Sleep
15 hours ago
det slog mig igår när jag kände mig trött på kvällen att jag i princip inte sovit hela nätter de senaste snart fyra åren. först som gravid och sen med Gunnel, bortsett från några nätter borta på resa. nu sen separationen sover jag ju utan Gunnel mer och då bättre, eller med honom, men då vill jag inte riktigt sova för att det känns som att jag missar tid, somnar sent och vaknar tidigt life. i det stora hela alltid bruten sömn och det uppdämda behovet märks mer ibland även om det ju är livet nu och det enda jag minns i princip
och jag har väl utvecklat någon form av light ptsd när hon och jag sovit ihop. särskilt här under våren när det varit stökigt med många uppvak och flytt på nätterna från säng till soffa. ens sovmönster under barnåren rubbas ju i grunden och som solo finns det ingen som kan avlasta eller ge sovmorgon
det är så ofattbart nu att börja få sova igen, som förr. dels natten till söndag reagerade jag på en annan känsla när jag vaknade. att jag sovit tyngre med en annan ro. och även inatt med henne, hon kan röra sig men lägger sig bara nära och somnar om, och att jag vaknar utvilad på morgonen. det är nu bara jag som vaknar till på nätterna snabbt och kollar läget, och hon sover. vi fortsätter busa och skratta innan hon somnar men det krävs inte lika mycket nu, som att hon hittat sömnen, och lunken. i natt sov hon 21-07 och jag hinner hämta andan även om det känns overkligt. känslan av att ”kan det vara såhär”, och en ny värld som öppnar sig med möjligheten att få sova
det är som en svunnen tid när jag kände mig utvilad sist
och tiden ens barn är litet ska ju kapslas in i livet då den inte kommer igen, och den är storslagen i allt den erbjuder men jag välkomnar denna nya fas där det finns en annan ro även om det är intensivt
och där nätterna får vara natt
i morse hann jag gå upp innan och fixa mysig frukost som vi fick ta med då hon sov så länge
stunderna jag trodde skulle vara jobbiga, på morgonen där jag får åka åt fel håll i förhållande till jobbet i typ 45 min för att lämna, har kommit att bli några av våra finaste stunder. där vi börjar dagen ihop i lugn och ro, eller att vi på hemvägen hinner prata om dagen innan vi fixar middag
jag är så stolt över oss och hur den här nya vardagen har kommit att bli så fin. jag ser det mer och mer, och särskilt nu när det finns utrymme för återhämtning och vila
foto av otroliga @beatac
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics