Att förhålla sig | December 23, 2024

Stressen man känner som förälder inför längre resa med små barn. Som en skyndar. Roddar. Vi ska fira jul hos min syster i Linköping.

Så finns en förälder som lever ett väldigt eget vuxet liv med en annan vuxen och en hund. Och som har varit hos min syster sen igår. Föräldrarna våra går omlott. Vi skulle ses när vi kom och byta julklappar. Jag har skyndat sen 07:30 imorse att liksom ta oss fram så bra och smidigt som möjligt. Packat för att vara effektiva. Åkt lagom till Gunnels nap osv. När vi kör in på gatan ser jag hennes man gå mot bilen. Vi parkerar och när vi kommer in säger min syrra att de har åkt. De åker alltså i samband med att vi kommer. De har väntat från 12-14. Vi kom 14:25. Det var tydligen inte good enough. Hon tyckte de hade väntat och att vi var sena utifrån vad de föreställt sig.

Vi ser dem alltså gå ut genom dörren och när vi parkerat är de borta. Jag ringer och ba hallå vadå gick ni. Då är hon liksom sur på mig, sur på oss. Jag säger typ dra åt helvete, tappar det. Du har ingen att förhålla dig till. Du åker hem med din kille och en hund till ett tomt hus, ni är ihop, ni kan lyssna musik fritt i bilen. Stanna hur många gånger som. Noll stress. Bara er själva att förhålla er till.

Då kommer hon tillbaka, fick dåligt samvete, men sur fräser och svär. Säger till mig. Klagar. Ifrågasätter. Är du nöjd nu. Inte ”kan vi göra något för er”. Mer ”varför va ni så sena”. Jag blir vansinnig. Säger igen dra åt helvete. Oförståelsen. Känslan av hur nedprioriterad Gunnel och vi är. 20 min sena med ett barn under 2 passade inte narrativet.

Att packa med barn, åka bil, äta, hålla alla nöjda och så är det en vuxen som inte har tålamod att vänta. Inte har förståelse. Sätter sig själv i första rummet. Ni var ju så jäkla sena. Kallar mig respektlös. Och det kanske vissa tycker men för mig är detta helt obegripligt. Jag vägrar förhålla mig. Barnet i mig gör revolt mot min vuxna.

Nu ger hon sitt barnbarn en julklapp som hon köpt och jag sitter i ett annat rum för att jag är vansinnig. Jag kan inte dela den stunden.

Gunnel har lärt sig säga moomoo fast de knappt ses. Men jag vet inte om jag längre vill att moomoo ska finnas för henne, när hon så uppenbart är så otillgänglig och centrerad runt sitt eget.

Sen kommer hon till mig och jag säger lugnare att jag blir så oerhört förnärmad och ledsen av beteendet, oförståelsen och självcentreringen. Det totala fokuset på sitt.

Hon ville inte att de skulle köra i mörkret. Frågar varför ses vi aldrig kan vi inte ses. Undrar varför. Ja undra kan en. Jag försöker se med annat perspektiv men det går inte.

Relationer är svårt och mycket stök kring julen, alla viljor, måsten, förutsättningar och situationer. Nya och gamla relationer som ska samsas. Jag vill befinna mig nånstans varmt, äta gott och vara i en snäll miljö.

Det blev en fin kväll med väldigt god mat. Tillslut. Men sorgen etsar sig fast. Den djupnar i och med att den nu även drabbar Gunnel.

Nästa år vill jag fira borta. Släppa prestigen i traditioner när det blir stök.

Ett utlämnande och ett blottande men så är det. Så vill jag leva. Utan filter. Äkta. Rått när det är så. Varmt och vackert när det är det.

Var rädda om er och era människor. Och det finns hjälp att få, samtal som går att ringa om du är ensam. Ja det är jul men det är också vilken annan dag som helst.

