Att sörja någon som finns | August 24, 2024

Det går att sörja någon som finns. Det går att sakna utan att vilja ha. Att känna besvikelse utan att själv vilja ge. Och i dagarna här är de känslorna starka. En ofantlig besvikelse.

Min uppväxt var fin men också svår, trygg men också sjuk. Det fanns en psykisk ohälsa som tog över och styrde allt annat. Vad vårt liv kunde vara. Hur mycket vi tilläts vara barn. Det har jag sörjt och gått i oändliga timmar terapi för att lära mig leva med. Jag vill inte utlämna och jag vill inte heller berätta för många detaljer men det är lika mycket min historia som hennes.

I långa stunder efter att jag började gå i terapi fanns hon inte i mitt liv. För var hon där bara lite så styrde hon, med sina ord, negativitet och känslor. Tog över. Jag kunde inte höra mig. Några år glömde jag till och med hennes födelsedag för hon var borta. Hon fanns inte. I mina tonår och innan var vi nära, gick promenader och pratade. Hon är mina finaste sidor men också några av de jag tycker minst om. Det är aldrig enkelt. Det finns alltid dubbelheter.

Ibland har jag bjudit in, velat, bara för att bli besviken och påminnas om varför jag inte ska.

Hon har bara träffat Gunnel ett fåtal gånger, men ofta fokuserad på sitt. Hör inte mig i samtal, frågar inte, frågar men lyssnar inte på svaren. Är där men ändå inte. Är i sitt. Självupptagen i det trasiga. Kommer men går lika fort, vem var här? Var någon här?

Jag ser andra som är nära sina, och jag sörjer min. Jag skulle också vilja ha. Och det är inget storslaget. Det skulle vara världen om hon kom och drack kaffe. Kanske tog ur en disk, tog sig tiden. Gav mig tiden. Men hon gör inte det.

Tar hon kontakt är det för att prata om sitt. Jag skickade en fantastisk video på Gunnel, hon svarade inte. Vi ringdes och jag frågade om hon tittat. Det hade hon inte. Jag skickade igen. Tre gånger skickade jag den videon utan att få svar. Hon skickar video på sin hund. Säger åh nu åker vi på en resa. Säger att hon älskar mig, oss. Men vad betyder det.

Jag skulle önska att hon bjöd in sig, hon säger att det är mitt fel. Att jag inte bjuder in. Men det är att göra det lätt för sig tycker jag. Att lägga över ansvaret på andra. Jag sörjer att Gunnel inte känner igen henne de få gånger vi facetimat. Hon vet inte vem hon är.

Hon kommer inte hit och bara sätter sig på lekmattan och är. Hon har det inte i sig. Det är en oförmåga mer än en ovilja. Men det är också en icke prioritering och det sörjer jag. Djupast inne i själen. Jag är inte långsint men jag skyddar mitt inre. Jag kan inte släppa in henne men hon hade fått komma in. Men hon kommer inte.

Hon skriver att de bokat in julbord men jag skiter i något julbord. Vad är det om hon aldrig finns annars. Det är att finnas som räknas. Det behöver inte vara perfekt för det har varit så dåligt. Så destruktivt. Men det kan vara något. Det kan vara en utsträckt hand. Och jag förmår inte att räcka ut min mer. Jag önskar det kom från henne.

Hon tycker vår farmor var frånvarande. Som bara skickade pengar på födelsedagar. Men så slog det mig för nån dag sen att hon gör samma. Vår mormor var en räddning för oss. Bodde nära, alltid där. Mellanmål somna i soffan med klapp på kinden. Kli i håret. Hon gav kärlek och värme. Hon täckte upp. Det fanns kärlek men det fanns ett oerhört mörker. Ingen annan än vi som var där vet eller kan förstå. Men vi minns. Kroppen minns.

Och jag sörjer. Jag saknar det som kunde vara.

En vän sa till mig innan jag blev gravid och när jag var gravid att man inte behöver en för att bli en bra själv. Hon hade förlorat sin ung.

Min sa att jag skulle bli sjuk som hon för att hon blev sjuk när hon fick mig. Hela livet har hon skrämt mig med de orden. Att man känner sig äcklig och ful som gravid. Det fanns få bilder. Jag fick aldrig höra om vad vi gjorde.

Jag kände mig vacker. Jag strålade. Jag var beredd. Jag hade kravlat i leran. Jag hade mött det mörkaste i blicken och valt att gå vidare. Välja annat för mig och för oss. För Gunnel.

För henne orkar jag och för henne vill jag. Och när hon får barn, om hon får barn, så ska jag vara där. Om hon vill ha mig, jag hoppas det mer än allt. Att hon vill ha min närvaro. Att jag ska kunna ge den. Laga mat, hålla, hålla om. Se. Finnas. Dammsuga och svabba. Laga mat. Jag ska åka inte be henne åka till mig. Jag ska komma dit jag ska finnas.

För vad skulle annars vara värt något.

Tacksam för det här utloppet idag. Aldrig innan har jag delat ens lite, bara med mina närmsta men idag behövde jag få dela. Om bara såhär.

