Florens

Vårt lilla spartanska hotell visade sig ligga tre steg ifrån Miu Miu, det primära torget och den otroliga kyrkan.

Hotellet var enkelt men det kändes old italy på ett underbart sätt.

Prognosen hade ju sagt ösregn och åska men vi fick fyra strålande soldagar. En kväll regnade det när vi lulliga på pornstar martinis gick hem tillsammans under ett paraply men det blev ju bara ännu ett vackert minne.

Jag fick veta att mitt flyg var inställt dagen innan jag skulle ner så det blev stress och strul att komma fram. Jag fick flyga till Pisa istället för Florens med långa mellanlandningar och kom hem några timmar senare än tänkt.

Så vi åt bara en snabb middag och la oss.

(Noterar nu när jag korrläser att jag skrivit kom hem och inte fram. För ja så känns det).

Morgonen efter startade vi med en varsin cappu och croissant innan de vintagebutiker vi listat skulle öppna.

Tjejresor efter barn är min ljuvligaste get away, livspausbubblan där jag bara kan få vara och klä mig utan att vara rädd för små snabba händer som kan ta tag i tex stora florblommor.

Både i mörkret och på dagen var detta som att titta på en kuliss. Så vackert att det inte går att ta in att ett sånt här bygge finns på riktigt.

Lilla gulliga Hotel Medici. Forever tips, en gata ifrån Savoy som kostade typ 18000 natten. Lifehack om något.

Att få åka bakåt i tiden till värmen. Ljumna kvällar och dagar med perfekta 23 grader.

Caro Edition hatten och Giacca kavajen blev en rolig kombo.

Det perfekta selfiefönstret.

Otrolig vintage, vårt första stopp visste själva löjligt välkurerade butiken var. Nästan lika dyrt och ibland dyrare än nypris. Otroligt mycket vackert men inte ett ställe att göra ett kap på. Det kostade som det smakade.

@streetdoingvintagecouture

Vi gick neråt för att korsa över till området runt Ponte vecchio.

Italien har något alldeles särskilt. Varje gång jag landar där så blir jag lycklig, helt pirrig. Från själens innersta. Det är vackert på ett sätt som inget annat. Jag vill bara befinna mig där.

Vi köade i 40 minuter hos @schiacciateriadeneri för otroliga mackor och det var värt det. Godaste nånsin med stracciatella och friterad aubergine.

Gulligast var att vi fick typ dubbelt så mycket mat som vi trott, typ 4 kg bröd. När vi sätter oss för att äta sätter sig ett ungt par bredvid oss med en liten liten bebis som precis somnat i vagnen. De tar fram en liten matlåda med nån matsäck att dela på. Så vi frågade om de ville uppgradera och få de två andra halvorna av våra mackor. Och de tog emot dem så tacksamt. Vi satt bredvid varandra allihopa och fulåt. Och de återgäldade genom att dela med sig av våtservetter.

Ett litet meet cute.

Nej men asså vackert på ett sätt som nej inte är verkligt.

Och på andra sidan stan var det så tyst. Helt knäpptyst. Som att världen tappat andan av allt vackert.

Vi hittade Svenskt tenns karaffkran. Jag har ju en gul 3 liters plexikaraff som är min bästa. Den har nu fått en liten bubbelgumsrosa perfekt kompis.

Och vi betade av alla vintagebutiker vi kunde hitta, jag i jakt på en liten pillerburkhatt.

@cestchicvintagefirenze hade mycket fint och var så himla himla gulliga.

Det blev en liten 60-tals sammetshatt som matchade blomman.

Och lagom till lookens fulländning så kom vi tillbaka till den perfekta selfieplatsen.

Ombytta till kväll. Jag körde kavaj och löpshorts under. Bekväm och rolig. Knasig i snygga classy italienska ögon men det kändes också just därför rätt.

Jag har aldrig sett en vackrare mer vivid himmel eller solnedgång.

Otrolig.

Jag har ju sett Tucci i Italien och vi (läs jag) jagade hans ställe där han inleder programmet med att dricka negroni med Ponte vecchio som perfekt bakgrund.

Vi hittade dit och det blev vårt drinkställe att återvända till varje kväll. Stanleys bar på Hotel Lungarno. Och personalen var den finaste ever. Vi blev vänner.

Och så hade vi en lista från Sidsel Allings insta där den här restaurangen stod med som ett Florens måste. Vi fick ett lycka till att få bord men så sa dem kom 21:30 kvällen efter så det gjorde vi.

Sista söndagen varje månad är det tydligen marknad över stan så vi fyndade ännu mer gullig vintage. Lovisa mer än jag men det var också fint för omväxlingens skull.

Vivolis affogatto till frulle var ett måste trots den långa kön. Säg en snyggare kaffe på bild, nope går inte.

Eftersom vi hunnit med allt vi ville typ första dagen så blev söndagen också lyx i att kunna strosa planlöst och kolla både lyx och annat.

Louis Vuittons butik var en av de finaste jag varit inne i.

Och Bottega. Provade den där OTROLIGA kappan och blev så exalterad att jag glömde fota. Fantastiskt fin personal med en sån passion för både brand och hantverket. Så fint.

Ännu en Stanley plats som vi snubblade in i såg jag väl hemma igen.

Hittade ett så fint rosa halsband på någon form av hantverksmarknad. Ska kolla vad hon som gjorde dem hette pga så mycket fint.

Vi sa att söndagens middag på det där måstet blir vår stora kväll där vi klädde upp oss och körde all in.

Sidsel made me köpa JW Andersons pigeon bag. Kan vara den roligaste outfiten jag haft.

Otaliga människor som stannade oss, skrattade, häpnade och ville klappa och kolla. Verkligen ett conversation piece.

Ännu en otrolig solnedgång på samma bro.

Vi drack och åt aperitivo i väntan på vårt bord.

Och sprang av en slump in i vår kille från Lungarno. Som sa att vi borde komma tillbaka efter middagen. So we did.

@trattoriacammillo är en verklig pärla. Som från en svunnen tid. Med en meny som gav mig flashbacks till juristlinjen och lagboksläsning.

Vi åt friterade zucchiniblommor som var deras specialité. Vår servitör sa att de trycker ut 15 kg zucchiniblommor om dagen. Och ja efter att vi smakat förstod vi varför.

Säg en mer italiensk vy?

Sista kvällen med gänget känsla och äntligen på exakt samma plats som Stanley sitter.

Kvällen slutade runt 4 på morgonen med karaoke i sällskap av vår nyfunna vän. Oförglömligt. Min första och enda karaoke, så måste det nog bli haha.

Sista dagen åkte Lovisa tidigt på morgonen så jag spenderade mina sista timmar strosande.

Insöp så mycket av allt jag kunde. Tacksam för att vi kom iväg och för att vi fick så vackra dagar tillsammans i en så vacker stad.

Lovisa. Tack Falun och zumba för att jag hittade dig. Livets bevis på att kvinnor i danska leopardkappor och just denna donna särskilt verkligen är en diamant i mitt liv.

Jag är så glad i de här Loeweshortsen. Så roliga och galna. Älskar dem.

<3

Tack Florens. Hoppas vi möts igen.

Attraversiamo ciao.