På alla hjärtans dag åkte vi till golfbanan och åt lunch, och sen förbi Österåkers bibliotek. Gunnels första alla hjärtans dag. När vi kom hem gick jag ut en stund i studion. Eric och Gunnel kom in och sa hej och Eric gjorde ett litet fat. Sa att det vore ballt med något Gunnel hållit i eller gjort avtryck i. Men det var svårt att trycka med hennes små händer i leran så avtrycken faktiskt syntes. Så han gjorde en liten boll.
När jag såg den lilla bollen och fatet bredvid varandra sa jag att de skulle kunna vara en mussla. Kanske var det Gunnels musselbyxor den dagen som gav idéen. Jag tyckte det var så fint och sammanträffandet ändå lite fångande.
Så jag gick in för att skriva ner minnet i Gunnels första bok, den där boken med första ord, mått, möten osv. Minnesboken. Jag skriver ner dagen och sammanträffandet. Sen stänger jag boken. Ser baksidan på boken med snäckan. Med pärlan i. En bild jag aldrig noterat innan, inte visste om. Och så är den där, just den dagen. Med den texten.
I såna ögonblick tror jag på högre signs och började grina.
Keramiken kan ju ta tid och särskilt nu när jag knappt hinner ut i studion. Men i ugnen som blev klar nu var musslan med. Med Gunnels små fingrar intryckta i pärlan. Hennes första keramikskapelse, som hela familjen varit delaktig i.
Pärlan i min nya glossiga rosa glasyr, som pärlglimmer. Hela livet hoppas jag hon ska ha med sig den och ställa den på fina platser.
Konstnär, keramiker, jurist & mamma. Här inne vill jag dela med mig av det som inspirerar mig, och om det som är svårt. Om livet som mamma. Om härliga outfits & inredning. Restaurangbesök eller härlig mat. En blandning av allt jag älskar & det som gör mig glad eller berörd.
Instagram: @jeanetteakerbergceramics