Light

en befinner sig ju alltid i den tid en är i, och i de förutsättningar och känslor som är då, och saker eller känslor en tror ska vara för alltid glöms till slut bort eller bleknar med tiden

när Gunnel låg och sov intill mig igår mindes jag åren jag drömde om henne, där jag höll hoppet och tron om att jag någon gång skulle få komma att bli mamma hårt i handen

nu i åren av rodd och ansvar, admin, nattningar, att bära en annan litens känslor och humör inom sig och att förhålla sig, måna om, vilja skapa bästa förutsättningarna för hennes utveckling och blomster så glöms det där bort ibland. att hinna stanna upp och hämta andan, se att jag nu har det jag förr drömde om i åren av ovisshet och längtan

nu börjar hon bli så stor och det är få saker som helar mig så som när hon lägger sin lilla hand i min och vi går och pratar (istället för att hon springer ifrån mig)

jag ser så fram emot att få uppleva fler versioner av henne – och hon av mig

jag intalade mig att hon lät vänta på sig för att hon är en på biljarden, och jag är ju partisk men hennes ljuva sockervaddshår, roliga uttryck och bubblande skratt är bland det bästa jag vet

och de här bilderna @beatac tagit på oss kommer påminna mig om de känslorna for life – min kärlek till henne och storheten i att hon finns. hur hon är ett ljus i mitt liv

det är en ynnest att Gunnel och jag fått bli förevigade av såna genier genom åren

och att jag får leva i samma tid som henne och uppleva henne, och hon mig. att jag får vara ett vi med henne

<3