Awake

Hela helgen har jag vikt kläder och fixat. Slängt alla kartonger och lagt ner min själ i att få den här platsen till att bli min och Gunnels.

Jag har sovit så gott och låg igår för första gången på år och läste bok innan jag skulle somna, nya fina rutiner och en annan medvetenhet i att nu välja det som känns bäst och mest sant. Att värna om mig och vara rädd om mig och min energi. Men så vaknade jag mitt i natten klarvaken och började vika tvätten som inte hade torkat när jag la mig. Jag känner i kroppen hur det finns en beredskap, i att jag nu ska greja och fixa själv. Att allt hänger på mig.

Idag är första dagen jag ska hämta Gunnel och vi ska åka till ”mammahemma”. Precis som när jag började jobba efter mammaledigheten och vi etablerade att ”mamma jobbar” så tänkte vi att det vore bra och fint att ha ett ord för var den andra föräldern är när hon frågar.

I tystnaden och lugnet har jag hittat en djupandning som jag inte haft på flera år. En ostressad tid har funnits. Timmar som kan fyllas som jag vill och tid att pausa och ändå hinna. En frid och klarhet i sinnet. Och det finns nog ingen kraft eller ork starkare än den från en förälder som vill skapa fint till sitt barn. Jag har knappt suttit ner under hela helgen. Bara snabbt för att äta och sen fortsätta. Men nu är allt klart. Iallafall i hemmet. Inget fix kvar. Allt jag tänkt på och velat fixa är fixat. Och det blev bättre än alla mina förväntningar.

Det kommer ta tid med omställningen men jag hoppas att det ska landa och att vi ska hitta vår rytm och grej som duo. Jag har köpt hem hennes favoritmat och Blueytandborste och allt min fantasi kunnat komma på för att få henne att känna sig välkommen, nyfiken och trygg.

De här dagarna har känts lite overkliga och i min bubbla. Nu ska verkligheten jacka i och det kommer nog kännas lite tryggare när jag grejat att hämta/lämna med vagn och fått landa i att vi kommer fixa det tillsammans.

<3