Att våga säga nej
1 year ago
Gunnel är ju väldigt bestämd och jag har ibland tappat bort mig lite i det. Med orkeslösen och tantrums osv.
Min svärmor sa till mig att det är viktigt att säga nej. Att barn tycker om ramar och tydlighet. Såklart tänkte jag men ibland går det liksom inte. Men så under veckan på Mallorca och efter har jag tränat mest mig på att mer våga säga nej, just när det verkligen är nej. Och att då inte kompromissa, inte säga du får men sen eller skjuta fram problemet utan bara nej. Snällt men tydligt.
Och i det stärks min röst. Att stå på mig trots initial reaktion. Och jag märker faktiskt små skillnader. Hon lyssnar mer. Det går över fortare med hennes motstånd. Och inget gör jag ju för att utöva min störrehet på henne. Utan i viljan att vilja vägleda när det är viktigt. Och att förklara varför.
Ett av mina finaste föräldrakonton på instagram är @respektfulltforaldraskap. Hon skriver så mycket klokt, vettigt och viktigt. Och hon sa samma om gränssättning och stöttning.
Igår cyklade vi till Ica på kvällen och jag har ju bävat lite för affären just men så gick vi hela affären tillsammans i lugn och ro. Hon höll en påse. Ville lägga ner några saker vi inte skulle ha men jag sa nej, och hon köpte det. Ibland tog det två eller tre nej. Vi ska inte köpa det där nu. Inte massa ord, invävning eller omlindning. Nej.
När vi cyklade hem kändes det som en liten seger sådär i magroten. Inte att det alltid kommer funka men ändå ett sign att det är rätt väg att gå även om den kan kännas jobbigast i stunden.
På Mallorca lärde Gunnel sig att leksaksaffärens saker inte var hennes, och ställde tillbaka dem utan ledsamhet. Ibland tog det lite mer tid men ändå skillnad från innan.
Att bli förälder och att vara förälder är verkligen en prövning. Och att möta sig själv och sitt inre i nya sammanhang. Att hennes upplevelser studsar på mina och det är ett växande både ihop och för egen del.
Men just att våga hålla den där lilla tydligheten i handen. Att ha några få men tydliga regler och att kämpa med dem, det känns lagom och bra. Viktigt.
Och att uppfostran ibland kanske inte är att vara bästis utan att vara den som med tydlighet och snällhet håller den lille i handen och visar vägen.
Men ofta lättare sagt än gjort. Idag kommer Eric hem och jag är så stolt över mig och Gunnel efter våra dagar. I ensamheten växer relationen på andra sätt och en behöver utmana både sina förutsättningar och förutfattade meningar.
Jag kunde duscha med henne i rummet intill. Snabbare än vanligt men ja ändå.
Att vara förälder är verkligen att behöva vara modig. Och stark. Och för dem små är det värt det.
Men nu längtar jag också efter en dag på stan. Ensam. Att strosa fritt och samla lite kraft.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics