I morse d'e5 jag promenerade upp l'e4ngs med Smedsgatan slog det mej att jag inte halkat och slagit ihj'e4l vare sig min svanskota eller l'e5rbenshals under v'e4lsignelsens 'e5r 2008. Det gladde mej.
Ungef'e4r nio och en halv timme senare d'e5 jag i godan ro spatserar ner l'e4ngs med Georgsgatan h'e4nder det som bilskolel'e4rare Norden 'f6ver varnat oss f'f6r: Svart Is. Jag s'e4tter ner min fot p'e5 fel st'e4lle och halkar. V'e4rlden r'f6r sig pl'f6tsligt i slow motion. Precis som d'e5 man st'e5r p'e5 en snowboard och vet att man kommer att krascha sk'e4rps alla mina sinnen. De sm'e5 gubbarna som styr min hj'e4rnaktivitet springer panikslaget omkring och trycker p'e5 olika knappar, drar i spakar och vrider p'e5 rattar. Jag fylleviftar med armarna och br'e5kdelen av en sekund f'f6re min bak nuddar vid gatan tar pl'f6tsligt min v'e4nstra hand emot marken och skuffar mej tre meter fram'e5t. Jag glider. Och lyckas p'e5 ett mirakul'f6st sett 'e5tervinna balansen. Stiger upp och ser mej omkring. Trots att klockan 'e4r halv sex p'e5 eftermiddagen verkar ingen ha sett mej. Ytterligare ett mirakel.
Min v'e4rdighet 'e4r r'e4ddad*.
*tills ni l'e4st det h'e4r allts'e5.
llaur'e9n · 19 years ago
Det var l'e4nge sen men jag minns det som i f'f6rrg'e5r. Sprang fr'e5n det d'e4r komplexet av granithus som 'e4r bredvid vad nu 'e4r Kampens k'f6pghetto till bussh'e5llplatsen (nu 'e4r d'e4r en g'e5gata) till sextifemman eller sextisexan mot Drums'f6. Det var halt kun fan p'e5 rampen, en blend av sn'f6, is, grus, vatten och slask. Jag visste att det var halt. 'c4nd'e5 sprang jag.Jag vet inte i denna dag hur jag f'f6ll och lyckades g'f6ra en s'e5n vurpa att jag gled ner f'f6r rampen p'e5 min mage, med f'f6tterna f'f6rst. Jag hade allts'e5 lyckats spinna ett halft varv om vad som 'e4nnu ett tag tidigare varit min h'f6jdaxel. Allt r'f6rde sej b'e5de snabbt och l'e5ngsamt p'e5 en g'e5ng.V'e5t som en trasa kravlade jag upp, lubbade f'f6rbi min publik, best'e5ende av samtliga passagerare i den h'f6gra halvan av den v'e4ntande bussen, borstade av gruset och sn'f6n och steg in. Den g'e5ngen hade jag faktiskt hoppats att chaffisen i normal illvilja st'e4ngt d'f6rren och 'e5kt vidare. N'e5n v'e4rdighet var det inte att tala om efter det.