Längtet

Om tre veckor börjar jag jobba igen. Det är många dagar men samtidigt inga alls. Det känns ovisst hur jag kommer uppleva arbetslivet och mammalivet i kombination. Och det känns väldigt sorgligt att missa Gunnels dagar. Men som Eric sa kommer hon ju sen också bygga sitt liv med kompisar osv och allt kommer bli rikare.

Men det jag längtar efter är att kunna åka buss ensam, skriva blogginlägg mer koncentrerat, äta lunch i lugn och ro både ensam eller med vänner, att kunna gå i butiker lite mer fritt. Att kunna lyssna på sommarpraten, sparar dem som framtida sällskap. Jag längtar efter att kunna klä mig utan att tänka praktiskt. Att bara vara jag i stunder. Ska hålla det här längtet i handen för det blir uppsidorna som jag vill passa på att njuta av. Rikta fokus till det bra som egentid medför, även om det är på jobb eller påväg hem.

Och jag kommer jobba med ett jättestort spännande projekt väl tillbaka, så det ser jag också fram emot.

Att känna ro att lyssna pod längtar jag verkligen efter. Att kunna lyssna koncentrerat. Jag lyssnar om många P3 musikdokumentären nu, de är så välgjorda och intressanta. Lyssnade mycket på dem när jag var ny på jobbet som gravid. De blir som vänner att hålla i handen när sorgkänslor kommer.

Det känns verkligen så konstigt att den här tiden kommer. Och att hon växer så mycket nu. Springer runt.

Ska jag tänka att det är nu jag får allt? Allt jag tänker på är saknad. Och lite på längtet men svårföreställt nu.

De häftigaste 14 månaderna i mitt liv är snart slut, men som vi levat och allt fortsätter.

Nu ska jag dricka mitt varma citronvatten med nektarin och honung. Också ett tips.

Ser på alla mammor på jobb nu med så andra ögon. Som att alla lämnat huden hemma.

<3