Weight

Jag har innan skrivit om att jag upplevt det tufft i stunder att ”skifta liv” från att kunna vara helt ego till att sen totalfoka på att vara mama.

Men igår hade jag en ljuvlig känsla inombords när jag åkte och hämtade Gunnel. Jag kände en sån frid. En trygghet och en ro. Efter en jättefin helg där jag verkligen fått njuta, lyxa och vila så kände jag mig redo. Exalterad att få träffa henne. Och jag kände den där närvaron jag lite upplevt fattats mig annars på senaste tiden, där jag istället varit tankspridd och rastlös.

Kanske är det att jag just känner hur jag får finnas precis som jag är i den tid som är min, och att jag också med pauserna kan uppskatta och se allt ljuvligt som kommer med Gunnel och att få vara hennes mamma.

Vi har våra rutiner nu, hon kan alla hållplatser vi åker och ropar ut dem. Vi skojar och gör lite samma lika på ett sätt som blir mysigt och som jag upplever gör henne trygg både här hemma och i nya resan till och från föris.

Igår när hon såg mig kastade hon sin pensel och sa ”ska vi åka till mammahuset jaaa”.

Och på kvällen kramades vi och hon sa ”jag älskar dig mammis”. Och jag svarade att jag älskar henne också.

Vi hann med att vara. Låg imorse bredvid varandra och vaknade till medan hon berättade massa saker. Hon har växt i allt detta, och hon pratar fritt om pappahuset och mammahuset, och vi rings när vi är ifrån varandra. Det finns ingen laddning och hon känns trygg i upplägget. Det är en väldig lättnad att se för mig som varit väldigt orolig kring just påverkan på henne i allt det här. Att allt som är nu snarare berikar än berövar.

Jag upplever en lättnad mellan oss i att vi både kan sakna varandra men också vara trygga i det vi har, och att vi direkt hittar tillbaka till vårt när vi ses. Att hon vet att jag alltid är med även när jag inte är det. Att jag är hennes mamma hela tiden som någon av er så klokt och vackert skrev innan.

Det vilar något oerhört också för mig i att leva sant och att vara utifrån känslan inombords. Att det finns en synk mellan känsla och agerande. Att prioritera och ge tid åt det som verkligen ger tillbaka. Och till det och dem jag vill ge. Och jag har haft en väldig tur i hur mitt nya life fallit ut just nu. Som bidrar till lyckokänslorna och lugnet.

Jag har förväntningar och drömmar igen som jag inte trodde skulle kunna införlivas och det känns vackert att få leva just nu.

Ibland är jag i sånt jag inte helt vet eller kan skriva om men jag tänker mycket på skrivandet här och hur mycket det ger mig. Jag söker efter den nya balansen i vad som kan rymmas. Men jag är här.

<3