Love letter

jag vet knappt vad jag ska skriva för text till det här inlägget

Dag och jag åkte en vacker junidag ut till en magisk och dold strand i norra skärgården, bara vi och Linda Alfvegren

jag blir rörd till tårar både när jag tittar på Dag för att han är den snyggaste vackraste jag vet, men också för att jag ser i mina ögon hur lycklig jag är. jag har aldrig sett mig själv titta på någon annan på det sättet

min kärlek till Dag är, intill att Gunnel finns, det största jag nånsin upplevt och upplever. jag har svårt att ta att han finns, att jag får veta om det och att jag får älska honom. han är den finaste människan jag vet och han har min totala beundran och hänförelse. jag respekterar honom något ofantligt både som man och människa och jag kunde inte innan ana att en så här fin kärlek skulle äntra mitt liv i form av den snällaste personen jag någonsin mött

allt i mig är lyckligt när han är nära

jag är så glad för varje stund jag får dela med honom och tacksam till livet att jag får uppleva vår kärlek

Dag du är allt jag någonsin drömt om och mer – hur mycket jag än försöker kommer mina ord aldrig räcka till för att beskriva vad jag känner för dig

jag är så tacksam för att de här bilderna finns på oss och att vi finns

från Shakespeares sonett 18 ~ forever held in memory

Linda alla tack på jorden räcker inte – jag kommer ha de här bilderna närmast hjärtat forever och @thewayweplay.se så fint att ni ville göra storyn

<3