Melisa Esteka · 2 years ago
❤️

M · 2 years ago
❤️ Delar samma berättelse men med våld istället för psykisk ohälsa. Får trösta det lilla jaget att allt kommer att bli bra. Men samma besvikelse när jag själv blev förälder, då kom allt ikapp en, och en hopp om att kunna hitta varandra som vuxna igen. Istället förnekar den föräldern att det ens hänt och man slungas till barndomens maktlöshet. Tröstar mig med att det går att bryta förbannelser som gått i arv i generationer och krama om det lilla jaget ❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Det fanns såna inslag här också. Så är det verkligen. Och att den valda familjen och vänner kan vara fullt lika viktiga. Tack för att du delar. Och ja, den stoltheten att bryta destruktiva mönster är en stolthet som ingen annan. Kram till dig<3

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Ingen ska behöva vara rädd för sin förälder.

Lisa · 2 years ago
Du är väldigt bra på att sätta ord på känslor och upplevelser och erfarenheter. Vill skriva och tacka för varje inlägg du skriver. Kram till dig.

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Åh. Det var en väldigt fin komplimang. Blir jätteglad för de fina orden. Tack för att du skriver<3

Louise · 2 years ago
❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
<3

S · 2 years ago
<3 Jag har varit så rädd för att upprepa historien när jag själv blev förälder. På vissa sätt gör jag säkert också det, för visst har jag också en skörhet och ett stort humör, men jag vet också att jag har ett helt annat utgångsläge och en helt annan grundtrygghet och medvetenhet om hur jag påverkar mina barn. Just nu är jag mitt i baby blues efter att ha fått mitt andra barn och de gånger mitt ”stora” barn fått se mig gråta av hormonellt kaos och sömnlöshet har jag varit jättenoga med att förklara vad som händer och visa att det går över. Får ändå så dåligt samvete, men i det stora hela är jag en trygg förälder som står stadigt för mina barn och då tror jag inte att det egentligen gör skada om jag gråter någon gång. Men ändå. Som liten fick jag inte ha stora känslor, det var nog både skrämmande och provocerande och jag uppmanades att gå undan om jag var ledsen, så jag är väldigt noga med att man får lov att känna och ha sina känslor (men såklart inte agera på dem hur som helst). Oftast gäller det förstås mitt barns stora känslor, men nu även mina, så så länge jag gör det begripligt för mitt barn tänker (hoppas) jag att det i bästa fall blir ett modellerande av hur det är att vara människa.

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Så viktigt att tillåta sig att få känna! Att få vara både ledsen och glad. Det är att vara människa. Det är fint idag att en kan dela mer av sånt här. Förr fanns ett väldigt tabu att prata om det som inte var perfekt eller om psykisk ohälsa eller skadliga miljöer. Att du tänker och agerar medvetet, att du är inkännande, inlyssnande. Ser och kommunicerar med ditt barn, dina barn gör att jag redan där får känslan att du är en jättefin förälder. Medvetenheten och att vara så mån om dem som du verkar. Det är okej att vara ledsen, och en dag så är baby bluesen ett minne blott. Grattis till att du blivit mamma igen, och jättekram<3

S · 2 years ago
Tack och stor kram tillbaka <3

Ellen · 2 years ago
Tack för din text. Du skriver så väldigt fint och nära.

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Tack för dina ord tillbaka<3

Lollo · 2 years ago
❤️❤️❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️

Linda · 2 years ago
Tack för att du delar med dig så ärligt och innerligt. Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig.

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Tack för att du och ni tar emot mig i det delandet så fint. ❤️

Elin · 2 years ago
Tack för att du delar!

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️

Johanna · 2 years ago
Världens största kram ❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️❤️

Amanda · 2 years ago
Åh vad fint du skriver om det svåra och mörka. Så ledsen att du inte fick det du behövde både som barn och som vuxen. Så viktigt att gå i terapi och reda ut så en kan göra egna val hantera det smärtsamma bättre Tack för att du är modig och delar!! ❤️❤️❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Tack för din fina kommentar och din omtanke. Både till lilla och stora mig. Kram❤️

josefin · 2 years ago
Blir väldigt berörd av din text. Dina ord är så närvarande. Tack för att du delar och gör att fler känner sig mindre ensamma <3 Kram

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Tack för att du tar dig tiden att kommentera så fint. Jättekram❤️

Jessica · 2 years ago
❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️

Christina · 2 years ago
Otroligt fint att de delar och därmed lättar ensamheten för andra

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️❤️

Klara · 2 years ago
❤️❤️❤️

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️

Linnea · 2 years ago
Åh, vad fantastiskt fint skrivet. Tack för att du delar! Det gav mig en insikt och tacksamhet för att det jag tar för givet, inte är en självklarhet för alla.

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️ åh va fint! Det glädjer mig att du tar det för givet, så det ska vara ändå! Kram

Cattis · 2 years ago
Åh så starkt och modigt av dig att dela ❤️❤️❤️ Blev så berörd, väldigt fint skrivet. Kramar i massor

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️❤️❤️

Nathalie Myrberg / Catarina Skoglund · 2 years ago
Massa kramar till dig. Blev väldigt berörd. Så modigt att dela. ❤️❤️❤️ /Nathalie

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Åh❤️ det betyder mycket. Jättekram

Petra · 2 years ago
Ingenting får hända dig Nej vad säger jag Allt måste hända dig och det måste vara underbart

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
❤️❤️❤️

Malin · 2 years ago
Jeanette, vilken text. Så drabbade, och modigt. Modigt på sådant sätt att dela något nära till oss läsare. Känns som en ynnest att få läsa, och att du förflyttar mod för oss andra att visa oss öppna, modiga, och nära livet. Tack

Malin · 2 years ago
Tack med ett litet hjärta

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
<3

Jeanette Åkerberg · 2 years ago
Och nu såg jag det här. Dina ord betyder jättemycket. Kram och tack<3

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.