Worklife | November 10, 2025

Jag reflekterar kring min vardag, mitt jobb särskilt och tänker på glädjen, som jag i nuläget saknar. Att mitt jobb är väldigt seriöst och viktigt, ansvarstungt och allvarligt. Det är jättespännande frågor men jag saknar glädjen. Det känns som att ansvarstyngden gör att även mina kollegor glömmer att det kan vara meningsfullt att ha kul.

Det är som sagt väldigt spännande frågor och projekt men stress och allvar tar liksom udden av möjligheten att göra det på ett härligare sätt.

Och jag blir tyngd av det, stressad, grinig och liksom irriterad. Att aldrig riktigt ha kul på jobbet.

Vi spenderar så mycket tid med våra kollegor, borta från familjen. Anstränger oss och kämpar på, men det roliga då? Går det att kombinera allvar och humor, jag tror det. Det är en av de största vikterna som jag nog kan tacka min överlevnad och mitt varande för.

Jag låg och tänkte på skönheten i ett jobb där allt inte är lika viktigt, eller kanske inte oviktigt men inte heller på sånt allvar. Eller om möjligheten finns att göra allvarliga saker men att fortfarande se varandra, vara närvarande och kunna unna sig två sekunders paus för ett skratt eller samtal om annat än ”syftet med mötet”. När alla drunknar i arbete så försvinner kanske just det som skulle få en att hitta upp till ytan. Att ta sig an det svåra som ett lag och göra det meningsfullt på flera plan. Att inte känna det fattas mig. Och det är svårt att skapa ensam i en vardag där andra inte ser det. Antingen inte ser eller inte ser vikten av.

Den där tanken om what is my purpose, var skulle min lilla riktade insats på jorden göra mest nytta. Både för mig själv men också andra. Och var skulle jag ha roligt och komma till min rätt. Svaret på den frågan söker jag.

Kanske är det en period och så lossnar det men jag saknar skratten, humorn och att få jobba hårt för något men att samtidigt få vara en människa. What is otherwise the point of it all.

Hur har ni det på era jobb? Var finner ni meningen eller gör ni det bara hemma och jobbar för att leva?

Julia · 10 months ago
Vi pratade om det senast idag när vi firade en kollega som fyller år. Jag älskar mitt jobb (även om jag älskar att vara ledig ännu mer) och har så himla himla kul där. Har också ett rätt allvarlig och stressigt jobb egentligen (läkare i en tuff roll på stort sjukhus) men vi är så fnissiga så folk skulle inte tro det. Man kan ha askul fast det är allvar liksom. Alltså man fnissar ju inte just när det är blodigt och läskigt men du fattar. Jag tycker du ska byta jobb. Jag tror du tycker det också innerst inne! Men usch så läskigt jag fattar.

Jeanette Åkerberg · 10 months ago
Så fint att få läsa♥️ tack för kloka ord

S · 10 months ago
Känner så igen denna känsla och tankar. Arbetar som tjänsteperson med ansvar för kommunens offentlig konst bland annat. Har haft en drivkraft att få vara en del av processen att möjliggöra att konst kan få komma "alla" till del, som kanske inte besöker ett galleri till exempel. Jag finner mening i arbetet när jag ser tex barn som går fram till ett offentligt konstverk och interagerar med det, där jag får ta del av möten mellan invånare och konsten som leder till positiva samtal. Kan låta roligt men arbetet är väldigt ensamt samt utsatt i en tid av neddragningar, politiska utspel och där konst och kultur är marginaliserade. Jag funderar mycket på valet av yrke, är det meningen att leva för att jobba eller jobba för att leva..

Jeanette Åkerberg · 10 months ago
Åh♥️ ja de delar av mitt jobb som involverat konst är de bästa och där finns glädjen mer i gruppen. Klokt att reflektera. Och nej det finns inget finare än konst som bjuder in. Kram♥️

D · 10 months ago
Jeg mener at man må ha det gøy på jobb. Jeg tror ikke jeg hadde orket bare alvor og seriøst. Jeg jobber også med et seriøst og kanskje litt tråkig tema, men har det veldig gøy med kollegaene likevel. Kan du bidra med mer "kul" i kraft av din personlighet da? Jeg er ikke så redd for å være den som tøyser eller ler der det egentlig ikke passer, opplever aller mest at det skaper energi og motor i grupper.

Jeanette Åkerberg · 10 months ago
Verkligen sant. Försöker mitt bästa men det kan också tära att ge och ge utan att få tillbaka. ♥️♥️♥️♥️♥️

Sara Frii · 10 months ago
Tänker så mycket på detta också just nu... ❤️

Jeanette Åkerberg · 10 months ago
Ja♥️♥️♥️

A · 10 months ago
Mitt jobb just nu känns som en transportsträcka och ett nödvändigt ont. AT-läkare, hoppar runt och är ”ny på jobbet” (nya avdelningar, nya människor) varje vecka i princip. Inget sammanhang, inget kul. Jag är bara en kugge i ett stort maskineri. Yrket i sig själv känns oftast meningsfullt men jag vantrivs i det fyrkantiga systemet som är vården, att aldrig kunna jobba hemifrån eller vara flexibel, det dåliga samvetet gentemot kollegorna och patienterna om jag blir sjuk eller måste vabba. Ansvarstyngden där mina bedömningar och beslut kan påverka människors liv och välmående i grunden är skrämmande. Just nu längtar jag tills jag är färdig med AT och kan börja specialisera mig inom det område jag känner så starkt för (kvinnokliniken) och där jag vill bli riktigt duktig.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.