Sista dagen

I de mest konstiga situationer blir jag s'e5 d'e4r patetiskt vemodig. Imorse p'e5 v'e4gen till riksdagen gick jag och funderade p'e5 det idag 'e4r den SISTA MORGONEN jag g'e5r just den h'e4r v'e4gen till jobbet. Morgonkaffe med Kollegan N var det SISTA MORGONKAFFET i just den h'e4r omgivningen. Den hemliga diskussionen p'e5 Kollegan M:s soffa var den SISTA HEMLIGA DISKUSSIONEN p'e5 just den soffan. Och s'e5 forts'e4tter det hela dagen, sista lunchen med just de h'e4r kollegerna, sista sp'f6rsm'e5let, sista g'e5ngen jag tar sparkcykeln genom tunneln till Gamla Sidan, sista eftermiddagskaffet, sista telefonsamtalet till s'e4kerhetstj'e4nsten pga av hatmail o.s.v. Och jag vet att det 'e4r pinsamt att vara bli s'e5 h'e4r nostalgisk 'f6ver ETT J'c4VLA JOBB. Men s'e5n 'e4r jag, f'e5r ont i hj'e4rtat d'e5 man minst v'e4ntar sig det.

Mitt avsked blev mindre setimentalt d'e5 jag f'f6rs'f6kte briefa Kollegan N om vad jag egentligen gjort h'e4r p'e5 jobbet (han ska n'e4mligen ta 'f6ver mina uppgifter f'f6r en tid) och han lankoniskt konstaterade: "Peppe, har du inte l'e4rt dej n'e5gonting alls h'e4r? Vet du, du skulle nog inte f'e5 n'e5got avg'e5ngsbetyg fr'e5n riksdagen".