Beslut

Jag har varit lite frånvarande här för att jag känt mig så uppe i massa tankar.

Närmast hjärtat var att vi i fredags fick ett väldigt tråkigt besked avseende förskoleplats för Gunnel. Att hon troligen inte kommer få plats där alla andra barn i området går, de barn på gatan som hon känner igen och har umgåtts med. En så fin förskola närmast oss som har fullt fram till sommaren. Kommunen där vi bor har under typ 40 år alltid godkänt en överintagning för kortare perioder men tydligen inte just denna gång. Så Gunnel och ett barn till får inte börja.

Hon kommer då ev börja på en annan kommunal förskola en bit bort. Och det känns så jobbigt i roten. Som att det är riktat mot oss. Att hon liksom blir utstött. Och på grunder som inte verkar välgrundade. Jag går in i mitt jurist mode och bråkar för henne men det tar så mycket och gör verkligen ont. Mina gamla sår från att ha varit mobbad väcks och det känns så orättvist och onödigt. Jag tog fredag med den nyheten så har väntat hela helgen på att kunna ringa runt för att få klarhet.

Eric nattar Gunnel nu och jag har sovit på soffan. Allt har känts bra men inatt när jag låg och kände mig ledsen inför situationen och att jag var ifrån henne och dem så kändes det väldigt utsatt och tungt inombords.

Jag vill hennes bästa och det kanske är jättebra på stället dit hon kommer men hela föreställningsbilden behöver ändras. Alla tankar och känslor. Bekantskapen som istället blir något helt främmande och annat. Men jag jobbar just nu på det. Och annars får hon om hon inte stormtrivs på det här andra, börja till hösten på platsen som det känns menat och tänkt.

Hur ett slentrianbeslut från nån på en kommun kan påverka ens barns hela vardag och miljö. Maktlösheten i att inte ha någon makt att sätta tillbaka. Och att de använt vårt ”accepterande av plats i väntan på första valet” som ett ja för att budgetera in oss och och besluta mot oss känns så så fel. Och nu har jag väl snart pratat med alla som går.

Det känns som att de också väntade och drog på beskedet för att vi såhär precis till jul och terminsstart precis efter inte ska kunna göra så mycket.

Jag som jobbat på myndighet och i offentlig verksamhet i flera år känner inte igen mig i bemötande eller hantering.

I övrigt börjar jobbet lugna ner sig och det är bara den här veckan innan julledighet. Jag önskar att vi hade en resa till värmen bokat men det blir mysigt ändå. Att vara hemma och rå om.

Jag hör gärna om andras tips eller uppfattningar angående att börja förskolan osv. Jag beställde massa slit och släng men ändå Disneykläder osv på Sellpy och även klisterlappar med hennes namn. Det kändes högtidligt som en förberedelse mentalt. Att den här överlämningen ska ske. Att vi försöker göra det bästa för henne för vad mer kan vi göra? Och hoppas att hon kommer trivas och ha kul.

Jag längtar efter det nya året. Att få en slags nystart som förhoppningsvis likt våren går mot det ljusa. Att börja känna att jag får lite koll på läget i livet.

Jag är så tacksam för den här platsen att ventilera och få så kloka inspel tillbaka från er som läser.

Bara att Eric kan natta Gunnel nu också är en omställning som öppnar upp för en och annan middag med tjejkompis och annat fint att varva in i vardagen och allt.

Men lite där är vi nu. Kämpar också med att få Gunnel att äta bättre, och somna. Det är alltid svårt att jämföra, att vilja väl och göra allt en förmår men att vissa saker inte funkar eller behöver mer tid ändå.

Snart är väl allt ett minne blott. Och nya faser tar vid.

<3