Levandet i nuet

Det firas i dagarna tre, eller till och med mer. Varje helg nu är födelsedag, morsdag, bröllop och dop. Det är en vacker tid och Stockholm strålar.

Jag befinner mig i en bubbla, min värld är bara min, vår. Tänker likt en broken record mycket på att jag har svårt att ta in att jag ska åka till jobbet varje dag och att Gunnel ska finnas. Att vi ska vara ifrån varandra. Det finns stunder där det är svindlande, där jag längtar efter luncher där jag kan prata till punkt, klä mig mer vuxet och opraktiskt, få vara jag i längre ögonblick.

Det slog mig igår att jag inte varit hemifrån efter klockan 19 ensam eller typ alls på över ett år. Den begränsningen känns i mitt inre. Jag längtar efter ett glas vin, en middag utan klockslag att ha koll på. Att jag aldrig varit ensam i mer än fem timmar på så länge. Men det kommer.

Gunnel, mitt livs lilla ljus, vår absoluta stjärna, guldräka och allt vad hon kallas. Hon fyllde ett år i fredags. Och jag som inte ens kan ta in att hon finns. Att hon ska finnas. Att vi får ha henne med oss i livet.

Men jag låtsas att jag fattar, och det firades med tårta, barn med gulliga hattar, en blomstrande otroligt grön baksida. Magiskt väder, skrinda och sommarkläder. Kunde inte önskat mer.

Annars börjar mammaekonomin ta ut det bättre av mig och vi spenderar mer tid hemma, varvar inne och ute när det blir för varmt eller kallt. Men stan lockar alltid med jämna mellanrum.

Tänk att sommaren är här nu. Och att vi får finnas ihop.

En väninna sa att det sker något otroligt när ens liv möts, livet innan barn och livet med barn.

Jag är inte där än helt men bubblan och livet nu är fint.

Tack för att ni tittar in här och delar det med mig.

<3