Jeanette Åkerberg

idag är det min födelsedag och jag var så glad att få vakna i lägenheten tillsammans med Gunnel. vi hade en mysig morgon och bra lämning.

och jag hade unnat mig ett fint halsband igår som vi öppnade tillsammans när vi åt frulle.

jag är så glad att livet ser ut just som det gör nu. jag ser både fram emot nuet och det som är, och allt som kommer och hur jag för första gången någonsin känner hur allt känns rätt. där hela mitt väsen bara är lyckligt. det kan vara stökigt runt om och saker som behöver lösas osv men själen, huvudet, hjärtat, magkänslan, allt är glatt. allt säger ja. allt i mig vill just precis det här.

och det är den finaste presenten jag någonsin kan önska mig.

tack för att ni också finns, att få skriva här till er gör mig också lycklig. jag känner mig ödmjuk inför och så tacksam för den här platsen.

och tack TWWP för att jag får

<3

<3

jag sitter på ett tåg påväg till Skåne och det ska bli så fint att komma ner igen. jag tror nästan det gått två år sen sist. och jag älskade åren jag bodde i Lund och blir väldigt nostalgisk av att komma tillbaka.

jag tänker på vad jag vill skriva eller dela och känner mig nästan speechless av den här tiden som är, det är som att min kropp och mitt sinne lever i en ny värld. där mycket känns både främmande och fint. jag har skrivit innan om den nya känslan av lycka och frid. och det vackra och smått ofattbara är att det inte går över, eller lägger sig, utan känslorna bara växer.

det är svårt att beskriva, och jag vill göra känslan rättvisa. det är en så storslagen grundad lycka som bara har fyllt hela mig. och i stunder är det svårt och mycket som ska landa, saknad och logistik, men känslan vacklar aldrig. den har varit stadig sen början.

jag är så tacksam att jag blir rädd, livet känns så vackert att det blir skört. det känns sårbart att känna sig rik och i känslan av att allt inombords äntligen kan blomma ut. där det inte kostar något att ge, där en får tillbaka. där det är snällt och spännande. där samvaron bara är helt ljuvlig. som att det som fattats äntligen finns. den som fattats.

jag förstår nu alla vackra filmer och böcker, dikter och reels. för att han är allt vackert på jorden samlat i en person. perfekt i sig och perfekt för mig.

jag vill bara få finnas och få vara i detta. tacksam för varje dag.

och nu när jag gör samma resa som så många gånger innan så slår det mig hur annorlunda allt känns. jag känner inte enbart frid av ensamheten och lugnet, jag njuter av det och jag ser fram emot att få komma ner till två av mina finaste personer, Mathilda som är Gunnels gudmor och Johanna som
gjorde mig till gudmor. så fint att få bo hos vänner och att träffas när vi annars bor långt ifrån. men jag njuter av att känna att jag även längtar tillbaka hem, till Gunnel och till honom.

känslan att saker faller på plats och att livet jag lever och kan se framför mig framåt är just det jag alltid drömt om.

<3

nu får jag äntligen visa vad som hände där i början av maj tillsammans med Lindex<3

så oerhört roligt och väldigt nyp mig i armen ynnest att få frågan om att vara med i deras ”Style by you” serie.

jag har fått sätta ihop mina looks i deras showroom tillsammans med bästa @susannaserenban & så följde de med mig en dag på stan till några av mina favvoställen.

jag älskar ju lager på lager och att mina outfits ska vara roliga, där det händer mycket och jag kände verkligen hur vi fick till det!

<3

Betalt samarbete med Lindex

<3

mors dag är ju en ofantlig dag när en tänker på det, och det vackra i att möjligheten till liv också förs över två generationer. att min mamma gett mig möjligheten att bli Gunnels mamma, och jag förhoppningsvis Gunnels möjlighet att bli mamma.

det är en vacker dag men också en dag som kan vara laddad och svår, den kan rymma saknad, längtan, sorg, väcka sår, ångest eller så är den bara vacker, en fin dag som firas.

för mig är den komplex, jag minns åren av barnlängtan och oro, år och känslor som på något otroligt sätt också bleknat och där minnena är blott suddiga. jag blir också påmind om mina egna sår i förhållande till min egen mamma.

och idag min första mors dag som soloförälder.

det har skett något skifte här sista veckorna, Gunnel känns större och vi har vår rytm, vårt tjejmys och våra grejer.

idag har vi åkt sparkcykel, stekt pannkakor och åkt in till stan. hon har klättrat i träd och träffat andra barn, sprungit i parken och sen lagom till att hon skulle sova unnade jag mig mitt favvokaffe och gick runt i vackra Stockholm i strålande blom.

jag känner mig rik och tacksam. vi är precis där vi ska och vi har det fint ihop. jag känner mig stolt över den mamma jag är till henne. att jag visar henne vägen genom att gå så som jag behöver för att må bra. att en ska ta tillvara på sitt liv och rikta energin där den mottas vackert och där en själv landar mjukt.

precis som att högtider kan vara laddade och svåra så kan en sån här dag också väcka tankar och känslor. och då kan jag hålla tanken att varje dag är mors dag i handen, att det finns storslagna vackra minnen att ta med sig från små stunder. att allt blir vad en gör det till.

och så sitter jag i en lummig park, med gott kaffe och en sovande dotter och känner mig tacksam.

hoppas er dag blir fin, oavsett i vilka känslor eller i vilket sällskap ni är.

tack Gunnel för att du har gjort mig till mamma, jag ska göra mitt yttersta för dig och oss så länge jag lever

<3

<3

En ljuvlig känsla infann sig idag. Ett lugn och en tillförsikt, ett lyckorus av nuet som är.

Igår hade Gunnel treårskontroll inne i stan på morgonen och hon vaknade alldeles för tidigt av ljuset. Så vi kom iväg lite tidigare än vad vi behövde och hon kunde springa i Humlegården en stund och jag hann köpa mitt favvokaffe innan besöket.

Efteråt åkte jag ut med henne till förskolan och tillbaka till stan och jobbet. En väldig färd fram och tillbaka, men allt gick så bra. Och det stärkte mig. Varje liten känsla av att greja roddandet, och att det blev en väldigt fin stund la sig som en ro över mig. Jag känner inte riktigt samma uppladdningsstress inför en helg solo. Mer en känsla av att det kommer bli bra. En förväntan.

Och allt börjar landa. Jag ser framför mig vart jag vill och att det känns som att livet också vill i samma riktning. Synk finns just nu och jag är så tacksam för det.

Som en belöning för allt slit och en känsla av att allt blir just som det är menat.

Jag vet inte riktigt vart inom mig jag ska lägga all den tacksamhet jag känner över att få må och känna som jag gör just nu. Och att en så vacker tid väntar. Både årets prime men också vad som känns som mitt livs.

Det är något ofantligt vackert i att våga söka sitt life och hitta rätt. Att våga göra om och få det bättre.

Jag har en nära vän som separerade samtidigt och hon sa det, hur det känns så rätt och att det aldrig skulle kunna gå att gå tillbaka. Hur vi bara har ett liv och verkligen borde värdesätta att spendera det ihop med de som ger en glädje och lycka.

Jag vet inte hur jag ska visa min tacksamhet men jag skriver här och tänker att kanske landar det hos någon som behöver läsa det.

<3