Jag känner mig sen till jobbet, sen hem. Hinner inte träna, hinner inte umgås, hinner inte ta om hand känns det som. Om varken mig eller de mina.
Det här känns som ett utrop, hur gör ni? Work/life balance som person, eller som person i relation, det kan jag, det kunde jag känns det som.
Men det här. Hur gör ni? Hur får en ihop allt? Jag vill dreja, det var länge sen. Jag vill ha en stund i studion. Jag vill vara med Gunnel men kanske mer saknar jag mig. Hon får all tid jag har utanför jobbet.
Och ni får min restid. Jag är så glad för den här platsen men jag vill också inspirera här. Vara något härligt. Blir så glad när ni skriver, när ni delar och berättar.
Om ni gillar något/vill se annat, säg till. Annars kör jag mitt flöde, det som känns sant och det jag befinner mig i. Blandandet av ytligheter, vilsenheten och inre egna sanningar och känslor.
Jag saknar mitt skapande, jag vill ställa ut igen. Jag tänker på flera saker jag vill skapa, vill dela, hinna.
Men hur gör ni?
Det går ju typ knappt att hålla sig vaken när Gunnel somnat och efter några avbrutna timmar börjar allt om igen.
Är det detta som är meningen?
Det är så roligt ibland, stimulerande, på jobbet. Men livet då?
Jag har aldrig varit en sån som vill leva för helgen, jag vill att vardagen ska vara uppfyllande. Och det är den. Men helt obalanserad. Och helgen nu känns som tid att försöka hinna ikapp bara. Umgås ikapp med Gunnel, städa undan. Dammsuga.
Är det meningen att det är såhär livet ska vara?
<3
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics
Karin · 2 years ago
Inte hela livet, men en liten del av det, det som bara är precis just nu.
Jeanette Åkerberg · 2 years ago
<3<3<3<3
TINA · 2 years ago
Ja precis. Inte hela men en liten tid är det så. <3
Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️
alex · 2 years ago
Mmm exakt så är det. Och man får inte mer tid över ju äldre de blir, när aktiviteterna sätter igång. Det som hjälpt mig är att ta bort saker, prioritera om. Men sen blir de stora och vips så har man massor av tid över ;) Så njut av denna tid så gott det går och gör det på det sätt som passar er bäst.
Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Åh, ja det är så klokt att nedskala. Men ändå svårt. Tack för att du delar❤️❤️
Ida · 2 years ago
Håller med ovanstående kommentar, tycker så synd om alla mammor som verkar kämpa emot sitt mammahjärta och känner att de måste hinna med allt jobb, socialt liv och vara allt för barnen - samtidigt! Det funkar nog inte för de flesta. Det bästa jag har gjort är att skala ner under småbarnsåren, prioritera mina små barn som så fort blir stora och då sakta med säkert frigörs så mycket tid för att göra vad jag vill, men inte på deras bekostnad.
Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Nej precis. En vill ju aldrig göra något på bekostad av barnen<3 fina insikter
S · 2 years ago
Jag tror att detta är främsta anledningen till att jag trivs så bra med att vara föräldraledig den här gången; att jag vet hur det är att försöka balansera jobb, barn, socialt liv och träning. Att få vara i bara en sak och att ha BVC och förskolehämtning som enda skarpa tider att passa. Sååå skönt. Och jag gillar mitt jobb, har värderat det mycket högt, men just nu vill jag inget annat än att vara i detta, just nu vill jag aldrig mer tillbaka till jobbet och otillräckligheten. Så - inte så uppmuntrande kanske, men kanske lite validerande: det är svårt!
Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Det är något helt annat att vara fri, med sin flock och att kunna välja sina dagar. Prioritera sin tid med de sina. Jag förstår verkligen att man nästan mer uppskattar det en andra gång om. När en vet kontrasterna. Så fint att du delar med dig, blir alltid så glad att få läsa från er❤️ njut åt mig också