Kurering
2 years ago
Lagom till förra helgen blev Eric sjuk och fick feber. Sen några dagar senare blev Gunnel sjuk och jag har varit life roddare för hela hushållet.
Tuffast för dem men också tufft att vara caretaker när ens marginaler är sådär på gränsen redan innan med sömnbrist och allt.
Nu mår Eric bättre och även Gunnel är feberfri men hon har fått höstblåsor, via förskolan, och det är väldigt kämpigt. På händer och värst fötterna. I ansiktet och ja.
Jag är iväg idag för första dagen på länge och tränar en stund. Strosade Täby centrum för lite miljö och människor. Köpte lite kuckelimuck till Gunnel. Och en hårborste för att hennes hår är som en liten oborstad tussig dunboll.
Hon har somnat typ runt midnatt, i förrgår 01:30 och då höll jag på att verkligt bryta ihop i att själv behöva sova.
Det är kämpigt att inte få ordning och så synd om henne med strul med magen främst, feber och höstblåsor på det. Verkligen vabruari livin och jag har fått ta ut mina första vabdagar. Också fint med dagar att helt foka på och rå om henne. Men som nån sa mår en aldrig bra när ens barn inte mår bra.
Jag hade möten ute i keramikstudion de dagar jag fortfarande jobbade. Bra med en mysig plats där jag heller inte syns.
Innan Eric blev sjuk köpte han den här lilla ritbänken till Gunnel. En barnlådförvaring som vi inte skruvade ihop by the book. Lämnade mitten tom och köpte ritpapper på rulle. För att Petra gjort så. Väldigt lyckat! Men hon vill också klättra på det för att kolla ut.
De små stunderna ensam. I måndags hade jag mitt första möte lite senare och passade på att börja mysigt med en kopp kaffe och bara starta veckan med andan inte i halsen.
Jag är så dålig på att få till träningen men även de minsta stunderna är så sköna.
Det går sådär med att inte spendera. Är liksom inte genetiskt lagt att bunkra. Men kuckelimuck till Gunnel kontot är det som ger minst dålig känsla efter.
Drömmer som vanligt lite om sömn, att kanske kunna få någon timme på kvällarna igen att bara vara vuxen. Att lite mer landa allt och komma in i livet. Känner mig fortfarande lite på efterkälken.
Våren och lite nytt spark kommer göra susen. Ser också fram emot TWWP happening och allt som väntar ändå. Och Gunnel har ett otroligt danskt bud påväg till oss, som hon såklart inte vet om. En sponsrad present som jag är så pirrig att få öppna ihop.
Och jag tackar er för era kommentarer. Där i hopplöshetens känsla på natten så kramar de mig. Och ger mig tron att detta inte är för alltid.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics