Newly
2 years ago
Den här veckan har jag varit inne på jobbet varje dag och det har varit tidiga sorgliga avsked hemma. Väldigt jobbigt. Att verkligen behöva gå men när hjärtat och magen säger att det inte går.
Eric och Gunnel har kämpat på inskolning och jag har följt via sms. Sorgen innan allt landar, när det är snällt men inte naturligt. De är fina men inte vi och hon gråter och ropar efter Eric när han går. Jag beundrar och hejar på honom för jag hade inte grejat. Vill att det sen ska funka okej, det är sån själastress att veta att hon inte har det bra, även om hon utåt sett har det. Imorse vaknade hon med mig och vi hann ha en mysig timme ihop, efter en vecka av stress att inte väcka henne, smyga och andas tyst så var detta så mycket mysigare. Och en helg nu snart att landa ihop igen. Visa att vi kommer tillbaka alltid. Veckorna går så fort nu.
Igår efter jobbet åkte jag på utflykt, och såg nytt redan på t-centralen. Har aldrig sett den här konsten på pelarna innan. Ett sånt nej men hello moment.
Jag åkte till Västberga, närmare bestämt till Bukowskis för att hämta upp en present. Jag har budat och hållit koll i över en vecka och i förrgår vann jag. Eric fyller 40 och jag vill ge något for life.
Tungt och svårt att smyga hem, men har ställt i keramikstudion.
Uppvägde mörkret med min Stine Goya kappa och tre kvinnor på stan och i tunnelbanan stannade mig för att säga hur fin den är. En till och med vackraste kappan hon sett. Blommorna och guldtrådarna. Älskar den, köpte ju som gravid och klämde in mig, glad att den passar bättre nu. Men så gulligt med snällhet och bjuss i vardagen.
<3
Följer danska fashion week från distans och när jag såg den här Sissel Edelbo jackan så glimrade hjärtat till.
Också från Sissel Edelbo, älskar danskorna och deras take på lager på lager, roligt och glatt.
Jag har haft andra kläder hela veckan men ändå känt mig fin i mina olika kostymer. XXL kavajer och kjolar eller byxor som sitter ”rätt”.
Lite sparat vackert från Astrid Wilson.
Och @fieulkas hem som Petra visat mig.
Allt så vackert, stillsamt men med färg och vackra designklassiker överallt. En dag kanske.
Solen sprack igenom igår en stund på lunchen och jag välkomnade den som en gammal vän. Glädjen i hela kroppen, upprymdheten och viljan den medför. Det här mörkret konstant är så tärande, särskilt med sömnbristen och eviga nattningar.
Jag längtar så efter ljuset och att Gunnel snart blir två. Har hört att alla borde ha en tvååring i sitt liv och jag ser fram emot det. Att inte vara lika rädd ute på tomten som förra sommaren när hon hittar stegen. Nu kommer jag kanske kunna sitta i utemöblerna och dricka kaffe med henne springandes runt.
Och detta att inte hela tiden vara rädd att hon ska frysa ihjäl osv etc.
Allt kommer, för att ni också har sagt det.
<3
Jeanette Åkerberg
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics