Duktighetsinlägget

16 years ago

Idag har jag funderat mycket på hemmafruvarande och att vara duktig. Det kan bli ett långt inlägg, men bear with me.

Jag tror att 80-talisternas hemmafrusug delvis beror på att vi lever under så hård press. Folk jobbar sjukt mycket och utanför arbetet ska man dessutom vara snygg, ha massor av tid för barn/vänner, baka cupcakes, jogga och joga, bjuda hem folk till sitt Elle interiör-hem och ha fantastiskt sex med sin partner.

Jag tror inte heller att det är en slump av hemmafrulängtan kommer just nu. Massor av kvinnor är framgångsrika i sina jobb, men när de kommer hem gör de merparten av hushållsgörat, kommer ihåg födelsedagar och inköpslistor och dagisutflykter. Istället för att dela gör nu massor av kvinnor det kvinnor alltid har gjort och förvärvsarbetar dessutom. Jämställdheten har kanske kommit pikulite längre inom arbetslivet än hemma. Inte undra på att folk får ångest av livet.

Jag är själv fången i den här duktighetsfällan. Istället för att sitta hemma med Vid, äta choklad, titta på filmer och ta det lugnt, jonglerar jag med minst fem olika projekt samtidigt. Typ: titta på mig! Jag är sjukt kreativ och produktiv och duktig och jämställd!

Och en jävligt dålig förebild för folk som känner dragnig mot duktighetsfällan.

Hur ska vi lösa det här då? Nå, sluta inte jobba. Pengar är tyvärr makt och det är bra för självförtroendet att kunna försörja sig själv. Dessutom kan det till och med vara roligt att jobba. Var istället stränga hemma, dela på hushållsarbetet, jämför er inte med andra människor (vissa vill och har kapacitet att göra mer, andra är stora hedonister som tycker om lugn och ro och vin) och jobba framförallt inte ihjäl er. Få arbetsgivare är verkligen värda det.

Lotta · 16 years ago
bra inlägg igen peppe. och du har så rätt. du borde seriöst överväga att run for president. jag skulle definitvt rösta på dig, och många med mig, helt säkert.

Flicka · 16 years ago
Jag tycker det är hemskt kiva med hemmapappor. Ifall jag och min pojkvän nångång får ett barn skulle jag gärna se min pojkvän stanna hemma med barnet och sitta i lekparken för han är så duktig med barn. Vi borde inse att det är helt okej att ibland känna sig svag. I ett gemensamt hem är också hushållsarbetet gemensamt och ett gemensamt barn är ett gemensamt ansvar. Och ifall man inte själv hinner/orkar städa kan man eventuellt skaffa städhjälp osv.

Pia · 16 years ago
Jätte bra! funderar mej blå i fejset just nu på hur alla ska bli nöjda hemma hos oss.

Sonja · 16 years ago
Fantastiskt bra skrivet, Peppe! Stor kram!

sofiamaa · 16 years ago
Varför sitter du med i juryn för bloggpriset? Detta kunde bra nomineras till årets viktigaste blogginlägg. För visst var det så att en endast fick nominera folk från juryn i kategorin årets blogg?Anyway, bra skrivet.

Em · 16 years ago
Applåder till detta inlägg! Så befriande och hoppingivande med ärlighet och uppriktighet. Tror du slår huvudet på spiken i allt.Jag funderar över om det alltid har varit så här? Att man ska vara bäst på allt och ständigt jämföra sig inom precis alla områden. Har det kommit nu, eller har jag (vi i min generation ~25) blivit mer medvetna om det nu?

HannasVirrVarr · 16 years ago
Du är en klok kvinna. Duktighetsfällan is a bitch. Och nu ska jag städa.

fua · 16 years ago
Jag håller med dig, men det finns en till aspekt. Vem skall ta hand om barnen?Dagens mommon och mofan är ännu i gott skick och på springande fot. inte har dom tid med barn och barnbarn. I vår familj (och säkert i många andras) är löneskillnaden så stor, att skulle gubben stanna hemma skulle vi få flytta in i en hyresetta i tusby centrum. Det är givetvis en möjlighet, men jag är hellre hemmamamma i kampen än working mom i kranskomunen. bakåtsträvande kanske, men en realitet.

SoufiRoxxx · 16 years ago
Jag har varit så djupt in i duktighetsfällan som man kan vara. Jag fick faktiskt en burnout för 2 år sedan, vid 21 års ålder..sjukt. Efter det jobbar jag hela tiden på att inte försöka vara duktig i allt. Det är svårt men jag lär mig hela tiden små knep :)

Anonym · 16 years ago
Ja, men inte begränsat till dem födda på 80-talet. Och vi födda på 70- och 60-talen dubbeljobbar bara på! Utan att bli hemmafruar.

Come again secondhand · 16 years ago
Så sant. Jag tror absolut inte att det nyväckta hemmamamma längtan är en strävan att gå tillbaka till hur det var förr, utan snarare en reaktion på den allmänna hetsen-och stressen som råder just nu. Bra inlägg! ♡

Maria · 16 years ago
Jag tror man löser det bäst genom att vara lite mer snällare mot sig själv, och försöka omge sig med de människor som man verkligen tycker om på riktigt och inse att man inte kan vara bäst på allt. Det är en ganska bra motvikt till duktighetsfällan.

Peppe · 16 years ago
Linn: kiva att du diggade.Lotta: äsch, nu blev jag både generad och sjukt glad.Flicka: så klokt och sant. Paper och mammor ska vara likvärdiga människor och föräldrar.Pia: samma här. och ibland gräla om det.Sonja. tacK! Kram tillbaka.Sofiamaa: vad roligt att du tycker det! Och tyvärr kan man inte rösta på pga jurymedlemskap.Em: bra fråga! Jag tror nog att folk alltid jämfört sig och tävlat med varandra, men kanske vi är extra hetsiga just nu?Hanna: bra, man trivs bättre hemma då.Fua: bra fråga och jag vet inte. Och varför är det nästan alltid mannen som tjänar så mycket bättre? En så stor majoritet av männen KAN inte vara smartate och mer kompetenta än kvinnorna. Om både i familjen tjänade ungefär lika kund eman ju turas om med barnen.Soufi: kan inte du skriva ett inlägg om det? Låter helt galetatt man kan gå in i väggen redan som 21-åring.Anonym: skillnaden är väl att vi bara jobbar på, medan måmnga av 80-talisterna drömmer om hemmafrutillvaron. Det skulle aldrig slå många av 60- och 70-talister in.Soma again seconhand: fint hjärta! aldrig fått ett sånt förut. Tack.Maria: exakt så är det, vi borde vara snällare mot oss själva och vareandra.

The Tit · 16 years ago
Thank you. I needed to have that discussed today. I'm trapped in that paragraph about how life is supposed to be and it's starting wear me down and piss me off.I love my job and my son, it's everything else that can go.I love my husband too.. heh heh.

smilla.ratata.fi · 16 years ago
Mycket bra inlägg! jag har funderat mycket på detta och har analyser, jag tror jag nästan måste återkomma med ett längre inlägg in my blog. Höll just ett brandtal om detta en vecka sedan för någon stackare.

Pia · 16 years ago
Bra skrivet!Jag har lika som Soufi haft burnout i 21-22 års ålder. Det tog mig en tid efter det att förstå att jag inte behöver vara bäst på allt och nuförtiden är pengar och karriär ganska långt nere på listan över saker som är viktiga i mitt liv.

Naja · 16 years ago
Mycket bra inlägg. Måste erkänna att dethär med dragning till duktighet och att du står för en "dålig förebild" stämmer ibland in på mig. Jag vill också i framtiden kunna ha alla bollar du har i luften samtidigt. I klara ögonblick vet jag att jag inte kommer att orka, i lite suddigare ögonblick får jag ångest över att jag också ska klara det. Måste måste måste.men som sagt, bra inlägg. Som inte gav ångest :)

Lurkeslurk · 16 years ago
Det är ju fucking crazy att här finns folk som haft burn out som lite på 20! Då är det nog nåt som är jävligt fel i vårt samhälle. Nog för att det är fel närsomhelst att det händer med folk, men när man knappt kan ha gått ut skolan...? Jag förstår att det är personliga grejor, men skulle gärna veta om det s.a.s. "bara" var jobb/ studier, eller om det var privatsaker som bidrog? Om ni kan tänka er att gå in på detaljer. Jag har aldrig varit direkt burn out, men nog haft det så stressigt att jag fick post-traumatiskt stressyndrom när det lättade. Men det hade att göra med flera svåra, långvariga sjukdomsfall inom familjen, inte med att jag måste var duktig. Annat än förstås på det sättet att jag måste orka med att ta hand om allt och alla, så kanske det var lite duktighetsfälla över det ändå:-( Bra text, Peppe. Den där känslan av att alla sliter i en åt alla håll och man ska vara bäst på allt, den är farlig.

Peppe · 16 years ago
The Tit: freudianskt eller på flit? Roligt oberoende. Hela systemet hålls ju bara uppe för att det alltid kommer in nya förmågor som tar över då de gamla (21-åringara) går in i väggen.Smilla: ser fram emot ditt bidrag i diskussionen.Naja: det värsta är att jag till och emd tycker om att ha det så här. Balansen mellan att bli ett vrak och njuta är hårfin.Lurk: precis. och då man jämför sig med en massa andra (bara lyckade) människor.

The Tit · 16 years ago
Heh (sheepish look) accident? Anyway your blog made me have to vent a little about it myself on my blog.

Aida · 16 years ago
Som så många andra känner jag igen mej i rollen av den duktiga flickan. Jobba upp sig, alltid vara snygg, smal, trendig, trevlig, allmänbildad. Visa chefen att jag nog kan, och vill. Bli nyhetschef vid 23, bli sjukskriven vid 23. Stress, burnout, depression, kalla det vad man vill.Men om jag nångång har haft en liten hemmafrulängtan så har den definitivt försvunnit i och med sjukskrivningen. :)Du är just bra Peppe. Kram!

Anonym · 16 years ago
Jag har också varit utbränd vid 21! Jag var lärarvikarie under en sexveckorsperiod med 24 h undervisning per vecka och sjukt mycket uppsatser att rätta (varje hög tog 15 timmar). Jag jobbade på riktigt 16 timmars dagar för det tog aldrig slut. Ändå var jag tvungen att slarva med planeringen och hade dåligt samvete. Till slut kunde jag inte sova, jag var skakig och såg blixtar fast jag inte har några som helst migräntendenser...

Sebastian · 16 years ago
Är mängden pengar man förtjänar viktigt? Jag tycker det är en ganska subjektiv mätare, den som tycker att pengar är viktigt tycker såklart att det är ett viktigt mått för jämställdhet. Men många sätter andra värden framom pengar.

Peppe · 16 years ago
The Tit: hehe!Aida: DU är bra! Kram.Anonym: min syster är lärare och hon drunknar också i uppsatser som ska rättas. Verkar vara sjukt tungt.Basse: lätt att säga om man förtjänar ordentligt pengar. Har du varit hemma (med barnen) i tio år och blir lämnad/änka så tror jag nog att pengar har en betydelse. Det är bara folk som har pengar som kan säga att pengar inte är viktigt.

Sebastian · 16 years ago
Jämställdhet = euron?

Malin · 16 years ago
Jag har haft turen att inte trilla i den här fällan. Men nu talar du lite om det där som jag inte förstår. Om man har barn, hur hinner den ena ens göra mera än den andra? Det är ju aldrig en lugn stund, ingen sitter nånsin ner, full rulle och båda gör hela tiden nånting. Jag fattar inte hur man lyckas smita undan ansvaret!

Anonym · 16 years ago
Jo men jag tycker nog Sebastian har en point. Och då har jag alltså inte pengar. Jag menar att i valet att vara hemma med sina barn så har inkomstskillnaden (jag tjänar alltså mindre än min man) visst delvis påverkat hos oss vem av oss som är hemma. Men samtidigt är inte pengarna det avgörande utan andra värderingar väger definitivt tyngre. Barnens bästa kommer ju först och jag lever gärna med tight budjet för att få njuta av den korta tid då barnen är små. För mej höjer det självförtroendet (inte pengarna) då jag känner att jag gör det som känns bra och rätt för både mej och min familj. Och det betyder ju inte att jag inte kan försörja mej. Jag har ju ett jobb att gå tillbaka till och gör det då gärna.Men Peppe, måste bara säja att även om jag inte alltid tycker helt lika som du i den här jämställdhetsfrågan så tycker jag det är himla intressant och du väcker mycket tankar och funderingar. Och det är väl liksom pointen.:) Tack för en underhållande blogg! -Sputnik

Peppe · 16 years ago
Basse: Det är bara folk som har pengar som kan säga att pengar inte är viktigt.Malin: Jag vet att det är annorlunda i Esbo, men tro mig när jag säger att det på många andra ställen i Finland är kvinnor som gör mera hushållsarbete än män. Och till och med kvinnor som tjänar mindre än sina män. Jag säger det inte bara för att provocera dig.Sputnik: uppskattar diskussionen! och huvudsaken är att du gör det som känns rätt för dig och din famij.

Naja · 16 years ago
Exakt! Det att man kickar igång på att vara duktig-flicka är början och/eller slutet på hela historien.

SoufiRoxxx · 16 years ago
Jo det borde jag faktiskt göra! Jag ville skriva en artikel om det till Martha men de trodde inte riktigt på att unga kvinnor faktiskt kan känna så stor press på sig.

Johanna · 16 years ago
Jag ett boktips! Kari Nars - Pengar och lycka. Den handlar inte precis om jämställdhet och duktighet, men nog om vad som är viktigt i livet. Efter jag läst den, har jag nog tänkt om lite hur jag vill leva mitt liv.

Sebastian · 16 years ago
Men blir man lämnad och mannen blir kvar med sin stora lön och frun med barnen, så har jag svårt att se mannen som den stora vinnaren. Han tappar ju familjen! Vår bekanta som blev lämnad med två barn hade inte större problem med pengarna trots sin lägre lön, det största problemet var att jobba och ta hand om barnen samtidigt när hon var ensam. Det oaktat är det ju megafittigt att vara den fattigare som blir med barnen, men jag tycker det är ännu asigare att jobba om man hellre vore hemma bara för att gardera sig mot att få det ekonomiskt knapert ifall att ens välbetalda äkta hälft kanske bestämmer sig för att dunsta i framtiden. Dessutom betalar han ju enligt lag underhåll till sina barn tills dom blir myndiga.Blir man änka/änkling finns lagstadgad familje- och änkepension just för att skydda den svagare parten. Dom flesta har nuförtiden också en dödsfallsförsäkring ifall att.Nu gled det här väl utanför ditt ursprungliga inlägg, tack och förlåt, köp en båt.

Peppe · 16 years ago
Fine, du FÅR sista ordet.

Malin · 16 years ago
Bra skrivet. Jag har kronisk magkatarr (som jag också fick när jag var en stressad 21-åring) och är en typisk person som fastnar i duktighetsfällan. Men även om man delar på hushållsarbetet är det MASSOR som ska skötas om i ett hem, i ett liv, så även om man gör bara hälften av hushållssysslorna kan man bli hur utbränd som helst om man samtidigt skall heltidsjobba, jumppa, vara engagerad i tio olika kommittéer och skriva böcker och driva företag och ha barn som man skall hinna stötta på alla kulturella och idrottsliga vis som finns, samtidigt som man skall tillbringa kvalitetstid med dem varje dag. Jag tycker (som jag kanske skrivit förr) att man inte borde jobba mer än sammanlagt 130% per familj (alltså 65-65 eller hur man nu väljer att dela upp det) om man inte har hemhjälp. Vi jobbar nu sammanlagt ca 170% och det ÄR för mycket, vi mår inte bra av det. Hinner inte med varandra eller med oss själva, bara med jobb och hushållsarbete (Förlåt Peppe, jag skriver alltid jättelånga kommentarer och borde hålla mig till min egen blogg, men jag trivs bättre här :)

Peppe · 16 years ago
Ingen orsak att be om ursökt! Jag diggar dina långa kommentarer. Jag brukar säga 60%, men kanske 65 är det rätta och håller med dig i allt.

