Mellan vabb och vårvind
1 year ago
Mellan tårfyllda morgonfarväl och glada återföreningar jobbas det på men ljuset och vårblå himmel blir som en stig mot det lite lättare livet. Dagarna känns lite längre igen.
Jag längtar efter resan vi tre mammor pratar om, vi får se vart vi åker. Och och men känslan av lite magskav att lämna Gunnel. Som alltid sover med mig. Ska jag ta tillfället att sluta amma? Samtidigt vill jag inte tvinga fram beslut. Bestämma i förväg utan mer en dag i taget. När allt känns lite skört och ledset. Inte att bara japp men nu är du med pappa några dagar. Utan att jag vet att det kommer kännas. Balanseras. Men också bra att bemästra, för oss båda.
Det känns som att jag behöver få reboota, sova och njuta. Komma ikapp mig själv. Hänga och vara Jeanette. Mycket mamman i mig som lever mina dagar och tänker på allt.
Att våga lätta på närheten och släppa lite, men lättare sagt än gjort när det inte känns helt redo. När Gunnel nu gråter mamma kommer sen om jag går upp på övervåningen för att hämta en tröja.
Men jag tänkte igår att det här livet inte är för alltid. Att allt landar med tiden. Att hon kommer vara stor kanske innan jag hinner blinka. Iallafall större.
Livet visar vägen men jag känner behovet att få vara lite inte ansvarig för allt om så bara för nån dag.
Jag har fixat nytt pass för mitt har gått ut, förra sommaren men sånt märks ju inte när en bara är hemma.
Hittade fin tavla mellan pass och att passa på att nyttja friskvårdstimme.
Det blir inte så långa effektiva träningar men bara att avsätta liten stund, springa, dra lite i maskiner och sen basta känns som en meningsfull investering i sig själv.
På helgerna är vi fortfarande mest hemma i något slags postkurerande tillstånd. Alla katter med i vagnen på sovpromenad. Livet med henne i vagnen ständigt in motion känns som en livstid sen.
Kuckelimuck utgör för tillfället en stor del av mitt föräldraskap.
Och nån som blev så stor och tjejig helt plötsligt med strössligt diadem.
När Eric hämtat tog jag igår en liten halvtimme på mig att springa ärende och gå till bussen genom stan istället för att skynda i tunnelbanesystemet.
En tydlig motivation eller stress är när andra bygger en stor byggnad bredvid jobbet. Mätandet av faktiskt prestation över tid blir mer on edge.
Våriga promenader till bussen. Idag nästan varmt till och med.
Älskar tulpaner och när livet börjar flytta ut på gatorna igen.
Och en låt som går på repeat nu, sådär överdådigt vacker och rörande. Darret i rösten. Älskar.
Allt tuffar på i ett ekorrhjul där mycket är samma samma men jag hoppas att det kommer vara lite spännande influenser snart. Nya tankar och infall med resa och saker som händer här nu under våren. Hoppas.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics