Det lustfyllda skapandet
1 year ago
Jag har haft en liten sorgekänsla kring keramiken ett tag. Där jag varken fått till tiden eller känt mig inspirerad. Och i svackor tidigare har det varit liknande. När det kanske inte på pappret är lika igång eller går som det i perioder gjort. När jag inte hinner med som jag önskar och när att prova nytt kanske inte blir samma lyckokast som innan.
Det gäller att vara modig och att våga blotta sig i sitt skapande. Att våga utmana sig själv och prova nytt. Det har varit en av mina risktankar de gånger jag funderat på att faktiskt sysselsätta mig med keramiken, att när skapandet blir ens levebröd och liksom inte bara lustfyllt och extra lyx, så gäller det att hålla sig själv i handen. När skapandet i lust istället eller också får en press på sig. Att prestigen blir viktig för ens överlevnad ekonomiskt.
I perioder när jag producerat massor utifrån beställningar och jag haft att göra mer hur mycket jag än gjort, så har keramiken också känts lite som ett måste mer än som något jag verkligen älskar och hämtar kraft i. Att inte lägga för mycket av självkänslan och självförtroendet i det yttre erkännandet från andra. Nu har jag haft den oerhörda lyxen i värmen och att mitt skapande tagits emot så fint och uppskattats. Men jag tänker mer på det efter att jag själv börjat, när jag ser personer på stan som spelar musik eller säljer sitt skapande oavsett forum. Att oavsett ens eget gillade alltid visa respekt för efforten. Det mod som krävs för att visa. För skapandet är så personligt, iallafall för mig. Och sårbart i och med den närheten tills ens inre. Ens dugande.
Det ljuvligaste är att få gå ut i studion och göra exakt det jag känner för, utan beställningar eller krav.
Och jag ska testa det lite mer nu, att skapa just efter lusten och att framtida sälj mer blir lyxkant.
Jag var i studion igår och gjorde två espresso/cappuccino koppar. Två ladies och en rolig kopp till Gunnel. Och blev så rofylld i kroppen. Att bara få vara där ute och hålla på.
Älskar det.
Har också gjort en vas som jag är förväntansfull på.
Gunnels kopp med två handtag som jag vill glasera i min mintgröna glasyr. Kände när den stod där att formen också fick lite livmoder vibe, jag som alltid hittar koppling till kvinnan i mina former. Men bara extra fint.
I tiderna som är med inflation och allt behöver jag reflektera och hitta ny skaparglädje och snällhet mot mig själv. Att våga fortsätta även om något inte säljer. Att utmana mig och fortsätta prova. För att jag älskar det och för att flera genom åren nu verkligen tyckt om det jag gjort.
Men det är inte alltid så lätt. Och i pausen och en tid av att inte hitta tid så saknar jag min studio ofantligt.
Glad för stunden igår.
Och jag har några saker som snart ska visas, som jag är så kär i och stolt över. Peppad att få visa och pirrig över mottagandet. Saker som verkligen skapades i lust och utforskande av det egna uttrycket.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics