Cappu

jag brukar tänka på begreppen att sakna och att längta – när jag nu ägnar livet åt att ofta just sakna och längta. om att saknad låter mer tyngande och kanske sorgset medan att längta istället låter mer framåtsyftande och upplyftande. men båda stämmer in på känslan som är under tiden ifrån. jag brukar säga till Gunnel när hon också säger att hon saknar mig på förskolan – att det vackraste är att ha ynnesten att älska någon tillräckligt för att sakna när de är borta. att märka att någon fattas en i distansen

jag tog ut min första semesterdag i fredags och vi började ledigheten med en ledig helg ihop. mysigt med en lite längre helg nu innan en Gunnelvecka för mig. nytt att ha henne så länge solo och jag känner mig nervös

vi möttes på Kaffe för just kaffe.

finns inget som gör mig gladare eller pirrigare än att se honom. spelar ingen roll om han har duschat eller gått med soporna eller om det gått någon dag. hela kroppen och själen lever upp varje gång han är i min närhet och jag är så tacksam. jag tänkte på vad det är i kontakten och med honom som gör att allt blir så storslaget. oavsett enkelt eller inte. att gå på ICA och handla lök med honom är lika mycket höjdpunkt som en weekend i NY. det är underbart att njuta så av en annan persons sällskap. och jag känner för första gången i livet en tillhörighet i sammanhanget jag befinner mig i. och förutom att han är en briljant ljuvlig person så vilar det en sån storhet i det

vi gjorde lite ärenden ihop och gick även till Konst-ig på Åsögatan

få saker jag tycker så mycket om som konstböcker samlat och kurerat

nu ska jag försöka skifta mentalt till en vecka av mys med Gunnel, tågresa till Dalarna och små utflykter. så glad för fina vänner som tar emot med öppna armar