Att ta sig hem fr'e5n rio de janeiro

19 years ago

DETTA HAR H'c4NT:

Att 'e5ka hem fr'e5n Rio tar uppenbarligen tre dygn. Tog flygf'e4ltsbussen till Rio internationella flygplats tidigt p'e5 fredag kv'e4ll. Det hade sm'e5regnat hela eftermiddagen, men n'e4r jag steg ut p'e5 gatan med hela min packning hade duggregnet f'f6rvandlats till st'f6rtregn med 'e5ska och blixtrar som lyste upp himlen med bara n'e5gra sekunders mellanrum. Bussen kom s'e5klar innan jag hade kommit fram till h'e5llplasten och jag fick tokrusa f'f6r att hinna. Vad jag l'e4rde mej var att d'e5 det regnar i Rio f'f6rvandlas gatorna till sj'f6ar och att springa till bussen var ungef'e4r som att jogga genom Bajkalsj'f6n med sin backpack p'e5 ryggen. Hann med bussen (genomv'e5t in p'e5 bara kroppen naturligtvis), men det visade sig snart att en resa som vanligen tar 45 minuter blir mycket l'e4ngre i ov'e4der. N'e4rmare best'e4mt 6 timmar. Trafikkaoset var totalt, vi r'f6rde oss knappt tio meter i timmen och de som v'e5gade stiga ur sina bilar/bussar/andra fortskaffningsmedel i de skumma favelakvarteren blev r'e5nade. Folk k'f6rde tydligen p'e5 varandra hela tiden f'f6r n'e4sta dag l'e4ste jag i Globo att det d'f6tt minst 11 personer pga ov'e4rdet,. N'e4r jag kom fram till flygf'e4ltet var klockan halv tv'e5, flyget hade g'e5tt och det enda som fanns att g'f6ra var att v'e4nta tills biljettluckorna 'f6ppnade f'f6ljande morgon. Tr'e4ffade en serbisk tjej och hennes holl'e4ndska kusin p'e5 bussen och eftersom de var i samma knipa hade vi 'e5tminstone varandra (efter min studietid i Holland har jag lite sv'e5rt f'f6r holl'e4ndare, men den h'e4r var helt ok...).

Efter att ha 'e4tit frukost, lunch och middag p'e5 flygf'e4ltet, sovit en stund p'e5 en b'e4nk, gjort en utflykt till terminal 1 och flygf'e4ltspersonalen b'f6rjat h'e4lsa p'e5 mej k'e4nde jag mej lite som den d'e4r snubben som bodde p'e5 Charles de Gaulle i m'e5nga 'e5r (eller som Tom Hanks i the Terminal, trots att jag tyv'e4rr inte blev k'e4r i en Chaterine Zeta Jones-flygv'e4rdinna...). Jag ska inte bore you with the details, men det blev en hel del gr'e5t och skrik vid Varigs biljettf'f6rs'e4ljning (n'e4r jag gr'e4lat med den sjunde chefen gr'e4t jag faktiskt en skv'e4tt). Alla flyg till Europa var sjukt 'f6verbokade, men till slut kom jag iaf iv'e4g p'e5 s'f6ndag kv'e4ll -tv'e5 dygn senare 'e4n planerat. Mellanlandade i Frankfurt, purken och tr'f6tt som jag var muckade jag gr'e4l med en Lufthansabiljettf'f6rs'e4ljare som v'e4grade kompensera mitt lidande (det e n'e4stan F'd6R l'e4tt att s'e4ga fula saker till tyskar..). Ringde med t'e5rar i 'f6gonen (igen!) till pappa (som man ju ska g'f6ra d'e5 man beh'f6ver hj'e4lp) som bott i Tyskland i 15 'e5r och som tr'f6stade mej med att Tyskland e en bananrepublik. Det hj'e4lpte lite.

Orsaken till att jag inte bloggat p'e5 n'e5gra dagar e mao allts'e5 INTE den att jag rymt med en het brasiliensk 'e4lskare. Eller s'e5 hittade jag bara p'e5 ovanst'e5ende historia och sitter med en kokosn'f6t i handen p'e5 en praia i Salvador de Bahia...
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.