Det tycks vara dåligt samvete-temavecka i mitt liv. Tackade nej till att ställa upp på ett evenemang och känner mej nu som en svikare. Trots att jag tror mej vara så tuff har jag tydligen fallit i den klassiska dukig-flickan-som-inte kan-säga-nej fällan.
Resten av dagen har jag gått omkring och upprepat mantrat: Det är okej att säga nej, det är okej att säga nej, Det är okej att säga nej.
Det har inte kurerat mitt dåliga samvete så jättemycket. Får verkligen ta och skärpa mej lite.
puva.ratata.fi · 16 years ago
Peppe: Det är okej att säga nej. Om inget annat hjälper så påminn dig om orsaken till att säga nej: då säger du ja till något annat i stället. Som att va med Vid, teks. :)
kaj · 16 years ago
Om det tröstar någo så har jag ännu dåligt samvete för att jag tackade nej till att prata böcker med dig i Min Morgon!
hemmahannah.papper.fi · 16 years ago
Man kan också säga ja och så begär man så mycket pengar att de inte kommer att kunna anlita en och så slipper man skiten. Och om de skulle råka hosta upp miljonerna är det ju inte så pjåkigt att gå dit och visa sig heller.
spiral · 16 years ago
hemmahannah: det där funkar väl bra när det är fråga om "riktigt" arbete, men inte när det är vänner emellan, eller annat talkotyp arbete. Då är det ju bara att lära sig säga nej och njuta av att kunna själv bestämma hur man använder sin tid. Jag har prioriterat min tid lite annorlunda nu än som ung: fritid med familjen, att sova, att jobba så att jag får "passligt" pengar, annat (vänner, hobbyn, "talko"...).Först när man har barn fattar man (kanske) hur viktigt det där med att få sova är. Hemskt hur man uppför sig om man är trött. Och man fattar ju inte det själv. :-p