Anknytning

Tiden nu är tung. Jag känner en ofantlig sorg över det som hänt i Örebro och att tiden vi lever i inte är snäll eller god. Det går inte att skriva utan att nämna. Detta mörker tynger mig. Jag ser det goda i världen och vill leva så men sånt här kommer in i själen och tar sig in. Rädslan. Misstron och otryggheten. Att människor ska behöva vara rädda i sin vardag. Jag kände samma efter Drottninggatan och förra julen vid det höjda stabsläget. Rädslan att röra mig på stan. Det ska inte vara så. Oro kring lås på förskolan osv. Det är katastrofalt och bottenlöst. Att människor går till skolan för att lära och utvecklas och sen inte kommer hem.

Personer som mår dåligt behöver få hjälp. Bli sedda och hörda. Jag har inte orkat läsa eller lyssna in mig för mycket för att det är så mörkt. Innan har jag alltid gjort men jag har blivit sårbar och mer rädd efter Gunnel. Jag relaterar annorlunda och tänker annorlunda.

Hemma går inskolningen fram och tillbaka. Idag gav vi upp för hon var så ledsen redan hemma vid påklädnad. Sparkade och slogs när vi försökte sätta i bilstolen och hon somnade av utmattning på väg dit. Så Eric vände och kom hem igen.

Det skaver i mig, som anknytningsperson, att vi spenderat hela hennes liv åt att visa oss tillförlitliga. Jag hör dig jag ser dig. Till att nu liksom vinka som en idiot och ba hejdå hjärtat när hon gråter och inte vill bli lämnad. Det gör ont.

Men jag passar på att se tiden hemma som en tid att lite hinna ikapp. Slänga in en tvätt, dammsuga på lunchen. Så den tiden inte behöver läggas på sånt när hon är hemma. Det är fint. Maximerande. Att då njuta av att dricka varmt kaffe och hoppas att hon har det bra.

Jag börjar känna för pedagogerna, förtroende och tilliten och det känns rörande. De blir ju oerhört viktiga för oss alla.

Imorgon ska jag och mina ”mammakompisar”, Pernilla och Petra, vi som var på Dramaten, vi som ska till NY, äta lunch på Solen.

Jag har velat gå dit så länge. Och just de där luncherna en ledig dag. Sist kändes otroligt. En så fin dag. Skrev precis till dem att jag på kvällarna planerar outfit och att jag har nerskrivet allt ifrån puffig balklänning till pyjamasbyxor. Får se vad det blir.

Har ni ätit där?

Var rädda om er och varandra. Lev som att säkerheten är given men var försiktiga. Sorgligt men så viktigt.

Kram och ha en fin helg. Ni är så mycket det goda för mig.

<3