Tusen tack för era kommentarer! Sjukt intressant att läsa dem, ni verkar vara sunda och balanserade människor.
Monica länkar till ett bra inlägg av
Linna Johansson (som för övigt har en mycket läsvärd blogg), Tätortstimotäj-Anna har en sjukt bra point med att alla får bestämma över sin egen kropp och att man inte ens måste
försöka amma om man inte vill, likaså Sara som menar att folk också provoceras av mammor som älskar att amma, Imsas egna erfarenheter med bröstmjölk, ersättning och barnens allergier/atopisk hud/immunbrist gillade jag.
Angående WHO så är deras rekommendationer viktigast för folk i tredje världen där amning också fungerar som preventivmedel och skyddar mot infektioner och diarrerer i och med att fattiga mammor inte behöver blanda ihop ersättningspulver i smutsigt vatten. Och så är det ju rekommendationer. Här i Finland blir det antagligen minst lika sunda barn på ersättning som på bröstmilch. Men som många av er så klokt säger så är det ju oerhört praktiskt att bära mejeriet med sig. Och alla är vi garanterat överens om att amning och bröstmjöl är bra för spädisen. Fast det betyder ju inte att alla andra alternativ är dåliga.
Nåja, hur som helst så finns det en liten text på
Alfamamman om vad just jag tycker.
Kiri · 17 years ago
Det är ju en liten mags du har i famnen, ser jag nu : )
Sara · 17 years ago
bra juttu! (vet inte varför jag kommenterar här, borde kanske kommentera där?)tänkte ännu bara säga att de känsliga kapitlen är inte förbi bara med amningen: nejdå. samma affekterade diskussion är att vänta när det blir tal om när RÄTT tid att anlita barnvakt infaller (och möjligen också VEM denna utvalda bör vara), sen kommer dethär med när man ska börja ge vad att äta, dagvård (inte bara NÄR utan också konflikten dagmamma/dagis), eget rum, leksaksmängd, resande, etc, etc, etc... och allt i samma hysteriska jag-måste-ha-rätt ton. welcome to parenthood! :)
Peppe · 17 years ago
Kiri: fattar du hur glad Mags kommer att bli av din kommentar?Sara: herregud. fast jag får väl se det som massvis med bloggmaterial istället för att våndas..
Margherita · 17 years ago
Är det ingen som har sagt nånting om anknytning? Som psykologstudent funderar jag mycket över det här. Många mammor har inte jättelätt att knyta an till sina barn och det samma gäller för barnen. Om man har nära kropps- och ögonkontakt många gånger under dagen kan denna anknytning stärkas. Man kan förstås t ex flaskmata med bar överkropp och på det sättet få samma effekt men frågan är om särskilt många gör det. Och frågan är speciellt om de som skulle behöva det för sin anknytning gör det.Den tidiga anknytningen speglar sedan av sig på fortsatta relationer inom familjen och så småningom även på barnets egna kärleks- och familjebildningsrelationer.Av den anledningen tror jag att det är bra att förespråka amning.
Peppe · 17 years ago
Sara vet mycket on anknytning, hon ksrev ett intressant inlägg om det (vill jag minnas) för en tid sedan. Det finns antagligen en massa forskning som visar olika saker. Bland annat det här stötte jag på: "Lars Jalmert, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och dessutom barnpsykolog och mansforskare, är en av föreläsarna på Makalösas kurs om jämställt föräldrasamtal. Han föreläser om ”Myter om vårdnad och kön”. Här är hans kommentarer:Anknytning– Ursprungligen stod begreppet för att bara en person, helst mamman, duger att ta hand om det späda barnet. Den föreställningen lever tyvärr kvar hos många. Idag vet vi att barnet kan ha djupa, likvärdiga anknytningar till flera personer. Jag tycker inte man ska använda begreppet anknytning längre, eftersom det leder tankarna fel, utan prata om nära sociala relationer i stället.!
Anonym · 17 years ago
Vad har bar överkropp att göra med ögonkontakt? Skämt åsido, närheten sträcker sig långt förbi amningssituationen så man ska inte stirra sig blind på detta.
Anonym · 17 years ago
Amning debatteras nästan alltid ur näringsperspektiv. Det som lätt glöms bort är just de andra fördelarna som Margherita tog fram. Trots tal om sociala nätverk vill jag ändå som tvåbarnsmamma hävda att det nog är en primärperson som barnet anknyter till, det må sen vara mamman eller pappan eller någon annan som tar hand om barnet största delen av tiden.Amning för mig är mycket annat än att ge mat. Det är en skön vilopaus för mamman då babyn är liten. Jag plöjde genom flera romaner medan första barnet låg vid bröstet. Sen som lite äldre (och förstås också för en liten)finns det nog ingen bättre tröst för barnet än bröstet när barnet är ledsen, vill ha närhet och inte kan lugna sig på annat sätt osv.Jag brukar säga att jag ammat länge bl.a. av lathet: det är så lätt att ha mat/tröst till hands! Samtidigt ger jag all respekt åt dem som orkar hålla på med tvätt av flaskor och uppvärmingn av mjölk. M.
Linda · 17 years ago
Det som jag lite började undra då jag läste igenom kommentarerna här tidigare, är huruvida det faktiskt ÄR ett så ohyggligt kontroversiellt ämne det här med amninge vs flaskmatning sist och slutligen? Jag tyckte tvärtom att det verkar råda en relativt relaxed inställning - de flesta konstaterade ju ändå helt lugnt att alla sätt är okej, och att man väljer själv hur man gör. Skönt!
Margherita · 17 years ago
Ja, jag menar precis som Lars Jalmert. Jag har aldrig tidigare hört någon som vill byta ut begreppet anknytning, men visst det kan man väl diskutera. I sak(alltså om flera anknytningsobjekt) håller jag med honom helt.För anonym som undrade om koppling med bar överkropp(hudkontakt) och ögonkontakt: Det är långt ifrån självklart för alla föräldrar att ha ögonkontakt och känna närhet med sitt barn. Att så att säga "ta det till sig" känslomässigt. När barnet blivit lite större och kan fästa blicken uppstår ögonkontakt under amningen. Alla små och besvarade signaler och kontakter mellan barn och förälder binder de samman (ännu ett exempel är när barnet ser på sin förälder och ler). På samma sätt ökar barnets trygghet när det märker att föräldern svarar på signaler (gråt etc) som barnet själv sänder ut. Detta är alltså evolutionärt, barnets överlevnadchans(genom ökat omhändertagande) har genom evolutionen ökat genom detta.En känsla av symbios och trygghet uppstår: Anknytning.
Margherita · 17 years ago
Intressant om anknytning:http://www.dn.se/insidan/samtalen-gjorde-henne-tryggare-som-mamma-1.1075030
Peppe · 17 years ago
Margherita: jag läste den också. Svinintressant!Du pluggar ju psykologi? Har du specialiserat dej på nåt speciellt? Hemskt intressant tycker jag,
catten · 17 years ago
sku ren tidigare kommentera detta att jättebra att du tar upp detta ämne! konstigt hur känsligt dethär med amning egentligen är, något som känns som det mest självklara att det är upp till var och en hur den väljer att göra.vet t.ex. att det råder väldigt olika åsikter om detta i min vänskapskrets, det tycks liksom inte vara helt "okej" att inte amma.