En stund för mig

Idag tog jag mig en väldigt ovanlig & härlig stund för mig själv. Jag cyklade med min nya cykel fram och tillbaka till Ica. Inte för att handla utan bara för att få vara mig en stund. Jag cyklade bara dit och tillbaka innan nattningen. En snygg rondellvändning innan entrén och så hem igen. Lyssnade på italienska ballader och månade om mig.

En ledsamhet har krupit på mig på sista tiden och den är där. Jag saknar mig själv. Det räcks inte till med tid. När jag är ensam är det liksom åh ska jag vila, vara en stund i studion, städa, bara vara. Det finns alltid den där känslan av behovet att nyttomaximera de små stunderna. Och det sliter på mig.

Att idag slösa en kvart denna vackra kväll på att likt ett barn bara sitta på en cykel och trampa var ljuvligt. Över åkrarna och bara med mig själv som sällskap.

Jag slits inte i att räcka till som mamma, det ger jag mitt allt. Jag slits med att hinna med mig själv, mina behov och intressen. Tiden finns väldigt sällan.

Jag läste @carolinastorm intervju med @josephineaune och de här raderna drabbade mig.

”Being a mother has also shown me my inner strength in a profound way and that nurturing myself, filling up my cup in different ways is so important to be able to give from that place to her and inspire her to do the same in her life. I’m a guardian of her essence and with that comes to also live in my essence.”

Kanske var det just för de raderna, särskilt de två sista som jag gick ut och cyklade. Och den kvarten gav mig mer än mycket på länge.

Jag vill verkligen vara tillräcklig i allt, som mamma, flickvän och vän. Men det är ju så väldigt viktigt att också måna om och räcka till för dig själv. Femton minuter som kändes som en dag, för att den tanken verkligen fick landa.

Jag vet att jag om nån månad när jag jobbar kommer sakna mina dagar med Gunnel ofantligt. Men just idag saknar jag mig. Och det måste få vara okej.

Kram till alla mamas, fan va vi ger. Vi får tillbaka oerhört men fan va vi ger.

<3