Syskon eller ej?

Anonym · 16 years ago
Jag är ensam barn och mår alldeles utmärkt! Inga traumor och otrevlig och egoistisk anser jag mig nite vara!

Isa · 16 years ago
Finns en svensk studie från 2009 som påstår att endabarn är signifikant mera empatiska än äldsta barn. Viddes prognos är alltså bättre om ni inte gör honom till en odräglig storebror. För övrigt anser jag att generaliseringar bör avskaffas.

Peppe · 16 years ago
Herregud så skönt att höra! tack!

Hallonet · 16 years ago
Jag tror också att ensammabarn snarare blir mer altruistiska. I en syskonskara (precis som i stora barngrupper på dagis!) lär man sej bara djungelns lag - man ska va först, annars blir man utan.

Anonym · 16 years ago
tja,allting är relativt.Vissa studier visar att ensambarn blir mera självständiga än barn med syskon. (men så blir de också betydligt mera bortskämda)Medans medan barn med småsyskon lär sig (eller får ett behov) av att alltid ha kontroll och de är mera ansvarsfulla än andra, och oftast blir någon form av chefer.om det stämmer eller ej det vet jag inte....//Erica

Preggo · 16 years ago
I am so with you on that policy! And my man is a single child, he is amazingly sweet and caring. Usually he's the first one to offer his help. Sure he's got a bit of an ego, but I prefer a bit of cockiness to a total lack of self esteem. Generally I would say chicks dig it ;)

Pamela · 16 years ago
Min man är ensambarn och en riktigt trevlig prick. Jag har en syster som jag aldrig skulle vilja vara utan. Jag har två söner och hela min kropp skriker efter ett tredje barn. Min man, ensambarnet, tycker att det är hjorder med ungar hemma hos oss (TVÅ BARN!). Men jag kan inte hjälpa det - jag BEHÖVER ett barn till, jag känner det så starkt.

Anonym · 16 years ago
jag glömde att återge det negativa med barn/människor som är äldst i en syskonskara. som sagt gillar de att ha kontroll och kan riskera att bli kontroll freaks alt. arbetsnarkomaner. Men som sagt allt är relativt.(personligen orkar jag inte med att börja planera in ett andra barn endast 3 veckor efter första. vilket för mig är ganska ovanligt, ja jag är äldsta barn och ja jag är ett kontroll freak, men jag vill nu främst koncentrera mig på att njuta av tiden med min egen lilla kille.!)//Erica

Sara · 16 years ago
de ensambarn jag känner är ofta väldigt trygga i sej själva: undra på det när de haft föräldrarnas fulla uppmärksamhet hela tiden.själv skulle jag beskriva mina syskon som världens viktigaste grej genom livet fram tills nu när vi alla har egna familjer.för egen del vill jag ha MINST två ungar, och det för att jag älskar barn och inte minst att ha barn.

Karolina · 16 years ago
Är själv ett mellanbarn i en syskonskara på sex, men kommer själv högst troligen inte att avla fler barn en det ena jag nu har. Så jag följer diskussionen med spänning. När man själv är från en stor familj har jag lite svårt att förstå varför ett ensambarn skulle bli egoistisk. Det beror väl mera på uppfostringen? I stora familjer tycker jag man oftare blir tvungen till egoism. Roffa åt sig en hel näve full med godis så fort det bjuds t.ex. för annars blir man helt utan.

Peppe · 16 years ago
Hallonet och Karolina: det kan stämma som ni säger att man i en stor syskonskara inte nödvändigtvis lär sig att dela (det är det argument jag ofta får höra), utan tvärtom att tillämpa djunelns lag och roffa åt sig.Erica: precis, och folk är ju framförallt individer som vuxit upp och formats i olika miljöer.Preggo: vi kunde vara gifta med samma man. EXAKT sån är Mags.Pamela: så coolt att din kropp skriker efter fler barn. Känner du det rationellt också så eller är det bara kroppen som kräver?Sara: så känner jag också: syskonen är världens viktigaste sak, men nu med egna familjer blir det åtminstone delad första plats.

Pamela · 16 years ago
Också rationellt.

Anonym · 16 years ago
Barn i stora familjer kan istället för djungelnslag lära sig att dela och det är väldigt viktigt att det är lika stora delar åt alla. Samtidigt lär man sig att allt är inte rättvist ifall man är tillräckligt många för det är svårt att få någonting helt rättvist och det syns kanske bättre ifall man är fler.//nästäldst av fyra

Imsa · 16 years ago
Jag är endabarn och tyckte hela min uppväxt att det var trist och rätt ensam, önskade mig ofta syskon när nån frågade vad jag ville ha till födelsedagspresent. Det som lite kunde uppväga saknaden av syskon var att jag hade många jämnåriga kusiner som jag träffade ofta.Att just min erfarenhet av att vara endabarn inte är så positiv kanske beror på att mina föräldrar satte sitt fokus på sig själva och sina karriärer. Jag frågade min mamma om detta för några år sedan och hon hade aldrig ens tänkt tanken på att "skaffa" flera barn.Fick som 15-åring en halvsyster (i min pappas andra äktenskap) som jag är oerhört tacksam för. Men jag har aldig bott med henne eller behövt dela föräldrars uppmärksamhet med henne. Hon är mer som mitt barn för mig än som en jämnårig syster.Kanske jag kompenserar bristen på syskon genom att ge mina barn flera? Nu har iaf dom äldre sagt stopp, inga fler syskon. Mest för att dom också är oroliga för att få ett till sjukt syskon.För oss har också familjedynamiken blivit bättre med mer än ett barn. Då vi bara var 3 i familjen kändes det som om det var 2 mot 1. När barn nr 2 föddes blev det mer jämlikt.Fast min man som har ett syster har inget som helst gemensamt med henne förutom generna. Han skulle nog hellre varit ett endabarn.

Jonna · 16 years ago
Jag är endabarn, men har växt upp mycket nära min kusiner. Till skillnad från Imsa har jag nog aldrig direkt känt mig ensam, men jag minns att jag gärna ville ha syskon, skulle ha varit behändigt på semesterresor och så...Vi har ett ständigt återkommande skämt om hur man delar saker, jag och min sambo. Han, som är storasyskon, tror blint på det här med millimeterrättvisa - ska det hällas upp vin så ställer man glasen mot varandra och måttar tills det är EXAKT lika mycket i alla. Medan jag, endabarnet, inte fattar någonting utan tycker att det är väl inte så noga om någon får mindre. Då tar väl det vinglaset slut fortare och då får man fylla på lite grann åt den personen.Fast det kanske mer handlar om personlighet än om familjebakgrund, vad vet jag?

Naja · 16 years ago
Jag har en lite äldre bror och är övertygad om att mina föräldrar i lång aloppet haft det lättare med två barn än vad de hade haft med ett barn. Vi har underhållt varandra och donat på på tumis hela vår uppväxt. Är också övertygad om att vi två haft det bättre med varandra än vad vi skulle ha haft som endabarn. Men bara min erfarenhet. Det finns väl nog fungerande endabarn också ;)