Collecting moments

Jag har varit hemma sjuk så mycket sen Florens att det känns som att jag lite har checkat ut från världen.

Jag var på Lovisas fina bokrelease och i förrgår på en oförglömlig middag med Once upon. Men det känns lite som efter att jag fött Gunnel. Att världen behöver återerövras lite. Som att jag inte varit en del av något på ett tag.

Och jag tänker mycket på vardagen, hur jag hittar vägar att få ihop det. Hur Gunnel växer och är världens gulligaste men hur vi också ska hinna med att typ plocka tvätt efter jobb och att hon fortfarande trots kortad sovstund på dagen somnar runt 22. Känslan av att vara en dålig mamma av att vilja pausa framför tvn. När den pausen inte finns naturligt. Jättesvårt.

Vi pratade om det på Once upon middagen. Att lägga ribban som mamma, hur en kvalar mellan att städa och vila. Att vilja vara mamma men också ge till de egna behoven. Kanske landar detta aldrig, men jag längtar efter ett lugn. Att kunna vila. Återhämta.

Det känns som att jag är i en sökande tid. En reflekterande tid där jag funderar mycket på var jag gör nytta, vad jag kan bidra med och vad som gör mig glad.

Hur jag ibland känner att jag inte kommer tillrätta på jobbet, en högst otillfredsställande känsla. En del av mig vill sälja huset, flytta till nån gård och ha keramikkurser och what ever känslan faller på. Har jag skrivit det innan? Jag funderar på hur jag kan lyfta min vardagskvalitet. För veckorna går men veckorna är liksom livet, helgerna Gunnels barndom. Och nånstans däremellan ska en orka städa och upprätthålla någon form av standard. Och njuta av att få finnas.

Jag har beställt sellpypåsar. Gör städinsatser i etapper men söker just känslan av koll på läget. Och ork. Att finna den.

Jag ska visa bilder och skriva med kärlek om middagseventet med Once upon för det var en otrolig kväll. Så många fantastiska kvinnor som samlats runt två långbord. Klokskaper och reflektioner som delades över en magisk middag från Gazza. Gick hem helt bubblig. Och den känslan är ju bäst, en sån jag vill ha på burk.

Små stunder av flärd och närvaro som lyfter allt till glitter.

Jag älskar Once upons fotoböcker och håller nu på med en från vår Mallorcaresa. Och tänker igen då på minnen, livet och att skapa de där glimtarna. Som gör allt speciellt. I stort som smått.

Jag har känt mig lite absent här och blir orolig att förlora er. Men jag vill inte heller skriva bara för att när jag inte vet om vad. Så glad att ni finns.

Anyways!

<3