Men så ligger vi till slut i sängen och lyssnar på humlehum och lillungen min från Dumbo, hon säger sov gott mamma. Vi killar varandra på armen och håller handen och i den lilla lugna stunden finns det inget viktigare finare eller mer värdefullt.
Hon är essensen av allt, den som ger allt sin mening. Varje dag jag får med henne är livets present, hennes lilla snusande intill. Men ibland är jag ändå väldigt trött. Och har i det svårt att ta in storheten. Den är där hela tiden men ibland just skymd att trötthetens dimridå.
Och det är svindlande skitläskigt att älska någon som jag älskar henne. Att vara så rädd och tacksam för att någon finns. Och att vilja att någon ska finnas för alltid. När en också vet att det inte går.
Jag blir alltid essentiellt skakig när jag ska flyga. Men ännu mer nu när hon ska med.
Jag önskar att lyckan får tillåtas att sjunka in mer och mer. Att lugnet i tillvaron får landa. Bara lite.
Och att vi får vara ihop till jag är gammal och skröplig.
<3
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics