Okej, ärligt talat. Vad är det bästa med att ha barn? Då jag läser Pappers föräldrabloggar verkar det mest vara hemskt mycket lidande och begränsningar och längtan tillbaka till ett barnlöst liv, men praktiskt om man vill föra sina gener vidare.
Det var allt för idag. Nu tar jetlaggen mej.
Malin · 17 years ago
Man skaffar nog inte barn för att det är så siisti att ha barn. Det ligger nog andra drivkrafter bakom. Skulle jag tro.
HannasVirrVarr · 17 years ago
Först angående förra inlägget, han kunde liksom inte göra ett billigare misstag?Ja, jag verkar ju alltid ha tankar om hur det ligger till med de här ungarna fast jag inga egna har, så jag måste tydligen kommentera detta. Vi människor (finlandssvenskar?) är ju riktiga marrare så det faller oss naturligt att klaga över än det ena och än det andra i vardagen och i våra personliga bloggar och alla de positiva grejerna kanske känns så självklara att de glöms bort? Och det är förstås helt dumt.En grej med barn som jag tycker är så fantastiskt är att de ofta och mycket tidigare än man tänker sig har humor. Så är de också underhållande bara i sig själva och i sitt varande. En ständig källa till underhållning, bara man tar vara på det.
Anonym · 17 years ago
För att barn är det bästa som finns. Visst, du kan sakna tiden när du inga hade men du skulle aldrig aldrig aldrig ändå byta tillbaka. Det är helt sjukt hur mycket kärlek det ryms i ett modershjärta!! Och det här med att man bara klagar över hur jobbigt det är är nog bara en jargong som liksom e lite lyckat att hålla på med...
Anonym · 17 years ago
Det ÄR jobbigt att ha barn. Men samtidigt väldigt givande skulle jag säga. Det finns få saker som både ger och tar så mycket som barn. Jag hör till dem som stundvis suckar och undrar vad jag ha gått och gjort (barn!), och längtar tillbaka till ungdomens vildare dagar - men bara stundvis. Och som nån sade, så en av de bästa grejerna med barn är att de är så roliga! Speciellt när de blir sådär 4-5 år, det är liksom non-stop stand up med dem. Men, sen är det väl inte så klokt att generalisera så mycket, alla barn är ju olika, precis som vuxna. Ni får bara ge er till tåls och se hurdant barn ni får - "lätt" el "svårt", och hur ni får anpassa ert liv efter den lilla varelsen.
Peppe · 17 years ago
Malin: men på ritigt, om du inte tycker det är siisti, varför skaffade ni då barn? var det bilogin som styrde?Hanna: han tyckte att det var så pinsamt att ändra sig vid kassan... Och du har säkert en point i att vi är marrare. och kanske det blir roligare blogginlägg om man klagar.Anonym: det där med enorm kärlek känns som en logisk förklaring. Anonym2: du har rätt. barn ÄR faktiskt roliga. Och personligheter. jag har ju aldrig känt ett m ett sug efter att försöka mej och är därför genuint intresserad av varför folk skaffar barn.
Mami · 17 years ago
som anonym sa; barn är roliga! och först efter barnen fattar man verkligen att njuta av friheten som fanns innan. Sen tycker jag att man måste ha lite perspektiv på ett liv med barn, dom är små skrikande knyten så kort tid, sen blir dom små personer med finurliga åsikter och klibbiga kramar (innan dom blir skrämmande tonåringar).
Mallo · 17 years ago
Jag för väl säga som så många andra här. Att barn är både det bästa och det jobbigaste som finns. På samma gång. Förstår inte hur det egentligen går ihop, men så är det!!!
Sebastian · 17 years ago
Barnet kan vara jesusbarnet som fötts på nytt och isåfall blir du den nya Maria och jättefittitmycke poppis.
Susanne · 17 years ago
Kärleken som är så allomfattande och fantastisk och underbar och som fick mig att bli en bättre människa än jag var innan (man är en jättebra människa även utan barn). Sedan är det en massa skav ivägen, men det är lätt värt alltihop bara man får ha dem nära sig och älska dem till döddagar. Bokstavligt talat.
Melker · 17 years ago
Ibland får man barn utan att man medvetet tänkt skaffa dem, ändå kommer jag på mig själv att jag är så otroligt glad över varelsen i min mage att jag fäller några tårar. Ser mest framemot att få överrösa kärlek och gosa med barnet sådär som man gör med kattungar.
Sara · 17 years ago
det var en stor fråga, så jag svarade med ett helt blogginlägg! läs stara.papper.fi.
Malin · 17 years ago
Det var nog en kombination av biologin och den stora kärleken. Inte riktigt samma beslutsprocess som när man t.ex. skaffar hund. "Tänk så mycket sällskap och motion man får!" Eller nåt liknande.Det är fruktansvärt mycket jobbigare att leva med barn än utan, men jag längtar faktiskt aldrig tillbaka. Jag älskar mina barn trots att de gör mig galen. Men galen gör de mig alltså. Varje dag. Främst kanske pga kronisk trötthet. Kortare pauser är dock en lyx som jag verkligen uppskattar! Men helst inte längre än två dagar.
Gecko · 17 years ago
Inte för att jag har barn. Men bara att få en lillebror när jag var tretton påverkade mig massor, eftersom jag tog så mycket ansvar för honom. Så därför tänker jag också uttala mig i denhär frågan. Efter att han kom totalförändrades jag som människa, till det bättre enligt mig själv iallafall. Och jag fick uppleva alldeles ljuvligt underbar villkorslös kärlek. Det var det bästa. Sen är det ju bara ett plus att brodern i fråga är världens bästa typ med en fantastisk inställning till livet. Och ja, han är jobbig som fan ibland. Men dom fina stunderna gör att det är värt allt jobbigt. Överlägset.
Anonym · 17 years ago
Jag har aldrig känt lika mycket på en och samma gång som nu när vi har vår parvel. Hon är den sötaste, härligaste, jobbigaste, mest irriterande, mest älskvärda lilla personlighet i hela världen och trots att hon vägrar att sova och tvingar mej till flera kilometers promenader på kullerstensgator varje dag är hon ändå så fin när hon är vaken och glad att jag inte kan vara arg på henne. Nog på själva situationen. Och det är väl då man klagar. Och för att man är trött. Men det går väl över. Nu när man är mitt i det här och känner sig som en levande död är det lätt att bara marra. -puva
Anonym · 17 years ago
Just det som Basse skrev är nog enda orsaken som skulle få mig att vilja skaffa barn. Tänk vilken succé man skulle göra bland de andra lattemorsorna när man kommer där med en baby med gloria.-En dubbellatte tack! Sen ska Jesus och jag på mammajumppa.Frk Fluff
Ida · 17 years ago
http://taavdigskorna-agape.blogspot.com/2009/12/nya-jag.html
Imsavimsa · 17 years ago
Det bästa är att se dom växa och bli egna unika självständiga personer. Att älska ett barn är att älska nån så att hjärtat nästan spricker. Jag har 3 barn och dom är så olika så man kunde tro att dom kom från 3 olika planeter. Ändå har dom i pricinp samma dna allihop.Första barnet åt inte ordentlig mat förrän hon började på dagis vid 2½ och sov inte en hel natt förrän hon var 5½. Är som tonåring fortfarande ofta ilsk och har en vilja av titan. Smartare än både mig och hennes far.Andra barnet har ätit allting, sov hela nätter från 4 månaders ålder. Hade ett trotsår mellan 1½-2½ då vi knappt tog honom utanför hemmets väggar för att han var en fara för sitt eget liv. Snäll & väluppfostrad och har stor empati.Tredje barnet föddes med hjärtfel och ett medfött genetiskt syndrom med allt vad det innebär. Fiffig, envis och oerhört söt & rar.
Anonym · 17 years ago
Jag kände aldrig ett sug efter barn och tyckte, precis som du, att det var svårt att förstå vad som var poängen med barn när alla småbarnsföräldrar jag kände var så slitna och gnälliga... Min huvudsakliga orsak till att bestämma mig att försöka bli gravid fick därför bli förnuftsbaserad: även om jag var helt nöjd med mitt liv så ville jag på sikt ha ett liv med barn, och då var det lika bra att sätta igång.Och ja! Jag blev gravid. Och var fortfarande rätt tveksam. (speciellt då vi hade intensiva småbarn på besök...)Ett och ett halvt år senare så kan jag säga att det jag inte förstod på förhand var att den jag bar på var en person! Och denna människa var så liten och fantastisk att jag inte ville eller vill något annat än Ta Hand Om. Även om det också innebär kassa nätter och ganska mycket gegg. Men aldrig, ALDRIG att jag vill gå tillbaks till det jag hade innan. Dessutom skrattar jag, sådär från magen, varje dag nuförtiden.Sorry novellen. Tack för en rolig blogg! (och förresten, att äta veg under graviditeten är inga problem, ät järn bara! Hade aldrig så bra värden som när jag var gravid. blablabla)/Maria
Peppe · 17 years ago
Maria: precis så känns det för mej. Skönt att inte vara ensam.