Sanna · 2 years ago
Det är också min ljusning, det går alltid att resa bort och slippa det hela…

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️ Bygga sitt eget och bara ha det lite härligt och kravlöst. När det som ska vara mysigt blir så mycket fix och belastning istället. Kram

Linda · 2 years ago
Åh så ledsamt att läsa om hur oförstående vuxna kan vara, och så modigt av dig att säga ifrån ♥️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Ja❤️❤️❤️ kram finis

Malin · 2 years ago
Du gjorde helt rätt. Det kommer bli bra fast det inte känns så nu, och fastän människor som ska stå en nära och vara där för en gör en så besviken. En stund i taget, ena foten framför den andra. Kramar till dig

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️❤️❤️

Mimmi · 2 years ago
Du skriver så fint om svåra och jobbiga saker. Ja, fint om annat också så klart. Jag känner igen mig i väldigt mycket av det svåra. Tack för att du skriver. Det känns mindre ensamt. Du känns stark. Tack och kram och önskan om en fin jul.

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Tack tillbaka till dig❤️ och kram från mig. Hoppas du fått och får fina dagar❤️

Jonna · 2 years ago
Tack för att du delar. Jag förstår sorgen. Att känna sig ensam och oförstådd. Jag tänker att det är så många känner nu. Ensam i ett rum fullt av människor. Släktingar som inte ställer upp och finns där som man hade förväntat sig. Hur allt täcks in av en känsla av sorg. Hur pirret byts ut till matthet. Men så viktigt att du värnar om ert. Så imponerad av dig och din gränssättning. Och att du står på dig. Tänker på er lilla familj och gör det som ni mår bäst av. Det är det viktigaste. Vi bygger våra egna världar nu. Värmen finns där. Och de mjuka rummen. Vi måste bara hitta dit. Tack för allt du skriver och delar här. Jag läser varje ord och känner igen mig i allt. Du är otrolig. Massa kramar och julstyrka till dig ❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Fina du❤️ tack för dessa ord med så mycket styrka och känsla i sig. Fotar av och ska läsa om och om igen. Jättekram till dig❤️

Amanda · 2 years ago
En har inga skyldigheter mot sina föräldrar. Det behöver vi påminna oss om. Om relationer gör att vi tar skada behöver vi hitta sätt att skydda oss från dem, gör vad du behöver för att må så bra i ditt liv du kan Jeanette ♥️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Ja så är det verkligen. Jag har haft långa pauser men som sagt fanns en förhoppning och önskan om annat nu. Men det är ibland som du säger bättre att skydda sig och rå om. För att sorgen i besvikelsen blir så oerhörd.

Elin · 2 years ago
Usch så ledsamt! Jag förstår att du blir arg och ledsen. I min familj går barnens behov alltid först och jag är så tacksam över det, det är liksom så det ska vara tycker jag. Hoppas att ni får en fin och lugn jul

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Det är verkligen så det ska vara❤️ det viktigaste att jobba för

Karin · 2 years ago
❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️

Ebba · 2 years ago
Så fint att du delar. Jag har liknande upplevelse och erfarenheter och nu när mitt stora barn är över fyra sa jag tack o hej. I år är första året vi firade bara min lilla familj och det var så jävla skönt. Man får sätta gränser även för sitt lilla barn inom sig och väldigt modigt av dig att göra det och dela det skaviga. God jul & gott nytt år

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️ jag har under senaste åren haft långa avbrott i den relationen. Stängt av för att kunna höra en egen röst och växa fritt och ostört. Det finns en vilja men också en total oförmåga och bristande insikt. Och det goda väger inte alltid upp för all sorg omkring. Det är så viktigt att stå upp för de sina. Heja dig. Och god jul❤️❤️❤️❤️

Sam · 2 years ago
Tack for att du delar. Stor igenkänning!! Har valt att klippa med alla energitjuvar och folk som gör en ledsen i tid och otid. Ta hand om dig❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️❤️❤️

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.