Sen då?

Vad hände sen? undrar ni kanske nu. Jo, jag tog en simpel torgkaffe och åt lite morotskaka. Hörde inte min telefon när André ringde för att fråga om jag och Vidar hade lust att hänga med honom en stund. När jag sedermera ringde upp hade jag missat min chans och fick således promenera ensam runt Brunnsparken. I solskenet. Det var också helt okej.