Dreams

I det här nya, efter flytt och där jag inte har samma tillgång till min studio så har skapandet hamnat lite i skymundan. Och för ett tag sen hade det stressat mig, men jag känner en ro. En ro i att det finns där, att jag i stunder känner den där svallande lusten att skapa. Att jag har det kvar. Jag känner en tillförsikt till att det kommer igen. Och att det är okej i perioder att skapa mindre. Jag har aldrig trott på att forcera kreativiteten. Det är en del av det lyxiga i att skapa utifrån lust och glädje istället för ett behov eller måsten.

När det som blir och de stunder som ges bara skapats och tagits utifrån att jag vill och känner för det.

Drömmarna finns där, längtet att ställa ut igen. Kanske hittar jag en annan studio, flörtar in mig nånstans. Jag vill skapa i större skala, få uppleva keramiken tillsammans med er igen och samtalen som blir i de mötena.

Jag känner verkligen att det finns med mig, att jag tänker och bär det. Och när stunderna kommer så kommer jag att ta tillvara på dem.

Allt går i vågor och när det svallar på andra fronter är det stilla här.

Det är också i det tysta som magin kan hitta utrymme intalar jag mig.

Och när det är dags igen så kommer jag veta.

<3