Paniken på styrmansgatan
16 years ago
Mitt i en frukostdiskussion om kärnkraftsavfall hör jag att Viderqvist har nåt på gång i blöjan.
Jag:
"Bajs."
Magnus:
"Va sa du?"
Jag:
"BAJS! BAJS!"
Mags med panik i rösten:
"VAD SKA JAG GÖRA?"
Jag:
"In i badrummet! Fort!"
Magnus desperat:
"Vad ska jag göra med blöjan?"
Jag:
"Ta av den!"
Sedan försvinner hushållets män in på toaletten och kackan hittar rätt.
Vi pustar ut. Slutet gott allting gott.
Jag:
"Bajs."
Magnus:
"Va sa du?"
Jag:
"BAJS! BAJS!"
Mags med panik i rösten:
"VAD SKA JAG GÖRA?"
Jag:
"In i badrummet! Fort!"
Magnus desperat:
"Vad ska jag göra med blöjan?"
Jag:
"Ta av den!"
Sedan försvinner hushållets män in på toaletten och kackan hittar rätt.
Vi pustar ut. Slutet gott allting gott.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
S. · 16 years ago
:-D Jag känner igen allt så väl, insikten om att något är på gång, sekunderna av förvirring innan man kommer på vad det var man skulle göra nu igen, och så lättnaden och stoltheten då projektet än en gång lyckades. Mitt absolut festligaste minne av dotterns EC-äventyr är då hon vid ca 15 månader antagligen bara skulle släppa en fis men råkade vara så lös i magen att det kom bajs i blöjan. "Mamma!" ropade hon skräckslagen och grep tag i min arm. Och minen, minen! Hon hade ju ingen kunskap om hur det känns att bajsa i blöja och blev rädd :-D
Peppe · 16 years ago
haha! Exakt som du beskriver det är det. Man blir helt paralyserad först och sedan kommer stoltheten över att man lyckats.