Making plans

Tiden nu känns väldigt speciell, som en pånyttfödelse och en möjlighet att med bara min egen lust och vilja som ledsagare välja hur jag vill leva. Vad jag vill anstränga mig för, var jag vill vila, hur jag vill spendera min tid. En ny möjlighet att självgranska och välja om med omsorg och mer erfarenhet.

Att måna om mig och Gunnel. Att vara en vuxen person som iallafall har som önskan att vägleda henne i livet genom att välja min lycka och frid. Att sätta exempel. Att rikta energin på rätt plats och att investera där investeringen gynnar oss bäst.

Det kan verka stormande att leva utifrån devisen att vi bara får ett liv, men eftersom det är så så känner jag mer och mer hur viktigt det är att leva sant. Att hitta den väg ens vilja vill mot. För att jobba med sig själv mot mål ger bäst effekt och troligtvis även största sannolikheten att få uppleva den där lyckan.

Jag känner hur jag börjar om, men inte från början, utan från en plats där jag lärt mig massor och ser mer. Både inom mig själv men också i andra. Från en utgångspunkt där jag kan rikta om med nya insikter.

Jag känner hur jag börjar göra planer. Hur ett liv som förut kändes svårt att leva helt plötsligt känns möjligt. Att lyssna på sin inre röst, på den där magkänslan om var man vill befinna sig. Och med vem. Med vilka. Att välja sina personer och den energin som omger en med omsorg och eftertanke. Att verkligen ge åt de som är viktiga, till de som också ger tillbaka. Jag har så fina personer i mitt liv som bär mig och som gör att jag frodas. Jag vill välja mig och dem. Varje dag.

Ett av de bästa råden jag fick när jag kände att livet inte kändes sant eller härligt längre var från min vän Ayeh som sa ”skriv en lista på allt du behöver uppnå och göra för att komma dit du vill, och så börjar du bara bocka av”. Och när jag väl började arbeta för mig själv med fullt engagemang så har det kommit magi längst min väg.

Jag känner en lycka i stunder som jag aldrig tror mig ha upplevt innan. Jag är inte någon som är van att vara lycklig, det finns mycket sorg och tyngd inom mig. Och jag kan känna tacksamhet för svårigheterna, för de får mig än mer att uppskatta ljuset. Även om det i stunder också är ovant och läskigt. Det kan vara sårbart att lusta, att ha ambition. Att kunna misslyckas när en ger allt. Men oavsett känns det nu som enda vägen framåt.

Och än så länge glittrar det. Jag som tror på ödet kan blicka bakåt och se hur alla vägar lett hit. Hur allt makes sense. Att allt på gott och ont har bidragit till att jag är just precis här. Saker behöver landa. Jag vill hitta lugnet med Gunnel. Möta våren och knoppa med den.

Jag såg en dokumentär om Diane Vreeland för flera år sen, ”The eye has to travel”, och ett av de starkaste uttalandena från henne som jag tänkt på ibland men verkligen känner hur jag lever efter nu var ”det bästa livet är det liv du vet att du vill ha och som du skapar åt dig själv”.

Så med all omsorg, kärlek, klokskap och ambition jag besitter ska jag nu jobba mot det.

Och det känns fint att börja bygga om, att skapa för sig själv och de sina.

Vad är annars the point of it all.

<3