Blicka framåt

för några år sen reste jag själv till en grekisk ö i tio dagar. på en terapiresa där jag gick cirka 8 timmar i terapi om dagen, års terapiarbete inkapslat i några dagar. det var en oerhört blottläggande och tuff resa, intensiteten i att möta mina innersta sår och relationer där det funnits brister som påverkat mig. att möta det som fattats mig och att rannsaka vad det fått för effekter på mig och mina beteendemönster. det var en resa som på många sätt la om hela min grund, som bidragit till en annan bas till mig som människa. som att en del av rotsystemet som är jag fick möjlighet att göra om, se, bejaka, rätta till och läka. en krävande och ögonöppnande resa som varit oerhört viktig för mig. att vara själv och frånkopplad sin egna värld, och att möta mörker i en ny och otroligt vacker miljö var väldigt starkt. det är en upplevelse och dagar som jag bär med mig och tänker på ofta

kanske är jag svår att ge presenter, kanske önskar jag mig sånt dyrt en endast kan köpa till sig själv, kanske är det få som gjort sig ansträngningen att försöka

min farbror som stod mig oerhört nära, en person som såg mig och förstod mig, som med allt han var ville mig väl, ville mitt bästa, vars kärlek jag kände utan att tveka gav mig efter den här resan en skulptur av en man som står och blickar ut, mot en horisont eller mot en framtid

han sa till mig att ”blicka framåt”

att ta med mig allt som är jag, bära mina sår och erfarenheter men inte låta det som varit definiera mig. det som varit är en del av mig men det är inte jag. att göra mitt liv till mitt, att vara jag som jag är. och att våga tro på en framtid

den där skulpturen följer med mig och får alltid en central plats där jag bor. som en påminnelse i att våga ha tillförsikt och tron om att det kommer bli bra och på det sätt det är menat

jag blir rörd oftare nu, har lättare till gråt, går i kontakt och känner hur något i djupet av mig landar och finner en ro som jag saknat

i att nu känna hur jag lever på ett sätt där det inte skaver, där jag kanske längtar och drömmer framåt men där jag också trivs och njuter i livet så tänkte jag på det där, att blicka framåt

det ofattbara, tacksamheten och lyckan i att ta in att jag på många sätt idag har det jag drömt hela livet om. att jag känner mig stolt över vart jag tagit mig, tacksam att jag fått bli mamma, stolt över min dotter och det vi har, hur jag är med henne och den hon är. och att jag får vara kär, att jag får känna och uppleva en så sann kärlek. en ren kärlek där det inte finns tvivel eller tvekan, magont eller tankarna att något inte är bra eller rätt. där allt i mig, tankar, intellekt och magkänsla möts i ett ja. när jag är med honom eller ser in i hans vackra snälla ögon så finns det inget i mig som mår dåligt. världen utanför stannar

kanske är det genom att våga möta allt rakt framifrån, att våga söka och göra om, sörja och gå vidare, i det där att våga blicka framåt och tro på sig själv som en kan nå sina drömmar, eller det som är menat för en. jag tror inte på slumpen men jag tror på ödet och vikten av att våga investera tid och energi, handlingar och kärlek i att ta sig framåt

som Bodil sa – människans uppgift på jorden är att börja om och jag har svårt att ta in den lycka jag känner efter den här omstarten, hur livet blivit så annorlunda och vackert

livet är roddigt och det är intensivt och svårt stundtals men jag känner mig tillfreds. trygg och glad. min enda oro är att jag inte vill att det ska ta slut

en kan inte göra mer än att försöka, göra sitt bästa, vara snäll mot sig själv och hoppas att allt kommer lösa sig. att det liv som är tänkt för en kommer hitta en, men att en själv också måste jobba för det

att blicka framåt men att också stanna upp och se det vackra i det som är

ett av mitt livs finaste presenter är att se på den där mannen och bli påmind. och att framtiden jag blickar mot känns ljus och som min, som den jag drömmer om för mig

<3