Mera gallup

16 years ago

Anna och Diana undrade/konstaterade att det fortfarande är lite mer okej för en man att ha sex första kvällen än för en kvinna. Att vi eventuellt dras med nån slags dubbelmoral när det kommer till könsroller och att vi kanske inte alls är så jämställda som vi tror.

Det fick mej att fundera på mitt eget förhållande. Jag tror att vi lever hyfsat jämställt. På semestern stiger vi upp med bebén varannan morgon*. Han går oftare ut på kvällarna, men jag träffar fler vänner på dagarna. När vi träffades tjänade jag mer, nu har han gått om mej. Vi lagar lika ofta mat, handlar lika ofta, städar på olika sätt (jag plockar, han rengör), jag tvättar oftare, han för oftare ut sopor, han ser till att badrummet är rent, jag ordnar skohyllan och så vidare.

Stundvis känns det ändå som om jag gör 60 och han 40 hemma och då blir jag lite sur och kort i tonen** för jag orkar inte vara den där typen som tjatar om hushållsarbete. Det känns så stereotypt. Senare tar jag ändå upp det och då menar han att HAN gör 60 och jag 40.
 
Hur är det med er, tycker ni att ni lever jämställt?




*utanför semestern tar Mags det tidiga bebépasset tidigt och jag det senare.
**-vad är det? 
-Ingenting.
-Men jag ser ju att det är någonting.
-Om du inte märker det själv får det vara!

Anonym · 16 years ago
Jag å min sambo e lika lata med hemarbete båda två, så städandets vara eller icke vara grälar vi faktiskt aldrig om, å ja överdriver inte det minsta. Men så täcks man ju inte bjuda hem andra än riktigt nära vänner heller =)//anna

Nickby rapporterar · 16 years ago
Jo, vi lever jämställt. Så jämställt det nu är då jag är hemma och han jobbar. Inom området "städ" är han aktivare än jag. En sak som irriterar mig (och det är mitt eget dumma fel), är att jag har en ovana att tacka för saker han gör eller gjort. Jag är osäker på om det är totalt knäppt eller om det bara tyder på att jag är artig (hyfs och pli, du vet)?Micaela

Peppe · 16 years ago
Anna: herremije så befriande att ha en så avslappnad attityd till städning. Jag önskar att jag var vo.Micaela: jag vet precis vad du menar! Det är ju inte personlig tjänst till mej Magnus gör då han köper middagsmat eller dammsuger, men samtidit är det ju trevligt. Om man tackar varandra är det kanske jämställt?

Anonym · 16 years ago
Det började nog relativt jämställt men efter barnen har det nog blivit rejält vridet. Det är tyvärr jag som gör 95% av allt som gäller barnen och hushållet. Ibland får jag "en ledig kväll" - vadå liksom, vadå ledig kväll?? Hans "jobb" verkar vara att tvätta kläder, det har jag aldrig behövt göra. Det tycks räcka för honom.Har försökt med planering, tjat, resonemang, hotelser, you name it. Börjar bli smått uppgiven och vägrar godkänna "jamen han är ju österbottning, dom är sådana" som något slags ursäkt. Usch, nu är jag arg på honom men dubbelt argare på mej själv. Kanske det skulle vara lättare att bara göra allt själv. Det var liksom inte alls meningen att det skulle bli såhär.

Peppe · 16 years ago
Anonym: det är så orättvist! Jag blir arg bara av att läsa din kommentar. det finns så mycket roligare i livet man kan göra än handla och laga vardagsmat, dammsuga, torka rester, städa toalett och PLANERA. Jag avskyr att vara projektledare i hemmet. Och geografisk härkomst är ingen ursäkt (folk brukar säga: "ja du har tur som har en svensk man som vill stanna hemma och hjälpa dej", men jag fattar inte vad jämställdhet och respekt för varandras tid har med ursprungsland/ort att göra).

Pia · 16 years ago
I början av vårt förhållande då vi båda studera var det han som var städfreaken och oftast den som diskade, dammsugade och plockade undan. Min uppgift var då att sköta dogin på morgnarna, torka golv och försöka be om ursäkt att jag var så trött och lat alltid efter skolan.Nu då jag jobbar hemifrån och han jobbar mer eller mindre 7 dagar/veckan är det jag som sköter hemmet oftast, men han brukar nog hjälpa till då han orkar. Nu har han blivit den som lämnar saker efter sig överallt och jag får bli sur och plocka upp.Vi hamnade i en lite speciell situation då vi flyttade till en för mig mer eller mindre obekant ort för att han skulle få ett jobb han ville ha. Jag har frivilligt satt mig på andra plats ett tag, men han brukar gottgöra det ganska bra och vad gör man inte för den man älskar?

Sabrina · 16 years ago
Vi är lite som ni. Minus bebis. Fast han är den som sparar städandet tills det är totalt kaos. Jag vill plocka och putsa lite varje dag.

Hanna · 16 years ago
Jag tror att vi är ganska jämställda faktiskt. Vi har ju våra områden (B: mat, jag: tvätt, städaren: städ osv).Jag intervjuade Esa Saarinen en gång om hur man blir lycklig i kärleken och i parförhållandet. Han menade att det att båda tycker att vardagen är rättvis och att grundrutiner funkar för alla, är det första man ska fixa.

Anonym · 16 years ago
Nu är jag säkert konstig. Då jag var hemma med barnen så skötte jag allt hemma. Städa, tvätta, göra mat, handla etc. Om han jobbade för att jag fick ha förmånen att vara hemma så tyckte jag att det var mer än rätt. Jo, att vara hemma med barn är jobbigt, men medan de sitter och ritar vid köksbordet kanske jag kan diska? Sen då han kom hem kunde vi ha familjetid utan att behöva börja städa då. Problemet var sen då jag började jobba, att få honom att inse att nu ska det delas. Det lyckas med varierande framgång. Men jag tycker faktiskt att den som är hemma med barn kan göra lite mer... (inte 100%, men mer än 50%). Kalla mej tråkig.

Peppe · 16 years ago
Pia: jag tycker att man bra kan ha det som ni har. Ibland har den ena lite mer pengar och är då ekonomiansvarig, ibalnd är den andra mer hemma och kan då vara städansvarig. Så länge alla känner att det är rättvist och man gör sitt bästa för att den andra ska ha det bra.Sabrina: fast snart skaffa ni väl en bebé.Hanna: ja, den där Esa Saarinen satt nog huvidet på spiken. Eller jag håller iaf med honom.Anonym: jag tycker att det ni gör låter mycket vettigt. Man vill ju vara tillsammans när den andra kommer hem från jobbet. Vi har ju städhjälp och det hjälper oss ganska långt att undvika städgräl. Man ska göra så att båda känner sig rättvist behandlade.

Anonym · 16 years ago
Vi strävar efter jämställdhet men jag tycker nog att det är svårt. Speciellt som jag faktiskt tycker ganska mycket om att städa och laga mat och sånt, men det betyder ju inte att jag ska göra allt. Vi brukar (eller jag...) storgräla om saken en gång i året, sen håller det kanske ett halvår eller så innan vi faller tillbaks i gamla vanor. Nu har vi dock beställt städhjälp (efter sommarens drabbning, på min mans initiativ, hehe.) och hoppas att vi ska klara bättre av att dela på resten av jobbet sinsemellan. Känns himla småaktigt att gräla om vem som packar simväskorna men tja, livet med små barn handlar ju ganska mycket om småsaker.Malin H

Anonym · 16 years ago
Vi är ekonomiskt jämställda och även arbetsfördelningsmässigt. Det har underlättat mycket att vi delat på föräldraledigheten så att båda vet vad vardagen hemma innebär. Men vi är inte alltid överens ändå. Inte för att vi är ojämställda utan för att vi har olika åsikter om plock-och städnivå och annat.Först höll jag på att hamna i fällan där det alltid är jag som plockar skötväska, byter blöja, trixar och donar innan vi ska iväg medan kära husband sitter och surfar. Sen beslöt jag mig för att skita i att göra det och vi blev gravt försenade några gånger innan husband fattade galoppen. Nu är vi lika bra även på det området. //Tormenta

Minna · 16 years ago
Jag tror att vi gör ganska lika mycket, men har ständigt den känslan att inget sker om inte jag fungerar som katalysator. Det är alltid jag som måste ta upp saken. Nu borde vi få dammsuget. Nu borde vi kolla försäkringarna osv. Det stör ofta. Är det jämställt? Tja, jag skulle säga att det är så jämställt som vi med våra personligheter kan lyckas få till stånd. Jag är mer tuta köra, han är mer... ja vänta lite, vad är han egentligen, backa vackert in i rutan kanske. Skillnader i temperament och personlighet kan plötsligt bli en jämställdhetsfråga fast jämställdheten egentligen inte går att lösa på den nivån, anser jag.

Oca · 16 years ago
Vi är nog ganska jämnställda. Han jobbar ju och jag har varit hemma i lite på 3 år, men vi tänker kasta om det nästa år. Jag skall börja jobba och han skall bli hemma. Hur det nu går egentligen får man se sen, men så planerar vi nu.I vardagen är han nog snäppet bättre på städning och han härskar i köket. Barnen sköter vi nog 50/50 och jag har krävt av honom att också han gör sådant som läkarbesök eller ringer till läkare eller dyl. om det behövs. Det var lite mera mitt "jobb" när J var bebis.

Anonym · 16 years ago
Wow, helt imponerad över att ni har system för att stiga upp! Vi skulle aldrig klara mer en en morgon, sen skulle någon tappa bort sig och det hela skulle resultera i gräl om vem som ska stiga upp...Det är alltid en knepig sak det här med jämställdhet, det handlar ju mycket om uppfattningar och känslor. Ibland upplever jag att jag organiserar 90%, ibland upplever jag att jag gör 20% av hushållsarbetet och ibland är det 50-50....Det beror mycket på omständgheterna. Jag har en man som reser mycket, jag jobbar i tre skift och på orten vi bor har vi ingen släkt så det är ibland mycket pusslande. Då jag är ensam med barnen organiserar jag för jag vill själv ha koll på det då. Då jag jobbar kväll, natt eller helg och maken är hemma så organiserar han. Att mannens jobb kräver resor är ok för mej, han har långa perioder som han är ledig sen.Jag tycker det är svårt - jag är mer än nöjd med min tillvaro i mitt äktenskap och min familj. Jag skulle säga som så att det sist och slutligen blir väldigt jämnställt, allt varierar. Vi är väldigt olika som personer men med tiden har vi börjat komplettera varandra mer istället för att med millimeter-rättvise-målsättning göra / dela allt precis jämnt. "Bitterfittan" boken har jag just frått färdigläst, lååångdragen. Och pointen? Vet inte, men blev nog lite besviken. N&M;´s mamma

Anonym · 16 years ago
Får man kommentera ännu?Hemma hos oss är det det kanske inte fullt jämställt. Jag lagar mat, tvättar-plockar från alla hörn-hänger kläder, går till matbutiken och håller allmän reda på allting. Tar ut soporna, plockar gamla tidningar. Visst hjälper han till ibland, men jag önskar så innerligt att han gjorde mer, men vill inte tillika be om det för det är många sura miner redan för det min respektive gör nu.Jag önskar att jag kunde få lite hjälp i vardagen, men det går alltid tio ggr snabbare när jag gör det själv..

Biffen · 16 years ago
hehe min gubba är rörande hjälpsam. senast idag sa han "jag måste ju hjälpa till här hemma så du inte nån dag blir kypsä och lämnar mig."

Helena S. · 16 years ago
Tycker vi lever jämställt. Båda städar och kockar. Oftast är det jag som dammsuger och han som plockar. Jag tvättar och stryker ibland, han hänger upp byket. Vi delar på utgifter enligt inkomst. Vi tar varannat pass med nattmatning. Vi turas om med fjärrkontrollen. Om vi inte får barnvakt och kan gå ut tillsammans så turas vi om med kvällsnöjen.

Peppe · 16 years ago
N&Ms; mamma: jag fattar vad du menar. Att stiga upp varannan morgon är ju inte så avancerat att man behöver ha tabeller (och vi kommer båda mycket bra ihåg VEM som fått sova och vem som steg upp), men alla måste ju utveckla sina egna system och så länge som alla i familjen är nöjda är allt bra. Kram på dej!Anonym: klart man får och hemskt roligt att du kommenterar! Jag förstår det där resonemanget att allt är mycket lättare och gås snabbare om man gör det själv, men om du vill att han ska göra en del måste du kanske bara bita ihop en tid tills han lär sig att göra det snabbt och smidigt. Det är ju orättvist om du tycker att du tar hela bördan för hushållsarbetet, det finns säkert viktigare och roligare saker du kunde göra med din tid. Lycka till och kram!Biffen: bra att Max fattar hur bra han har det som har dej!Helena: det jag sett av ert familjeliv verkar mycket harmoniskt och jämställt. Bra jobbat där! Kram!

msn00b · 16 years ago
Sen kommentar men jag är så nyfiken på vad du skall göra med materialet att jag vill bidra ändå, så får du själv välja om du tar med det eller inte :-)Hemma hos oss tycker jag att det är ganska jämställt (läs: att vi båda skiter i det lagom mycket men tar ett ryck när det behövs) men min sambo tycker att han gör mest. Min åsikt är snarare att när han väl städar så städar han bara å ytan dvs han lägger papper i högar men sorterar inte undan högarna men jag slår va om att han har liknande klagomål på mig haha.Sen är ju frågan vad som är jämställt också, är jämställt att göra 50/50 av allt eller är jämställt att dela upp sysslorna och hur mäter man då vad som är jobbigast?

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.