Thoughts and presence | March 6, 2026

När det går lite tid mellan att jag skriver här så blir jag ibland osäker på om jag bara upprepar mig. För att det är samma tankar som snurrar och återupprepar sig.

Jag har spenderat några dagar med Gunnel och sen en dag isär då den här veckan blev lite logistiskt svår. Och idag känner jag mig lite oredo. Inför helgen ihop.

Att jag i det andrum som egentiden ger fylls av en annan ro, från innan barn och att jag just idag fick kämpa lite i att slå på det där stabsläget som krävs runt en livlig toddler.

Kontrasten mellan att vara helt i de egna behoven är stor. Att nu pausa och istället foka kändes just idag lite tufft. Och det är väl just en balans där som ska till. Där vi båda ryms.

Jag försöker hitta tillbaka till känslan av att vara i nuet och att vara närvarande. Och det kommer komma. Ansvaret är ett annat när det är jag eller ingen och just flera dagar i sträck.

Att vara härlig, rolig, lugn, den som lagar mat, kramas och fixar och busar. Leker och är. Kräver av en. Vi har vår rytm och det blir allt som oftast väldigt mysigt. Men stressen i det där ansvaret och att vara så på, blir mer påtaglig när den inte längre är konstant närvarande.

Det gäller att skapa planer, fylla dagarna med aktiviteter och att ta sig för fick jag som råd. Och jag har planerat in att göra nån utflykt på söndag. Men jag får dåligt samvete av att andetagen blir tyngre, att jag blir mer uppe i varv. Påslagen. Och att jag inte bara slappar av och är. Men vi lagar god mat, skrattas och kramas. Och jag tänker att det också är okej att sänka ribban de dagar där det inte finns mer att ge.

Att vi i det lilla har varandra och bara är. Och att det storslagna ibland just vilar i de små stunderna som spenderas ihop, på huk lyssnades på hennes berättelser.

Hon växer så snabbt nu när hon också är iväg, när det går lite tid mellan att vi ses. Och jag saknar henne ibland sådär så jag tappar andan. Men så hittar jag också tillbaka till mitt innersta när jag bara är mig. Utan ansvaret för en annan liten varelse.

Att vara förälder är ständigt upptäckande och utvecklande. Att genom nya situationer lära sig att hantera och lösa. Och allt går, och det blir bra. Och kanske känner ingen total koll på läget. Det känns också viktigt att våga fråga om hjälp i stunder, att önska sällskap. Att jag inte alltid måste klara allt själv.

Lugnet har nu iallafall lagt sig när hon somnat och allt har hunnits med. När den lilla pausen infinner sig så försöker jag att hitta tillbaka. Och jag intalar mig att den där känslan av att vara lite utlämnad i soloansvaret kanske är något som bara behöver lite tid för att landa.

Maricka · 5 months ago
Har du tänkt på om din vilja att vara en 100 procent närvarande/aktiv mamma är ett resultat av att du själv inte haft en mamma som var så för dig? Att kravet på det kommer för att du vet hur ont det kan göra att inte få det man som barn längtar efter? Tänker bara att redan utan att höra en massa aktiviteter eller annat så är du en 100 procent bra mamma. Du kan vila i det - och göra prick ingenting. Kanske knorras det lite men min erfarenhet är att en stund senare har barnet hittat någon leksak, en krita eller annat och börjar roa sig själv. Barnet mår bra när du mår bra, och ni skulle kunna bo i en liten stuga på savannen och inte ha något att aktivera er med men det hade ändå varit bra. Vila i det. Tillåt dig att vara trött och ha behov av att prioritera det du behöver först, det kommer gå bra tror jag. Och om du vill ha aktiviteter så upptäckte jag en ny sak idag som kan bli succé (om orken till en resa in till stan finns) och det var lekrummet på Nordiska museet. Tror man kan gå dit gratis och precis bredvid fanns bord för de med medhavd matsäck. Man kunde leka i en gammal affär, ro över en å och göra en massa roligt som liten person gillar tror jag. Lycka till att hitta ton i att du duger precis som du är. ❤️

Jeanette Åkerberg · 5 months ago
Vilken otroligt fin och insiktsfull kommentar att få läsa. Jo jag har med mig det att jag vet att jag ställer väldigt höga krav på mig själv i mammarollen och särskilt pga min historia. Det kändes som en lång fin kram att få läsa dina ord! Och tack för fint tips det låter väldigt mysigt♥️ Tack igen

Åsa · 5 months ago
Instämmer med ovanstående skrivare ❤️ Du är bra nog och tillräcklig precis som du är. Ibland får det vara dina behov som styr och ibland hennes. Vi kan inte vara på hela tiden. Det är viktigt att de får sysselsätta sig själva ibland också. Lyssnade på podden ” Livsreglerna ” och Farah Abadi. Man får alltid känna efter om det landar väl i en men jag kände att hon hade en ganska klok och avslappnad inställning till föräldraskapet. Lyssna gärna och känn hur det känns i dig. Du verkar vara en så klok och reflekterande mamma. Det är tufft att vara förälder, särskilt ensamstående, vilket åtminstone inte jag var förberedd på när jag blev mamma. Man vill så otroligt väl men vi får inte glömma oss själva. Det går inte att ösa ur ett tomt kärl. Det du beskriver i ovanstående inlägg låter helt fantastiskt. Vila i det. Hur skulle det kännas i dig om du litade på dig själv till 100%, helt förbehållslöst, och litade på att allt kommer att ordna sig? Kram ❤️

Jeanette Åkerberg · 5 months ago
Du skriver alltid så fint och nära♥️ tack snälla för att du delar och för att du peppar. Det betyder massor och jag är så glad att du tar dig tiden. Jättekram

Åsa · 5 months ago
Vill också tillägga att det är viktigt att du lyssnar in dina/era behov och inte bara gör som man ”ska”. Det gjorde jag. Jag har varit fullt upptagen med att vara duktig och göra som man ”ska” i stället för att vara närvarande och uppmärksam på vad jag/mina tjejer behövde. Jag var så osäker tyvärr. Jag hade inte orken eller medvetenheten att reflektera så som du gör nu. Det kom långt senare. Var stolt över dig själv! Du är bra nog ❤️

Jeanette Åkerberg · 5 months ago
♥️

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.