På ett tåg till göteborg

Nu har jag precis satt mig på ett tåg till Göteborg. Jag ska dit med jobbet och har inte varit i Göteborg sen jag var liten och gick på Liseberg, så det blir helt nytt för mig.

Det kändes sorgligt att säga hejdå till Gunnel i morse. Vi vaknade som ett nyförälskat par, sovandes näsa mot näsa och hon är den finaste jag vet. Min sorg över att vara trött är ibland lite ett hej ta över min personlighet mode, som en dimma jag ska jobba mig igenom eller förbi. Orkeslös i själen liksom. Den skuggar lite mina njutmöjligheter och min närvaro, inte för Gunnel men för egen del och jag går runt och känner mig sorgsen sådär lite ofta. Jag tror att ju mer med hon blir och desto mer levande allt på något sätt blir, desto mer blir jag medveten om min egen historia och mina sorger. Stolt över att vara på en väldigt annan plats själv, men kroppen och hjärtat är ibland kvar. När jag håller om och tröstar henne, lugnar, så har det de senaste kvällarna varit som att jag också lugnat en liten mig själv.

Jag hinner inget mer än dig, mitt huvud kommer inte runt dig och det kanske är just det som är hela grejen skrev jag som en anteckning för några dagar sen. Jag söker fortfarande min väg, gör saker med vänner, men jag får inte riktigt bort den där andan i halsen skynda till nästa känslan. Men jag har inte orken att skala av mer heller. Jag behöver energin utifrån också.

Nu ska jag njuta av egentiden, titta ikapp lite serier. Träffa två Hannor, en Hanna och en Hannah, som jag pratat med i år och aldrig träffat. Så fint med en ny stad, nya möten och att bli lite rundvisad.

Jag ska också säga hej till servettringarna på APLACE. Det blir gull.

Och ni, jag har ju inte fått min statistik på hela sommaren så det har känts lite som att skriva till sig själv utan att veta något eller kunna se. Men så igår fick jag update och kunde se att ni är kvar. Gladast är jag<3

Hoppas ni får en fin måndag!

<3