Den enda skillnaden för mej är att nu kan jag TA i lyckan -nämligen mitt barn. Lyckan är nuförtiden mer konkret :)