Närvaro

Jag tänker mycket på min närvaro, hur jag inte är så bra på det just nu. I stunden i nuet. Att hinna landa där jag befinner mig och inte bara vara påväg till nästa.

Jag har varit blödig i några dagar inför resan till Italien. Orolig i kroppen. Det blir skört att resa när ens barn är hemma. Kommer du minnas mina klappande händer som gammal tänker jag. Skulle du minnas mig bortom en känsla om det hände något.

När ens eget behov är att söka ro för en stund. En ro jag bara kan få i den egna tystnaden. Lugnet jag inte hittat ihop helt än. Att bara vara jag i någon dag. I taxin påväg till Arlanda ligger dimman & möter den rosa himlen. Flygplatsen, platsen som alltid är vaken men där tiden samtidigt står still är som en egen låtsasvärld där same same alltid pågår.

Jag är en idiot som tar risken att lämna mitt barn tänker jag. Men vi måste också våga leva. Och det vill jag också lära dig. Vikten av att vara snäll mot sig själv och värna det egna.

Jag blev ledsen när jag nattade dig i förrgår, fällde en tår och sa att mamma alltid kommer tillbaka även om hon är borta en stund. ”Jag älskar dig unge man” sa du tillbaka och så kupade dina små händer på mina kinder. Det duger för mig för alltid. Och jag sa att det var det finaste någon nånsin sagt till mig.

Kanske märkte du av att jag var påväg för du sov oroligt i natt, vaknade och kollade att jag var kvar. Sista gången kunde jag inte somna om. Och jag tänkte att det skulle ge mig mer att ligga sista stunden och bara lyssna på dina andetag än att somna om. Innan jag smög ut och iväg.

Livet är skört och jag blir alltid flygrädd. Intalar mig att Kevin Costner måste ha flugit 500 plus gånger och överlevt, och många med honom. Jag som person behöver det här och att få vara i en egen bubbla några dagar men mamman i mig har skuldkänslor och en magkänsla som slits av separationen och tiden isär. Intalar mig att allt kommer gå bra för att det måste gå bra.

Och jag har sagt att mamma alltid kommer tillbaka även om hon är borta en stund. Och det ska jag. Jag älskar dig ändlöst Gunnel, forever din mamma och jag kände att jag behövde skriva det innan jag lyfter.

<3