Rädslor

Muntra tankar på morgonen men mindes nu att jag inatt låg och tänkte på hur mycket jag skulle vilja resa bort. Komma till värme och en annan miljö. Men nu mer än nånsin kan jag känna mig så rädd ibland för att dö. Tänker sällan på det men så slår det till. Helt svindlande och typ tappa andan rädd som om någon skrämt en. Det mindes jag från när Gunnel precis fötts. Jag grät inte utan var mer samlat rofyllt lycklig i grunden snarare än hormonell. Men när jag tänkte att vi en dag ska säga hejdå då grät jag. För det känns ofattbart och obegripligt. Det går fortfarande inte att tänka på.

Jag minns när jag var i NY för massa år sen, nykär och jag grät när vi skulle flyga hem för tänk om vi inte skulle klara resan. Jag minns att pappa kramade mig och sa men vi är alla ihop. Det kommer gå bra.

Som gravid var jag rädd under vintern att åka bussen i snö och halka. Att sånt en tar för givet och bara gör istället kändes riskfyllt och skört.

En ska ju inte ha katastroftankar men jag har dem. Och det går ju alltid bra, allt som oftast. Vi har klarat oss. Men ja tankarna finns. När vi flög hem från Wien och jag var gravid var det sån fruktansvärd turbulens. Nog min skakigaste flygresa nånsin och jag grät stilla. Inte bara rädd om mig själv längre utan om oss båda.

Som Bodil skriver ”Inget får hända dig. Nej vad säger jag. Allt måste hända dig och det måste vara underbart.”

Var det detta hon menade. För så sa mamma till oss minns jag, inget får hända er. Rädslan att rå om och vilja skydda.

Det är väl livets essens, att det är vackert för att det är skört. Men att känna det så nära är just i de stunderna svindlande. Men också en påminnelse om att uppskatta allt. Att inte bara vara i ekorrhjulet och vakna varje dag utan att vara tacksam för ännu en dag. Och det går ju inte att leva så konstant i tanken men om inte alltid så iallafall ibland.

Och jag är tacksam för varje stund. Och i tröttheten får en försöka låtsas.

Jag tänder vår fina svenskt tenn lampa nere först varje morgon för jag älskar den och blir glad varje gång. Tvn är på i bakgrunden och nu leker Gunnel med sina klossar på golvet.

Jag ska tända en brasa och sätta på julmusik. Jobba upp stämningen så kanske kropp och själ vaknar till.

Gunnel har lärt sig pussas och det är nog livets julklapp. Gulligaste nånsin.

Nu sjunger Svante Thuresson i bakgrunden. Hans julskiva är en av mina favoriter.

Här finns min jullista som jag spelar varje år med lite påfyllt längst vägen.

Tror jag känner mig skör nu i allt och då vaknar både rädslor och stora känslor. Högt och lågt. Stream of consciousness levernet i sin essens.

<3