Det sorgsna språket
16 years ago
Okej, jag är nu på sidan 435 i Hypnotisören och håller delvis med er. Språket är lite ojämnt och jag får stundvis känslan av att det är en film jag läser. Samtidigt tycker jag fortfarande att det är en underhållande deckare, förlåt kriminalroman.
En detalj som jag fäste mej vid var att Joona Linnas språk ofta beskrivs som melankoliskt och sorgset. Nu är jag inte säker på om Linna är finlandssvensk eller finsk som talar svenska*, men ändå. Svenska läsare: låter det melankoliskt då vi finlandssvenskar pratar? Är Mumin ledsen?
*ja, det är stor skillnad.
En detalj som jag fäste mej vid var att Joona Linnas språk ofta beskrivs som melankoliskt och sorgset. Nu är jag inte säker på om Linna är finlandssvensk eller finsk som talar svenska*, men ändå. Svenska läsare: låter det melankoliskt då vi finlandssvenskar pratar? Är Mumin ledsen?
*ja, det är stor skillnad.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
elin · 16 years ago
ville inte kommentera innan du hade läst, men alltså jag störde mig enormt på det där i boken! hans föräldrar hade ju väldigt finska namn, men han var uppvuxen i sverige, finlandssvenska verkar extremt otroligt att han pratar, även svenska med brytning. dessutom läste jag den som ljudbok, och den som läste kunde inte ens uttala hans namn! :(suck.sen finns det annat att klaga på i boken, men jag erkänner att jag tyckte det var väldigt spännande samtidigt.
Linn · 16 years ago
Mja, melankoliskt vet jag inte. Men snällt. Mumin är snäll.
Fiction · 16 years ago
Mumin är så deprimerande att det får mig att vilja skära mig i armarna.
Lisa · 16 years ago
Det tycker jag nog lite. Snällt och melankoliskt låter det.
miss universum · 16 years ago
jag tänkte precis samma sak som elin när jag läste boken. många svenska fattar inte att finnar födda i sverige inte pratar finlandssvenska. tydligen inte heller författarna av hypnotisören. pinsamm researchmiss skulle jag vilja säga. o för övrig vet jag inte om språket i sig är melankoliskt eller om det är människorna. hursomhelst så älskar jag finlandssvenska, det är vackert. precis som väl talad finska (jag är finne född i sverige så jag förstår väl, men talar inte vackert). o nu ska jag sluta orera. :)
Peppe · 16 years ago
Elin: så snällt av dej att inte förstöra läsupplevelsen för mej.Linn: alla finlandssvenskar är snälla.Fiction: nej! gör inte det! Mumin finns inte på riktigt och kan inte göra dej illa.Lisa: det är kasnke just det vi är framförallt snälla, men också lite melankoliska.Miss Universium: du har så rätt, finlandssvenska kan vara the language of love. Jag önskar också att jag kunde tala eller SKRIVA riktigt bra finska.
Therese · 16 years ago
Angående Joona Linnas språk så störde det mig lite (eller ganska mycket) att det stod att han bryter på finska. Är ganska säker på att någon som växt upp i Sverige inte bryter på finska trots finskspråkiga föräldrar. Men kanske han pratar finlandssvenska, men det känns inte heller troligt då han ändå som sagt växt upp i Sverige (var han till och med född där? Minns inte riktigt. Är ett tag sen jag läste Hypnotisören nu.)
Kaaja · 16 years ago
Författarna själva kanske inte förstår skillnaden mellan att tala finlandssvenska och att ha finsk brytning.
Anna · 16 years ago
Antar att han talar svenska med brytning och att föräldrarna var arbetskraftsinvandrare på 60-talet. Det finns områden i Sverige som är väldigt finska (kring gamla industrier osv) så ang. denna detalj så valde jag att tänka att han nog kunde ha snappat upp en lätt brytning i sitt tal. Fann honom annars också lite charmig.
Peppe · 16 years ago
Therese: jag funderade på exakt samma sak, sen slog det mej att det kanske framkom i början av boken, men att jag bara läst så slarvigt att jag missat det.Kaaja: mycket möjligt och det kan jag förlåta dem för. Vi är ju trots allt bara 300 000 finlandssvenskar.Anna: jag blev också lite charmad av honom. Det var intressant att märka hur författarna byggde upp små egenheter i honom som läsaren ska känna igen i de följande böckerna.
Linda · 16 years ago
Störde mig fruktansvärt mycket på hur de beskrev Linnas språk! Har träffat en massa sverigefinnar i mina dar och ingen av de som är födda i sverige bryter väl på finska!? Usch vad jag skäms för mina landsmän ibland.. Men annars var jag helt hooked på boken! Lyssnade fö på någon annan deckare (som jag inte ens minns namnet på, så bra var den) som ljudbok. Där fanns också en melankolisk finne/sverigefinne/finlanssvensk (oklart vad) med och då skulle den rikssvenske författaren som läste boken imitera nån slags finlandssvenska. Ohh vad det skar i mitt hjärta. Finlandssvenska är vackert, vi sverigesvenskar är bara avundsjuka! Fast jag måste avsluta med en lite bekännelse: när jag läser mumin för mina barn försöker jag ibland göra det på finlandssvenska. Som en kärleksförklaring, liksom. (men jag gör det ju inte in public så kanske jag kan förlåtas)
De kallar mig Skrållan · 16 years ago
Jag reflekterade inte över det där med finlandssvensk/inte finlandssvensk men jo, finlandssvenska låter lite ledset men snällt och eftertänksamt och det är nästan omöjligt för mig att prata med en finlandssvensk utan att vilja börja prata precis som han/hon. Inte för att retas, utan bara för att det är så lockande! Jag var sjukt anti Hypnotisören när jag var klar med den. För mig ligger den på samma lista som Läckberg och... Ja, Läckberg. Usch.