Anna · 16 years ago
Det känns så självklart, att jobbet inte ska slita ut en och att man ska ha roligt i stället för att stressa. Ändå är det så svårt. Oavsett ålder och kön blir man stressad men som ung och kvinna har man mycket att bevisa för att bli tagen på allvar. Vi blir mer pressade och därmed får vi lättare burnout.

catten · 16 years ago
peppe, har velat kommentera dina inlägg så många ggr men min telefon e så från reven att den inte vill kommentera blogspot-bloggar. och sen väl hemma glömmer jag.men bättre sent: jag körde oxå in i väggen som 28-åring och har därefter lyssnat ganska noggrannt till vad jag själv vill och klarar av istället för vad andra anser att man bör göra.hade jag möjligheten, skulle jag när som helst bli hemma. har ett jobb jag gillar, men inte så mycket att jag inte skulle kunna leva utan det. mitt problem är kanske att jag nu lider av dåligt samvete, pga det är mannen som sköter det mesta i vårt hushåll under vardagarna (pga han gör längre arbetsturer och har därför flere lediga dagar i veckan än jag). mtt jobb är väl såpass intensivt att jag efter åtta timmar på jobb bara är helt slut och inte har dendär extra energin som krävs. vi har faktiskt diskuterat alternativet att jag skulle börja göra kortare dagar eller färre dagar (trots att detta inte ses som helt acceptabelt ifall man inte har barn) till en början. men skulle jag få välja, skulle jag nog bli hemma på heltid...

Peppe · 16 years ago
Anna: så sant. Ibland känns det som man måste vara dubbelt så duktig om man är ung och kvinna.Catten: gör det! det är bra att det finns förebilder som visar att man kan göra som man vill och att det är möjligt att gå enr på deltid trots att man inte har barn. Svårt att gå sin egen väg och inte följa flocken, men fint när någon vågar göra det.

Anonym · 16 years ago
Men alla vi som faktiskt ser det som ett intresse att göra de sysslor som du kallar för hemmafruaktiga, ska vi sluta med det bara för att passa in i jämställdhetsmallen?Idag sydde jag en gardin, förra veckan klädde jag om en stol, veckan före det kokade jag plommonsylt. För vems skull? För min egen. Den tiden som det tog mig att göra det tror jag att många andra lägger ner på facebook eller långa fikastunder på stan. Det här vanliga laga mat, städa och handla delar vi naturligtvis på (för mig är det naturligt), men det här extra syltkokandet som jag ägnar mig åt gör jag av fri vilja. Inte för att det "krävs" av mig för att jag är kvinna./Sus

Peppe · 16 years ago
Sus: nej. nej! nu missförstod du mig. Alla får göra vad de vill så länge de förstår att det kan vara vettigt att tjäna sina egna pengar. Att göra sylt behöver inte utesluta att ha ett förvärvsarbete.

daddy-O · 16 years ago
På vilket sätt anser du att pengar är makt?Jag håller fullständigt med dig om att det är tillfredsställande att kunna försörja sig själv.

skrutte · 16 years ago
jepp - duktighets-syndromet känner jag väl igen. jag vet inte om jag upplever det så mycket i hemmet - tycker vi fixar det rätt lika men så är dte ju oxå bara vi två och en hund. men duktighets-syndromet förekommer i många andra former - som du säger: jobba, göra diverse coola projekt, träffa vänner, vara intresserad av allt och alla, ha diverse hobbyn, osv....bra skrivet!

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.