Livstecken

Febern tog mig natten till tisdag och det här är typ bland det värsta jag varit med om. Ledkramp och herre. Jag har ju aldrig feber heller. Men Gunnel och jag har bara legat på varandra som en svettig liten hög i soffan framför Antikrundan. Och hon har sovit på mig som när hon var liten. Mysigt också.

Nu har feberdimman släppt men jag är fortfarande svag.

Igår gick vi ut ett litet varv med Gunnel och bort mot en skogsglänta. Typ hennes första tur i skogen sådär på egna ben. Fullt liv i en myrstack och noll kyla i luften. En hoppets timme om tiden som är påväg. Som är lättare.

Nu när vi blir friska känns det som att vi kommer möta den än mer som nya människor.

Hoppas ni fortsätter titta in här för så fort jag är vid liv igen så kommer jag tillbaka.

Nu sitter jag och virkar små tårtbakelser till Gunnels café i soffan. Något jag gjorde när jag pluggade. Älskar att virka och sticka, brodera. Så mysigt att sitta och pilla med något.

Har saknat er, vi hörs snart.

<3