Fråga

Ida · 17 years ago
Första barnet drygt 6 månader, andra 2½ månader. Jag avskydde amningen, ogillade att vara the only one som stod för barnets överlevnad och dessutom gjorde det så ont. Sedan fick jag svamp på tissarna vilket gjorde det hela extremt plågsamt. Som med allt annat, gör precis vad du själv vill. Vill du amma och det funkar, go for it. Annars överlever flaskbarn också. Äldsta som blev ammad längst är halvatopiker, yngsta som fick flaska är kärnfrisk.

Michaela · 17 years ago
En fråga jag sku kunna skriva hur mycket som helst om, ska försöka göra det kort.Början var horror, helt hemskt, ungen var hela tiden vid bröstet och det gjorde ont. Det blev bättre. Just nu, när ungen snart är 4 månader ammar jag ännu men det är nog ett kämpande hela tiden och sen några månader tillbaka har han fått lite extra ersättning så att han ska bli nöjd, speciellt vid kvällstid. Det är ett kämpande för att ungen är lite otålig och lat och orkar inte vänta på att det rinner till. Jag har bestämt att ge upp några gånger men varje gång ångrar jag mig och bestämmer mig för att kämpa vidare. Tycker inte att det är speciellt kul att amma, men det är jättelätt, det billigaste alternativet och sen så tar det ju ca 500 kcal/dag så man kan äta lite mera :)Ska försöka amma tills han är 7-8 månader.

Miasworld · 17 years ago
Ammar, tänkte hålla på i en sisådär 6 månader kanske. Första två veckorna gjorde ASONT (Varför säger ingen någonting om det på alla förberedelsekurser?!). Bröstvårtorna och jag grät. Sen blev det bättre och nu är tycker jag mest det är mysigt. Och lite praktiskt att alltid ha maten med sig färdig och klar typ.

Anonym · 17 years ago
Instämmer, början var hemsk, det gjorde s*t*ns ont och ungen gjorde inget annat än åt. Men det blev lättare o nu gillar jag det. Kanske främst för att det går fort, på 5 minuter, och d e enkelt. Kanske hade det varit lättare i början om jag hade vetat ett jota om amning men jag visste inget. + med bröstmjölk o amning:perfekt konsistens för barnetbehöver int laga eller tillreda nåtsnabbt o behändigt, maten alltid med, bra t.ex nattetidinnehåller dina antikropparamning e hälsosamt för bröstenkostar ingetdu e den enda som kan göra det- med amning:du vet int exakt hur mycket barnet får i sej (men så länge knodden växer, pissar o bajsar gör det inget)man måst äta hela tiden o blir man trött inverkar d på mängd o kvalitetdu e den enda som kan göra det. fast kanske ert barn gillar flaska? inte vårt.

Neppe · 17 years ago
Hade tänkt amma i åtminstone 6 mån (har alltså inte fött än), men efter att ha läst kommentarerna här måste jag nog fundera om...Men antar att det blir som med allt annat, det går inte att planera så noga i förväg.

Anonym · 17 years ago
Jag helammade min etta i fyra månader och ammade och gav flaska tills knodden var sex månader. Mjölken sinade då han var fyra månader och eftersom jag började ge ersättning tog mjölken slut helt. Detta ångrade jag väldigt mycket, så när tvåan kom lät jag honom suga, suga, suga då mjölken höll på att slut. Då det viset ökade mjölkmängden och jag kunde hålla på ända tills han var ett år och två månader. Jag älskar att amma och det gjorde inte det minsta ont i något skede (förutom då jag hade en släng av bröstinflammation). Jag älskar att kunna ge mitt barn näring och jag älskar närheten med barnet. Visst känner man sig bunden ibland (speciellt när tvåan kunde hänga vid bröstet en timme) men allt det positiva överväger, tycker jag. Jag blir fortfarande alldeles mjuk i kroppen då jag tänker på att amma. I min kropp känns det skönt - inte alls på något sexuellt sätt - att amma.Pamela

Malin · 17 years ago
Jag hade som mål att amma 6 månader båda gångerna. För mig gick amningen rätt så smärtfritt, inga såriga bröstvårtor, bröstinflammationer eller barn med fel sugteknik. Min svägerska rådde mig att börja smörja in bröstvårtorna med Lansinoh redan under graviditeten, kanske det hjälpte lite? Jag har egentligen inga speciella känslor kring amning, tyckte främst att det var praktiskt och dessutom kunde jag äta obegränsade mängder mat och ändå gå ner i vikt. Fast Theo föddes ju lite tidigt och då kändes det på ett sätt extra viktigt att han skulle få sin prematurmjölk, som var designad precis just för honom. Min Mollymjölk såg faktisk helt annorlunda ut. Mitt råd är att absolut ge det en chans, men att inte stressa om det skiter sig.

stara.papper.fi · 17 years ago
har ammat snart 22 månader. det är fiffigt att läsa på innan det är dags, det är en konst trots att det är en av de mest grundläggande och naturliga sakerna i livet.fördelar: -skapar ett fantastiskt band mellan mor & barn-otroligt lätt och praktiskt-bra för barnet vad gäller immunförsvar, öroninflammationer, överkänslighet mot födoämnen, etc-bra för en självmen för att det ska funka måste man ge sej själv rätt förutsättningar.

nadia · 17 years ago
ammade i 2,5 mån plus gav ersättning. grym befrielse att inte alltid behöva va bunden o mata själv! jag behöver inte ens alla fingrar på handen för att räkna hur många ggr han vari sjuk. han e snart 7.denna gånga ska ja försöka lite längre eventuellt..får se

Anonym · 17 years ago
Håller med Stara, det är fiffigt att läsa på. Jag hade inte läst på. Kanske var det därför jag tyckte det var så himla jobbigt i början, tärande till och med. Jag var inte förberedd på hur mycket det binder en, men den där första tiden går förbi så fort så nu minns jag inte ens riktigt hur jag satt som i en dimma i soffan och ammade och grät. Nu tar det ca 5 minuter för tösen att få i sig ett mål mat och sen är det full rulle igen, så de gånger jag får henne att lugna ner sig i min famn och bara hålla henne där är få och blir allt färre. Hade ingen aning om hur känsloladdat det är med amning, det är verkligen inte bara "in med mat, ut" som jag hade trott. Nå, jag vande mig fort vid amningen och det slutade göra ont och började vara rätt så mysigt. Och jo, praktiskt är det. Fast rätt klottigt också, det sprutar och droppar och har sej när mjölkmängden försöker rätta sig efter hur mycket bebin beställer. Men det lugnar ner sej. Vid nåt skede kändes det som att mjölken skulle ta slut, men det gör den nog sällan. Jag gick en föreläsning på Bebesinfo (www.bebes.fi) där en barnmorska utförligt förklarade om amning. Önskar jag hade gått den föreläsningen redan när jag var gravid. Vi råkade vara på BB över ett veckoslut och då ordnas där ingen amningsstödgrupp, nånting som många av mina kompisar tyckt har varit jättebra. Säger också att ge det absolut ett försök och lita på att du nog kan och gör det som är bäst för Vidar! -puva

Sebastian · 17 years ago
Jag tror att man planerar så mycket innan födseln för att ge sig en illusion av att man har läget under kontroll. Planerna ryker all världens väg sen när babyn fötts, börjande med födseln. Edvin föddes med sugkopp tre veckor för tidig och med en trång tårkanal som krävde ett enkelt kirurgiskt ingrepp när han var litet äldre. Bara så där inledningsvis som exempel. När ungen väl är ute är man intresserad av två saker: ett, att han eller hon mår bra och två, att mamman ska må bra. Allt annat kommer nånstans långt, långt efter.

Anonym · 17 years ago
Fall inte av stolen nu: 1,5 år med ettan, planerna med tvåan är minst lika länge. Amning är härligt tycker jag, men kämpigt var det i början med båda. Innan jag hade barn hade jag tänkt mig amning ca 6 mån. M.

Anonym · 17 years ago
Jag hade inte tänkt på i princip nååånting i förväg när jag fick första barnet....han kom som prematur, mjölken steg så att tissarna sprack (jag fick inga sprickningar på magen men småtissad som jag normalt är så var modersmjölksexplosionen lite väl häftig...) nåväl, han fick av modersmjölken för det var typ det enda jag kunde göra. Sen började han dia och sen gick det av farten i typ 6 månader. Med tvåan som kom i normal tid var början betydligt lättare och då mjölken steg så började hon äta. Inget konstigt liksom. Och så hade jag heller inga som helst problem med amningen. Det bästa var trots allt att man om nätterna kunde sova trots att ungen åt...märkligt när man nu tänker på det. Men jag tyckte det var mycket praktiskt. Tänk så skönt om man än idag (med 7 och 4 åringar) efter hämtningsrumban ba sku dra upp skjortan och säga "maaaat"...inget knorr vid matbordet liksom.Pispa

Anonym · 17 years ago
Jag tänkte väl före något i stil med ett halvår. Det är jag som led av HELP-syndrom (kommenterade också förra grav.frågan)så med tanke på det är det ett under att mjölken kom igång direkt (eller överhuvudtaget) åt mig. Nu skulle det dock visa sig från barnets tionde dag att jag själv bara producerade tillräckligt för mättnaden inget på tillväxten. Så från den dagen fick barnet också parallellt ersättning och hade ingen skillnad om maten kom från flaska eller tiss. Ammade många ggr per dag i ca. 3 månader, sedan morgon och kväll i 2 och endast morgon i 2. Hade hela tiden ett väldigt neutralt förhållande till amningen men när det var dags att inse att det skulle vara dags att sluta pga. att det sinade var det ändå svårt. Därav den långa tiden trots väldigt lite produktion. Att barnet kunde äta sin ersättning med pappa tyckte jag var jätteskönt, helammar man är man väldigt fast vid sin babys sida för en lång tid.Tycker också som relativt nybliven mamma att det är skönt att amningshysterin tonat ner sig lite.

Imsavimsa · 17 years ago
Ammade ettan helt i 3 månader men måste sluta och gå över till flaska med Tutteliersättning för hon ville inte äta och gick inte upp i vikt. Tvåan ammade jag i 14 månader, han åt i pricip hela tiden och länge så jag gjorde inte annat än satt i soffan o ammade första året.Trean föddes med bl.a. hjärtfel och orkade inte äta så jag pumpade ur i 3 månader.Ettan har flera allergier, tvåan förkylningsastma, några allergier och atopisk hud. Trean har det han har och det beror definitivt inte på amning eller brist på amning.Spänn dig inte före i onödan, det blir som det blir sen när bebisen kommer ut.

Anonym · 17 years ago
Vår unge e 6 veckor nu och jag helammar. De första 4 veckorna var jobbiga...hon fick inte tag i bröstet ( för tidigt född, orkade inte...)så jag använde bröstgummi. Klottigt och irriterande...där testades verkligen mina nerver. Var nära att ge upp flera gånger. Men sen mitt i allt tog hon jättebra tag i bröstet, utan bröstgummi. Så nu går ammningen relativt bra skulle jag säga. Nattetid är det ju super, nån behöver inte stiga upp för att värma mjölk...sen tycker jag att det är jobbigt att amma om vi tex har främmande...är inte bekväm med att dra fram bröstet mitt bland folk...då skulle jag hellre ge flaska än att dra mig bort...men lycka till, det finns många fördelar med ammning. Ja funderar ännu varje dag på när jag skall sluta, kanske dra ner på amningen i morgon, kanske jag fortsätter i nån månad ännu...

Anonym · 17 years ago
Snigeln ammade i några månader bara. Mot slutet blev det mer och mer pumpande och mindre och mindre sugande (som aldrig riktigt funkkade pga kort tungsena hos babyn och inkompatibilitet mellan mun- och bröstvårtedesign). Och pumpande var, om nånting, totalt omysigt och semi-industriellt. Alltsomallt var det ingen höjdare, med andra ord. Tänkte ändå pröva med andra barnet, eftersom det har en hel del fördelar som folk redan räknat upp här tidigare. Men man får se hur det går och ta det som det kommer, svårt att planera på förhand.

Anonym · 17 years ago
Första barnet 14 månader andra 17 månader. Om du vill amma, läsa på innan. Det kan vara svårare i början än man tror, som redan kommit fram i kommentarerna. Jag trodde det var bara in med tissen i barnets mun och tadaa! Så var det alltså inte.Poppy

Peppe · 17 years ago
Jag är själv inte alls så sugen på att amma. Men jag antar att vi försöker oss på nåt slags kombination av amning och flaska redan från början. Sedan får vi se hur det går. Som Basse sa känns det lite svårt att planera ett exakt scenario just nu.

Anonym · 17 years ago
Jag sku göra antingen eller - om du försöker kombinera båda kommer din mjölk att sina direkt.

Anonym · 17 years ago
Jo om du tänker amma också jämte flaskan så får du nog bekanta dig med bröstpumpen... skaffa en "Pistolmodell" som man kan använda med en hand. Behändigt att pumpa ur ena medan man ammar ur andra.

Anonym · 17 years ago
Min son har nog fått både flaska och bröst sedan han föddes och inte har min mjölk sinat ännu efter snart 4 månader! Tvärtom kom det ett tag så mycket så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen, hej hej jättejättesprängfyllda boobs liksom... Så kör du på båda bara!

Anonym · 17 years ago
Kommer antagligen att amma i ett par månader för att sedan dela ansvaret med fadern, dvs kombinera bröst och flaska ett par månader till. Vill inte ha national geographic tits och tycker att det bara är mysigt om pappa kan delta i närandet.Helena

Elin · 17 years ago
Jag spyr när jag läser att man kan amma 22 månader. Usch. Tänk att barnet kan gå och komma till brösten och begära. Nej usch!!

Peppe · 17 years ago
Jag ÄLSKAR den här diskussionen. Tack för att ni har så olika bestämda åsikter!

Peppe · 17 years ago
...och National Georaphic-bröst, hahahaha!

Anonym · 17 years ago
Elin - största delen av världens barn ammas 2-4 år. Tänk hur sjukt det är att vi är så avfjärmade från naturliga biologiska fenomen i västvärlden.M.

Anonym · 17 years ago
Skulle just säga samma som M åt Elin: WHO rekommenderar helamning i minst 6 månader, men deltidsamning gärna 2 år. I västvärlden kan vi inte vänta tills våra barn blir självständiga: Vi avvänjer dem från att amma, lägger dem i egen säng i eget rum och förväntar oss att de ska sova hela natten utan att vakna och klagar på att de är så jobbiga. Läste att barn i U-länder gråter mindre än i I-länder, och orsaken lär vara att de i I-länder bärs omkring mera och får då mycket mera närhet av sin mamma än I-landsbebisar. Och om man låter babyn bestämma när den vill sluta amma resulterar det ofta i just typ 22 månader.OK, om man vill ha tonårsbröst tills man är pensionär (och ännu äfter det -hej Rolf Nordström!) och inte ha några besvär så kan man ju strunta i amning, nog får barn mat och närhet på andra sätt också och det blir friska och sunda mänskor. Men när det nu en gång existerar ett sätt som är rent ut sagt designat för människoungar att få näring och närhet, varför då inte utnyttja detta system? De är så små och växer så fort, det är inte mycket bort från våra liv att amma dem så länge de vill det, eller ens det där halva året. Vi är däggdjur, för fan!-R.

Anonym · 17 years ago
...oj, alltså så här: "orsaken lär vara att de i U.-länder bärs mera omkring"

Anonym · 17 years ago
Också av den åsikten att man ska vara beredd på att det gör ont i början MEN ge inte flaskan "bara för att" om inte babyn absolut håller på och tynar bort medan du väntar att mjölken ska stiga. Bebisar brukar tex ha perioder då de ska ha bröstet hela tiden, då behöver de mera mjölk och om man låter dem dia så ökas mjölkmängden. Om man däremot bestämmer att "min mjölk räcker inte till" så ökar inte heller den egna mjölkmängden och man blir bunden vid flaskan. Varför köra flaska när man har egen mat som alltid är färdig, förpackad och rättempererad, tycker jag.Ammade första i 9 mån tills babyn själv förlorade intresset och var helt knäckt som miste den närheten plötsligt. Andra hoppas jag kunna amma i 12 mån, nu är han 6 mån.OK du är fast mera och pappan kan inte mata men den tiden är kort, så kort. Amning är underbar närhet sen när den börjar funka. Och så himla praktiskt att kunna lugna ner bebisen med. Tids nog så får man tigga till sej kramar! Och jag tror att det kan vara nyttigt för mamma och bebis att cocoona hemma den första tiden, man behöver inte genast ränna runt på stan bara för att bevisa att man inte alls har ändrats som person. Det finns nog massor annat än mat för pappa att göra. Vill man ha det jämnställt kan han ju få ha nipple clamps då första tiden när bröstvårtorna är sjuka :D

Peppe · 17 years ago
Anonym: jag vet ju att du skämtar om nipple clamps, men jag är så anal att jag tappar mitt sinna för humor då det kommer till jämställdhet. Jag vill att Magnus ska vara med så mycket som möjligt i alla skeden i Viddes liv för att det är KIVA för honom och framförallt ungen. Inte för att "om jag lider ska han förhelvete också lida".Ska bli spännande att se hur det går med amningen och hur jag klarar det. Återkommer.

Anonym · 17 years ago
Det här med jämnställdhet. Om du ammar så kan väl pappa sköta om blöjbyten, rapa bebben, bära bebben när den gnyr.... Det blir fruktansvärt jämnställt med tiden bara man vill det. Om du ammar och har tillräckligt med mjölk kan det hända du rätt snart märker att du måste pumpa ur för att pappa skall kunna ge flaska till bebben. Jovisst, han kan blanda ersättning men har du tillräckligt med mjölk så börjar det spänna jääääkligt mycket i brösten när bebben skulle ha mattid. Naturen är ibland fiffigt funtad (?).

Peppe · 17 years ago
Men fullt hypotetiskt sett, tänk om jag inte vill amma? trots att det är praktiskt, naturligt och bäst i alla avseenden?

Anonym · 17 years ago
Ja men då låter du bli.