Her

det är väldigt stort för mig att det här händer – att ha fått bli fotad och intervjuad för Milk magazine – ett av de magasin jag oftast väljer, som lyx eller när jag reser. som inspirerar mig och gör mig glad

jag är alltid väldigt mån om att bibehålla mitt uttryck som mitt och att vara autentisk. jag går väldigt på intuition med allt som har med kläder och inredning att göra och jag vet direkt om jag gillar något eller inte

och så minns jag när jag var liten, hur jag tyckte ett par baggy blå regnbyxor var det coolaste jag sett och hade dem inne i skolan fast det var alldeles för varmt, i tiden när Avril Lavigne åkte skateboard och sjöng sk8er boy och complicated

hur jag hade hattar och benvärmare och vem vet allt – som i efterhand inte makes mycket sense men som jag då tyckte om och bar

och jag fick höra glåpord, blev uttittad och hånad. jag minns hur andra skrattade och frågade vems skor det var som låg på golvet i skolan när jag hade lånat min mammas boots och hur alla fnissade när jag sa att det var mina. jag minns som tonåring att min morfar sa att han mindes hur andra barn skrattade åt mig men att jag ändå gick till skolan i mina hattar och gjorde min grej

idag är jag stolt över mig själv för det modet – att jag som liten höll hårt i min egen åsikt och det jag gillade

och det där har följt mig, med kommentarer om kläder och annat – men över åren mer och mer i positiv bemärkelse

inombords är det alltid hos lilla Jeanette komplimanger eller annat landar – i henne eller i mig som en förlängning av den delen av min person – i min innersta core och grundbult. i det vi som bildas mellan barnet i en och den vuxna som sen blir

min terapeut på den där resan till Grekland satte varje dag upp en bild på mig som liten och sa att ett av målen för vår tid var att jag skulle hitta tillbaka till henne, skydda henne och mig i mitt agerande och mina val och det bär jag med mig

allt fint som händer nu, kärlek och sån här uppmuntran för mitt uttryck – det är henne jag gör stolt och min början på life som gör mig så väldigt ödmjuk och tacksam inför uppmärksamheten

jag lockas själv av andra som gör sin grej – om alla är likadana vad finns det då att sträva efter, även om jag inte alltid själv förstår eller gillar uttrycket så gillar jag uttryckandet och jag har svårt att ta in att jag kanske också inspirerar med mitt. på ett känslomässigt plan även om jag kan ta in att något sånt här händer

alla era snälla ord och kommentarer, komplimanger och hejarop landar som de finaste kramarna i mitt inre och jag tar det aldrig för givet – inte för en sekund. jag känner mig hållen

tack @beatac för att du fångade mig och Gunnel så flärdigt och tack @milk_magazine och @helenerocco – det är overkligt

merci beaucoup

<3