Ni vet när folk mailar en och använder en massa smileys och man själv känner att man inte kan kommunicera med människan utan att själv motvilligt trycka in ett semikolon-parentes. Bara för att inte uppfattas som direkt barsk och otrevlig. Måste man så måste man, liksom. Min personliga gräns går ändå vid kolon P. Det känns inte alls okej.
hemmahannah.papper.fi · 17 years ago
Det är lite samma som svärande. I vissa sällskap är varannat ord en svordom medan man knappast gormar i matbordet hos mamma och pappa på söndagseftermiddagen.
Peppe · 17 years ago
Det stämmer faktiskt.
Ninde · 17 years ago
Kunde inte hålla med dig mer. Lite smått addicted till "glimt i ögat-smajlisen." Medan p smajlisen liksom är över gränsen. Precis som folk som skickar blinkande/vinkande jobbiga smajlgubbar i parti och minut.
Anonym · 17 years ago
Jag tror att de som använder smileys efter varannan mening har blivit beroende och kan inte använda färre för att inte verka sura. Stackars dom./Linnea
Peppe · 17 years ago
Ninde: Precis!Linnea: som knark, man kan inte sluta för då blir det bara konstigt. Typ?