Bluffen
16 years ago
Pimples nämnde i en kommentar rädslan av att bli avslöjad. I Stockholm pratade Annica och jag om lite samma sak, att känna att man är en bluff. Annica som är värsta überschefen* berättade att hon ofta när hon håller föredrag väntar sig att någon längst bak ska sträcka upp handen och säga:
"Ursäkta, men du är ju en bluff."
...men att det ännu aldrig hänt (orsaken till att det aldrig har hänt är antagligen att Annica är sjukt proffsig på sitt jobb och verkligen ingen bluff).
Jag känner ibland samma sak. Trots att jag på en rationell nivå vet att jag oftast är bra får jag stundvis svackor då jag är säker på att någon plötsligt kommer att hoppa fram, peka på mej och ropa:
"Busted!"
*ja, det ÄR hennes titel.
"Ursäkta, men du är ju en bluff."
...men att det ännu aldrig hänt (orsaken till att det aldrig har hänt är antagligen att Annica är sjukt proffsig på sitt jobb och verkligen ingen bluff).
Jag känner ibland samma sak. Trots att jag på en rationell nivå vet att jag oftast är bra får jag stundvis svackor då jag är säker på att någon plötsligt kommer att hoppa fram, peka på mej och ropa:
"Busted!"
*ja, det ÄR hennes titel.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Anonym · 16 years ago
Om man besöker Helsingfors väldigt sällan, men nu kommer att göra det..och man dessutom bestämt att man tänker äta söndagsbrunch där.. Ja, var skall man då gå? Var får man den allra bästa söndagsbuffan?Vet att du nämnt vlera ställen här, men jag bara inte hittar dem, inläggen alltså, buhuu../Jessi
Fager Dam · 16 years ago
Låter så bekant. Väntar fortfarande att d e v u x n a ska komma och ordna upp allting.
Peppe · 16 years ago
Jessi: Moko är oslagbar på lördagar, men tyvärr stängt på söndagar. Personligen gillar jag Klaus Ks frulle. Men Vissa hyllar också Krulla på Lönnrotsgatan. Crustum vid Femkanten är också kiva och om ni tar er ut till Arabiastranden är DYlan kiva. Undvik Primula och Fanny, polare som ätit där på sistone har varit mycket besvikna.Fager Dam: skönt att jag inte är ensam om att känna så här.
Linn · 16 years ago
Den känslan har jag väldigt ofta. Men det knepiga med att bli vuxen är ju att inse att alla går omkring och tänker så. Och då börjar man ju fundera på om det är så att alla liksom bluffar lite? Typ hittar på hur man ska göra saker och ting. Och då blir ångesten för att man ska vara så jävla bra hela tiden lite mindre för då måste det ju vara så att andra faktiskt inte heller kan. Eller?
Miasworld · 16 years ago
Men det där tänker jag ju jätteofta också. Att jag egentligen är lite av en bluff. Fast jag antar att jag kan mina grejer lite halvdant ialla fall. Gör inte alla det? Lite mer eller mindre?
Anonym · 16 years ago
Det finns också de mänskorna som är totalt säkra på sig själv - fast de inte skulle veta nånting alls.
Ylva · 16 years ago
Känner igen mig massor trots att jag veterligen aldrig hört om något sammanhang där någon skulle varit med om detta "avslöjande" typ "idag så kom jag på en medmänniska med att vara en jättebluff.." Men kanske är det bra att ha den känslan lite grann, bara det inte leder till att man sågar sig längt med fotknölarna. Jag tänker att man skärper sig o blir mer proffsig. Sen tror jag det tyvärr är fler kvinnor än män som känner sig så. Peppe, jag, Wille o Willes pappa ska gå på babysim på Arcada på fredagskvällar via Folkhälsan. Börjar imorgon o jag ser mycket fram emot det. Hoppas Willeboy gör det oxå.Tänekr att det är bra för hans motorik, vattenvana o sen mysigt. Det enda som oroar mig är han ska bajja i vattnet så jag för alltid blir märkt som "hon, vars son bajsade i vattnet, så vi var tvungen att avbryta o sanera bassängen"
pimples köksbordspsykologi, del 2 · 16 years ago
Hm. Det handlar väl i grund och botten om en oförmåga att ta till sig beröm; att avskriva positiv feedback som ett missförstånd.Men varför? Upplever vi beröm som så kravställande (typ: nu lyckades du bra och vi väntar oss inget sämre i fortsättningen heller) att vi måste värja oss? Eller är det jantelagen som sitter inetsad i ryggmärgen och viskar om att vi inte skall inbilla oss att vi är något, bara för att vi lyckades lura åt oss ett gott ord?Det enda positiva med dessa irrationella funktionshämmande rädslor är att det är så grymt skönt att få bevisa dem fel.
Nina · 16 years ago
Ifall man får en svacka ska man göra som Jessica: http://www.youtube.com/watch?v=qR3rK0kZFkgÄmnar börja varje dag med detta tal.
H · 16 years ago
Jag tänkte EXAKT på det där med bluffandet när du skrev om självförtroende i ditt tidigare inlägg! Fake it till you make it liksom, men tänk om man fastnar i tanken på att man fejkar hela tiden..? Jag kommer på mig själv med att göra det ganska ofta. Och jag tror inte, i motsats till någon annan här tidigare, att det är någon nyttig känsla. (Man kan för övrigt läsa om det här i Diagnos: Duktig. ) Världen behöver fler kvinnor som tror på sig själva!
pompousmodesty.ratata.fi · 16 years ago
Ibland har jag lite för mycket självironisk känsla i det jag gör, speciellt studiemässigt. Och sedan när läraren säger att hon tycker väldigt mycket om mina essäer så skäms jag samtidigt som jag njuter...
Sandra, som läser din blog nu som då · 16 years ago
Jag intervjuade en kvinnlig ledare till ett forskningsprojekt jag håller på med och hon sa exakt samma sak. "En dag kommer nog någon på mig" Å hon som är värsta, bästa super kvinnan som jobbat länge med de frågor hon sysslar med. Så helt klart ett normalt fenomen. Bidrar väl till att man anstränger sig ännu lite mera och motiverar sig själv på nåt vis också. Håller ens fötter på jorden.
H · 16 years ago
Ett vanligt fenomen ja, bland kvinnor. Är vi så ovana att se oss själva som subjekt att vi blir förvirrade när vi gör något bra och avfärdar det som en slump eller ett missförstånd? Jag och ett par väninnor tror att vi skriver så avancerat bullshit att alla går på det, men hallå, det går ju faktiskt inte att göra - det måste ju finnas en substans där också och varifrån kommer den om inte från vårt oss själva? Att nedvärdera sitt kunnande får faktiskt konsekvenser.
Peppe · 16 years ago
På nåt sätt är det betryggande att alla, precis alla, ibland känner att de är bluffar. Som jag skrev i ett annat inlägg så tror jag inte att det bara handlar om kvinnor. Män kör bara ett annat race där de absolut inte får visa några svagheter och itsället bara hävdar sig själva. Jag har en kollega som VARJE gång vi ses berättar om hur stor och duktig han var i början av 90-talet. Jag ba: jaha.
Fru W · 16 years ago
Tror att alla känner så ibland...